fredag, juni 30, 2017

Jag önskar det fanns någon på jorden

Lars Wivallius

Wivallius tillhörde en bondesläkt som i början av 1600-talet ägde den bredvid Örebro belägna gården Vivalla, från vilken Lars och hans broder, hovpredikanten Johan Wivallius tog sig namn. Sin första undervisning åtnjöt han i Örebro skola under den 1615 tillträdde utmärkte rektorn Jacob Boose Rudbeckius, bror till biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius och prästen och skalden Petrus Rudbeckius. På våren 1623 inskrevs han som student vid Uppsala universitet och erhöll där som medellös och begåvad underhåll i kommuniteten.

Men hans lust efter äventyr och möjligen också hans böjelse att studera främmande språk (ett läroämne som den tidens universitet ej kände) drev honom efter två års uppehåll i Uppsala ut på äventyr. Utan något understöd hemifrån irrade han som vagabond omkring i större delen av Europa, och uppgav sig vid ett flertal tillfällen vara svensk adelsman, och kallade sig bland annat för friherre Erik Gyllenstierna. 1628–1629 satt han i fängelse i Nürnberg för stöld.

Under en resa genom Danmark 1629 använde han återigen namnet Erik Gyllenstierna och lyckades med dess hjälp bli gift med en skånsk adelsdam, dotter till Ulf Grip på Björkeberga. Då bedrägeriet sedermera upptäcktes, blev Wivallius efter en långvarig process – avbruten av några rymningar – dömd till fästning på Kajaneborg i Finland, dit han fördes 1634. Hans äktenskap hade redan förut förklarats ogiltigt. I fängelset fick han, trots en mängd böneskrifter, stanna ända till 1641, då han begav sig till Stockholm.

Under åren som gick tillägnade han sig goda kunskaper i juridik, och de processer han själv genomlidit hade skaffat honom viss praktisk erfarenhet som advokat. Han gifte sig med den sextonåriga Malin Ellertz, dotter till en krögare i Stockholm, och fick med henne fyra barn. Genom familjen De la Gardies beskydd blev han även anställd som auditör vid livgardet och kvarstod på denna plats till 1651. Redan år 1645 friköpte han fädernegården Vivalla, där han tidvis bodde tillsammans med sin unga hustru och sin svärfar. De sista åren utmärktes av ett nästan löjligt processraseri, vilket drev de fredliga bönderna i hans hemort till fullständig förtvivlan.

År 1657 bosatte han sig mer permanent i Örebro, men fortsatte att pendla mellan Örebro och Stockholm, där han drev processer. Han dog i Stockholm den 6 april 1669 "efter en långsam, utstånden sjukdom" och efterlämnade fyra omyndiga barn. Den 29 augusti begravdes Wivallius på Katarina kyrkogård i Stockholm, eftersom Katarina kyrkogård under denna tid fungerade som Livgardets begravningsplats.

Wivallius poetiska verksamhet tillhör hans ungdomstid. Hans första kända poem skrevs 1625 över en avliden student. Hans övriga dikter tillhör den tid då han satt fängslad i Nürnberg, Danmark, Stockholm och på Kajaneborg. Dessa stycken utmärks av en varm poetisk känsla, ett livligt natursinne och en för denna tid stor formell skicklighet. Även om Wivallius kanske inte tog sin uppgift som skald på stort allvar, så är han en levande svensk klassiker. Sedan han frigetts ur fängelset och inte längre ägde någon yttre anledning att dikta, skrev han endast några latinska poem utan betydelse. Populära blev de dikter där hans frihetslängtan kom till uttryck, såsom "Ack, Liberias, tu ädle ting" och "Varer nu glad, mine fiender all". Verkligt betydande är Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr, vilken gör honom till den främste diktaren bland sina samtida. Möjligen ligger Wivallius bakom översättningen av Opitz "Väll den, som vidt af höga klippor". Han tillskrivs även en tolkning 1625 av en psalm som ännu 1986 infördes i den svenska psalmboken med en i nutid bearbetad titelrad: Till dig ur hjärtegrunden.

torsdag, juni 29, 2017

Kanadagåsen i Sverige

Den första inplanteringen av kanadagås i norra Europa skedde i Storbritannien till kung Jakob II av Englands samling av vattenfåglar i St. James's Park i London under 1600-talet. Till Sverige infördes de första kanadagässen som bytesdjur, på initiativ av Bengt Berg. År 1927 hämtade han de två första individerna från en djurpark i Holland, för att de var så fina.1940 flyttade Bengt Berg till Eriksberg i Blekinge där utplanteringar fortsatte. Sedan har den spridits sig till stora delar av Sverige, Norge, Finland och Danmark och sedan 1960-talet har den nordeuropeiska populationen haft en i det närmaste lavinartad expansion. Exempelvis häckade det första kanadagåsparet i Estland 1996.

Till skillnad från sina släktingar i Nordamerika har den nordeuropeiska populationen inte utvecklat någon specifik flyttrutt utan drar sig söderut på vad som verkar vara ett mer slumpartat vis. Många övervintrar i trakterna kring Danmark, Nederländerna, Polen. Vissa drar sig söderut till Spanien och Italien och man har haft övervintrande kanadagås på Azorerna. På nordliga platser, där vattnet på konstgjord väg hålls öppet vintertid, är det vanligt att kanadagåsen övervintrar.

Många nordeuropeiska kanadagäss är halvtama och håller till i parker och dammar nära människor.

