Lagena- Konflikten som berör oss alla

På Mejeriet i Nybro föreläste i går Patrik Olofsson fd, handels klubbordförande på Lagena. Med inlevelse, hjärta och vilja att förmedla lagerarbetarnas situation på Systembolagets lager ute i Jordbro fick Partik Olofsson oss åhörare att lyssna och ta lärdom av det som har hänt.

Han gav oss en historisk bakgrund där anslutningen till EU- medlemskapet 1995 och att man privatiserade Arbetsförmedlingarna under samma tid som en stor orsak till konflikten. 1995 grundades Lagena och alla de nyanställda betecknades som tjänstemän vilket innebär att även chefen och de olika arbetarna var med i samma fack. Det var givetvis en ohållbar situation och efter en tid övergick alla arbetarna på golvet till de handelsanställda. När Handelsklubben bildades var de bara 20 medlemmar. Då i början tog inte företaget dem på något större allvar. När nästan alla medlemmar gick med i klubben förändrades företagsledningens inställning.

Här hade man en stridbar fack klubb som bl a krävde högre övertidsersättningar vid röda dagar och storhelger. Man ville ha 200% höjning av den. Det gick givetvis inte ledningen med på och vid första tillfället så lyckades man inte få igenom detta pga att företagsledningen med både morot och piska lyckades splittra medlemmarna. Men andra gången lyckades man faktiskt att få den höjningen som man var nöjd med och detta på grund av att man var eniga och stod på sig. Företagsledningen var tillslut tvungna att ge med sig.

Den aktuella konflikten började förra hösten. När de första varslen på Lagena kom då var det en missmodig stämning. Företaget hade tappat kunder. Patrik betonade att det fackliga arbetet måste förankras hos medlemmarna själva. Om inte medlemmarna vill kämpa är det begränsat vad en fackföreningsledning kan göra. Efter att fast anställda fick sluta i höstas har företaget konstant haft tiotals inhyrda. När det kom nya varsel för några veckor sen blev arbetarna på Lagena upprörda. Det finns ingen brist på arbete och ändå vill man dra ner antalet anställda och ta istället in personal från bemanningsföretag.

Vad skulle man göra. Vissa ville att man redan nu skulle ut på en vild strejk, andra menade att någon utifrån typ Janne Josefsson skulle stoppa varslen med hjälp av media, andra ville fortsätta förhandla med företagsledningen. Men Partik menade att det är inge som lyfter ett finger för att rädda jobben än de själva på golvet.

Detta har sedan kommit till uttryck genom att man gemensamt gått ut till media, haft flera manifestationer utanför Systembolagets huvudkontor samt en manifestation utanför LO-borgen för att få LO ledningen att stödja kampen. total. Till en början var Handelsavdelningen med, men då den andra demonstrationen genomfördes utanför LO-borgen backade man ur. Utanför LO-borgen fick man inte träffa Wanja Lundby Wedin (hon smet iväg i en taxi) utan fick istället träffa andra anställda från Sveriges största fackliga federation. Dessa höll med om att det hela var illa men hävdade att de "ingenting kunde göra". Nu förstod man att ingen hjälp kunde fås från LO-toppen utan nu gäller det att man på egen hand skulle trappa upp konflikten.














Partik Olofsson höll ett uppskattad föredrag för oss åhörare.



Den 15 juni parkerade arbetarna sina personbilar utanför lagrets utlastning och strejken inleddes. Det var ingen slump att man valde detta datum några dagar innan midsommar då en strejk skulle bli kännbart för Lagena.

Lagena ringde tidigt polisen som snabbt såg till att ta sig till företaget. Polisuppbådet var massivt och 44 dagar efter strejken stod kravallstaketen kvar utanför Lagena. Personbilsblockaden bröts efter hot om våld klockan 14.00 under strejkens första dag. Arbetarna beslutade själva att inte ta den fysiska konfrontationen med ordningens väpnade styrkor, inte av rädsla för slagsmål utan för att kunna hålla strejken vid liv. Något som man inte visste om man skulle kunna göra med ena halvan på sjukhus och andra halvan bortkörda i buss till annan ort. Under strejkens andra dag transporterade polisen in strejkbrytare från bemanningsföretag på lastbilsflak.

Under strejkens två sista dagar var i princip alla strejkeffekter borta då strejkbrytare arbetade förfullt inne på företaget. Men arbetarna fortsatte ändå sin strejk med demonstrationer och skrammel till strejkkassan utanför olika Systembolag. Torsdagen den 18 juni anmälde Lagena sina anställda till arbetsdomstolen som förklarade strejken som en "vild strejk". Efter detta avbröts strejken, inte för att de strejkande inte kunde hålla ut utan för att man nu började röra sig i zoonen runt "giltiga skäl för uppsägning".

Kampen är långt i från över trots att strejken är slut. Fackklubben har som nämnts ovan blivit stämda inför arbetsdomstolen och denna ärende kommer avgöras i slutet av januari. På ett sätt är detta tacksamt för nu kan denna fråga leva vidare en längre tid. Visserligen har varslet minskat något men man är långt ifrån nöjda med detta utan aktionerna och demonstrationerna kommer att fortsätta under tiden fram till AD:s dom i slutet av Januari. Stämningen från företagets sida är 3000 kronor per strejkande och sammanlagt runt 200 000 kronor. Lagena har stöd från Svensk Handel och Svensk Näringsliv medan fack klubben känner ingen större stöd från LO-ledningens sida. Partik menade att strejkrätten måste ut till medlemmarna om vi skall ha en chans att försvara oss och hoppades att de har kunnat inspirera andra och att fler kommer att följa. Desto större är stödet för Lagena arbetarna från gräsrotsnivån där olika fackliga och politiska organisationer och medlemmar har gett sitt stöd för deras kamp. De stöden menar Partik är avgörande för den fortsatta kampen.

Jag tyckte föreläsningen var mycket bra, intressant och lärorikt och det är skönt att se och höra en fackförenings kämpe som Patrik Olofsson. Det är precis så här man vill att fackförenings rörelsen ska vara. En kamporganisation för sina medlemmar. Mycket av detta finns kvar ute bland medlemmarna men uppe i toppen är det sämre ställt med kampviljan. Man vill inte på något sätt rubba arbetsfreden trots att attacker sker mot fackföreningsrörelsen ute på arbetsgolven. Tyvärr avspeglades detta av att det inte kom så många och lyssnade och det var en liten besvikelse måste jag säga. Jag hade trott på mer och framför allt företrädare från fackföreningsröreslen som borde varit intresserade och nyfikna på vad Patrik Olofsson hade att förtälja med sin upplevelse och erfarenhet. För detta är inget unikt som bara sker på Lagena. Bemanningsföretag finns lite överallt med otryggare anställningsformer för deras personal som följd, samtidigt som företagen tjänar på detta ekonomiskt och dessutom i slutändan att splittra sina anställda. Lagena konflikten är en konflikt som berör oss alla och som alla kan ta lärdom av.