fredag, september 30, 2016

Archaeopteryx
























Archaeopteryx som betyder "gammalfjäder! eller "vinge" är ett släkte som beskrivits utifrån fossil av den enda funna arten Archaeopteryx lithographica vilken länge har betraktats som den äldsta kända fågeln. Dess systematiska placering är dock omdiskuterad och samtida forskning indikerar att den inte utgör en direkt förfader till dagens fåglar, utan förhåller sig snarare som en kusin till de moderna fåglarnas förfader. Den levde under yngre jura för runt 150 miljoner år sedan i det som idag är södra Tyskland. I många avseenden utgör den en tidig mellanform mellan befjädrade dinosaurier och fåglar, då den hade fjädrar och vingar, men också tänder och ett skelett som liknade små köttätande dinosaurier.

Archaeopteryx var stor som en korp och hade breda, rundade vingar och en lång, fjäderklädd svans. Den kunde bli upp till en halv meter lång. Dess fjädrar påminner om fjädrarna hos dagens fåglar, vilket inte bara tyder på att den kanske kunde flyga i någon mån, utan också på att den sannolikt var varmblodig, eftersom fjädrarnas ursprungliga funktion antagligen var värmeisolerande. Flygförmågan har antagligen uppkommit senare i utvecklingen som en positiv bieffekt. Men trots dess fågellika drag liknade den också reptilerna, med drag som kan jämföras med en theropods, som små tänder i käkarna, tre fingrar som slutar i krökta klor samt en lång svans. Ofta har Archaeopteryx beskrivit som den "felande länken" mellan reptil och fågel. Den första beskrivningen av Archaeopteryx publicerades 1861, bara två år efter att Charles Darwin hade publicerat sin bok Om arternas uppkomst, och den har alltsedan dess spelat en viktig roll i debatterna om evolutionen.
Det finns elva fossila fynd av Archaeopteryx. Dessa fossil uppvisar morfologiska skillnader, bland annat i storlek, vilket gjort att flera av dem beskrivits som olika arter, men idag behandlas Archaeopteryx oftast som en art, men det är omdiskuterat. Archaeopteryx är tillsammans med fynd efter maniraptoren Pedopenna de äldsta bevisen för fjädrar i världen och de enda som dateras till jura. Dessutom antyder fjädrarnas avancerade uppbyggnad och placering att fjäderns ursprung måste vara ännu äldre


De exemplar man har funnit efter Archaeopteryx hade välutvecklade flygfjädrar. Dessa är påfallande asymmetriska och uppvisar samma struktur som hos dagens fåglar, med fan som gav stabilitet genom sin struktur med fanstrålar och bistrålar med hakar. Svansfjädrarna var mindre asymmetriska, precis som hos dagens fåglar, men hade också stadiga fan.

Fjäderdräkten på Archaeopteryxs kropp är mindre väldokumenterad och har bara studerats mer djupgående hos det välbevarade Berlin-exemplaret. Eftersom fossilen antyder förekomsten av flera separata arter är detta dock inte nödvändigtvis typiskt för hela släktet. Hos Berlin-exemplaret finns "byxor" av välutvecklade fjädrar på benen. Vissa av dessa fjädrar verkar ha en grundläggande fjäderstruktur men saknar hakar på bistrålarna, som hos strutsfåglar, och är därför något ulliga.[8] Andra fjädrar har hakar och är tillräckligt stadiga för att möjliggöra en flygtur.

Archaeopteryx hade ett antal konturfjädrar som löpte nedför ryggen. Dessa fjädrar liknar de konturfjädrar som finns hos moderna fåglar därför att de är symmetriska och fasta, även om de inte är så styva som de fjädrar som används vid flygning. Bortsett från det består märkena efter fjädrar hos Berlin-exemplaret av en sorts "proto-dun" som inte skiljer sig nämnvärt från det dun man har hittat hos dinosaurien Sinosauropteryx. Detta dun var fluffigt och ulligt, och det framträdde kanske till och med mer som päls än som fjädrar då djuren levde (även om så inte är fallet i deras mikroskopiska struktur). Denna typ av dun täckte, så vitt kan bedömas utifrån fossilets nuvarande skick, resten av kroppen samt nedre delen av halsen.

Emellertid finns det ingen antydan till fjädrar på den övre delen av halsen eller huvudet. Även om dessa kroppsdelar möjligen kan ha varit nakna såsom hos många andra nära besläktade, väl bevarade befjädrade dinosaurier, kan detta också ha orsakats av den process som bevarat fossilen. I de flesta fallen har exemplaren av Archaeopteryx nämligen bäddats in i syrefattiga sediment efter att ha flutit runt en tid på rygg i vatten; huvudet, halsen och svansen är vanligtvis böjda nedåt vilket tyder på att exemplaren just hade börjat ruttna då de bäddades in i sedimenten, med avslappnade muskler och senor som gav fossilen deras karaktäristiska form. Detta borde betyda att skinnet redan börjat mjukna och flagna, vilket stöds av det faktum att flygfjädrarna hos vissa exemplar hade börjat lossna när de bäddades in i sedimenten. Därmed har man lagt fram hypoteser om att exemplaren rörde sig längs sjöbotten i grunt vatten en tid innan de täcktes över, varvid fjädrarna på huvudet och övre delen av halsen föll av medan de hårdare fästa svansfjädrarna satt kvar.

torsdag, september 29, 2016

Ulrika Eleonora Stålhammar

Läser om Ulrika Eleonora Stålhammar (1683-1733) historien, den kvinnliga karolinen, löjtnantsdottern som klädde sig till man och tog värvning i Karl XII:s armé under namnet Vilhelm Edfeldt.
Ulrika Eleonora var enligt egen utsago redan som flicka mer intresserad av manliga sysslor än av kvinnliga. Alla hennes systrar gifte sig med soldater av lägre rang, men Ulrika Eleonora skaffade sig istället en manlig identitet och arbetade som bland annat dräng, tills hon slutligen tog värvning kring 1715 och blev artillerist stationerad i Kalmar.
Som Vilhelm Edstedt gifte sig Ulrika Eleonora med pigan Maria Lönman, som inte fick kännedom om "Vilhelms" verkliga identitet förrän senare. Även efter att Ulrika Eleonora avslöjat sig fortsatte de två kvinnorna att leva tillsammans.
Ulrika Eleonora tjänstgjorde i armén i elva år innan hon bekände sitt dubbelspel och ställdes inför rätta. Att ha klätt ut sig till man och ha gift sig med en annan kvinna renderade en dom på dubbla dödsstraff - som dock mildrades till en månads fängelse.

onsdag, september 28, 2016

28 september

I dag är de 28 september, för alltid en svart dag. Dels förliste Estonia i dag för 20 år sen och det var en oerhört traumatisk händelse som satte djupa spår i Sverige.. 
Strax efter midnatt den 28 september 1994 lossnar bogvisiret på M/S Estonia som var på väg från Talinn till Stockholm med 989 personer ombord. 34 minuter senare sjunker Estonia med aktern före ner i havet. 137 personer överlevde och 852 omkom. Av 552 svenskar ombord omkom 501. Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten. Jag hade ingen personlig anknytning till förlisningen utan man led med alla som omkom och dess anhöriga. 

Däremot ett år senare 28 september, 1995 omkom en av mina vänner och tillika granne i en trafikolycka här i Emmaboda. Horst Karlsson hette han och var ett år äldre än mig. Vi umgicks en hel del och hans död skapade ett tomrum. Vill på detta sätt hedra honom och alla de som dog i Estonia.


Vila i frid.



torsdag, september 22, 2016

Höstdagjämning

I dag kl 16.21 passerar solen jordens ekvator på sin väg söderut och dag och natt är lika långa. Efter det blir dagarna kortare och nätterna längre för varje dag som går ända fram till Vintersolståndet 22 december då solen är som längst söderut och dagen som kortats. Sen vänder solen åter sin väg norrut igen. Vi går alltså mot mörkare tider nu och vintern är på väg.

Höstdagjämning är liksom vårdagjämningen ingen dag utan en exakt tidpunkt. Varje händelse förekommer dock vid två olika datum på jorden. Därför är vårdagjämningens (och andra händelsers) datum inte entydigt. Höstdagjämningen inträffar t ex Sverige den 23 september medan det samtidigt fortfarande är den 22:de på andra sidan jordklotet.



torsdag, september 15, 2016

Djävulsbibeln

Djävulsbibeln eller Codex Gigas är en handskrift (Codex) av Bibeln som har fått sitt namn från en illustration föreställande en djävul. Djävulsbibeln är jämte Silverbibeln Sveriges mest kända handskrift, och togs liksom Silverbibeln som krigsbyte i Prag under trettioåriga kriget år 1648. Djävulsbibelns handskriftnummer är A 148. Den förvaras på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Från september 2007 till januari 2008 lånades den ut till Prag.
























Djävulsbibeln tillkom i Böhmen mellan 1200 och 1230, i benediktinerklostret Podlažice. Enligt sägnen skrevs Djävulsbibeln av en fängslad munk, som fick djävulens hjälp att fullborda arbetet under en natt. Podlažice förstördes på 1400-talet, och Djävulsbibeln innehåller ingen information efter 1229. Handskriften hamnade senare på Cistercienklostret Sedlec men köptes av Benidiktinklostret i Břevnov. Mellan 1477 och 1593 bevarades den i ett klosterbibliotek i Broumov fram till att den tysk-romerske kejsaren Rudolf II 1594 lånade den, utan att någonsin lämna tillbaka den. Rudolf bevarade handskriften i "Rudolphinische Kunst- und Wunderkammer" i konungaborgen Hradčany i Prag. Sverige lade beslag på handskriften 1648 under trettioåriga kriget.

















Det latinska namnet Codex Gigas betyder "den stora boken", och kommer av att boken är 895x490 mm och väger 75 kg; därmed förmodas handskriften vara den största bevarad från medeltiden. Boken på cirka 600 sidor, skriven med karolingisk minuskelskrift och illuminerade initialer, innehåller förutom Gamla och Nya Testamentet historikern Flavius Josefus historia om det judiska folket och kyrkofadern Isidor av Sevillas Etymologiae, Cosmas av Prags Krönika över Böhmen (det första historieverket om Böhmen), samt flera andra medeltida handlingar, fördrag, kalendrar, förteckningar, och övriga småskrifter. Illustrationen över djävulen, som givit handskriften dess namn, finns vid en handledning i exorcism.