Kanadagåsen har också introducerats till Nya Zeeland och till några delar av Kina som Peking och Hebei



Jurassic expo

I går och ända fram till söndag den 3 juli finns en dinosaurieutställning kallad Jurassic expo på plats i Emmaboda. Ett paradis för oss som älskar dinosaurier och fashineras av dessa sedan länge utdöda djur.I tältet får djuren liv, det både rör sig, låter om djuren och det kläcks nya dinosaurier. Närmare än så här kommer man inte urtidsdjuren.

Parasaurolophus (bredvid Saurolophus) tillhörde hadrosauriderna och levde under slutet av krita i Nordamerika. Den blev upp till 10 meter lång. Parasaurolophus hade en kam på huvudet, kanske den underligaste utväxt man hittat på en hadrosaurid. Den sträcker sig som ett rör bak över nacken, och forskarna trodde först att det rörde sig om en snorkel. Numera tror man att djuret använde kammen för att trumpeta, eftersom den var ihålig.

Om kammen verkligen användes så, kan den ha använts till att utstöta kontaktljud, varningläten, eller kanske parningsrop. Eller var kammen gjord så att Parasaurolophus kunde utstöta olika ljud? Kanske parningsrop från hannarna, då man brukar avbilda hannarna med längre kam än honorna, och att vissa illustrationer visar en stor färgad hudflik mellan kammen och nacken.

Som hjälpmedel till varningsläte skulle Parasaurolophus kam säkert varit behövlig, eftersom den levde samtidigt med de köttätande Tyrannosauriderna Daspletosaurus, Albertosaurus, och Gorgosaurus.

Pteranodon var ett släkte av stor pterodaktyl (en kortsvansad flygödla) som tillhörde gruppen flygödlor (pterosaurier). Den tillhörde samma reptilgrupp som dinosaurierna, krokodiler och fåglar gör, nämligen arkosaurierna (härskarödlorna). Flygödlan var vanlig krita-period för cirka 86-84,5 miljoner år sedan. Kroppen kunde bli upp till 3 meter lång och vingspannet cirka 6-8 meter långt. Vingspannet hos hannarna var vanligen omkring 5,6 meter medan vingspannet hos honorna vanligen var omkring 3,8 meter. Huvudet kunde bli 180 centimeter långt varav benkammen i nacken var 70 centimeter lång och 3 mm tjock. Med kammen styrde djuret sina luftfärder. Tack vare sitt ihåliga och sköra skelett vägde den blott 17 kg trots sin storlek. Pteranodon levde vid haven där den troligen livnärde sig på fisk.

De flesta fossil av pteranodon har man hittat i Kansas, USA och England. Pteranodon upprättades av Othniel Charles Marsh år 1876. The University of Kansas i Lawrence, USA, har över 480 pteranodonfossil. Den första pteranodon-skallen hittades den andra maj 1876 i Smoky Hill River i Wallace County, Kansas av Samuel Wendell Williston, en fossilsamlare som arbetade för Othniel Marsh. Namnet betyder ”Eatons tandlösa vinge”.



Spinosaurus ("taggödla") var en enorm fiskätande dinosaurie tillhörande ordningen theropoder och familjen Spinosaurider som levde under krita för mellan 112 och 97 miljoner år sedan i vad som nu är Saharaöknen i Nordafrika. Spinosaurus beskrevs vetenskapligt år 1915 av tysken Ernst Stromer.

Spinosaurus är den längsta kända theropoden, men en möjlig längd på upp till 15 meter.[1] Den var dock inte särskilt kraftigt byggd och theropoder såsom Tyrannosaurus tros ha varit tyngre. En vuxen Spinosaurus tros ha haft en vikt i närheten av 7.5 ton.

Dinosaurien var länge ett stort mysterium men endast några få funna fossil, men 2014 hittades mer kompletta kvarlevor som visade på att Spinosaurus bland annat haft mycket korta ben, vilket tillsammans med andra studier tyder på att den var specialiserad för ett liv i närheten av eller i vatten. Den överväldigande majoriteten av paleontologer anser, trots dess storlek, att dinosaurien i första hand inte jagade stora växtätande dinosaurier som den enorma Paralititan som levde i samma område. Istället anser man att djuret i huvudsak livnärde sig på fisk, möjligen kompletterat med en del mindre växtätande dinosaurier. Stämmer detta konkurrerade Spinosaurus inte direkt om bytena med den stora rovdinosaurien Carcharodontosaurus som levde samtidigt i samma område.

Skallen hos Spinosaurus var full av raka och koniska tänder, lika de hos krokodiler, och verkar enligt en studie genomförd 2013 ha varit relativt känslig för påfrestningar, betydligt känsligare än hos släktingar (Baryonyx) och moderna alligatorer, vilket indikerar att Spinosaurus livnärde sig på fiskar oftare än på landdjur


Pachycephalosaurus var ett släkte dinosaurier inom familjen Pachycephalosauridae. Hittills finns det bara en känd art, Pachycephalosaurus wyomingensis. Ett bra kännetecken för arten är skallen som bestod av tjockt ben. De var omkring 1,5-2,5 meter höga och gick upprätt på bakbenen. De levde av vegetarisk föda och man har hittat fossil efter arten i Nordamerika, Europa och Asien.

Tyrannosaurus ("Tyrannödla") var en stor köttätande dinosaurie vars fossil påträffats i Nordamerika, där den tros ha levt i slutet av kritaperioden för 68 - 65 milj. år sedan. Flera fynd har gjorts i bland annat Alberta, Montana, Utah och New Mexico. Den enda enhälligt accepterade arten i släktet Tyrannosaurus är typarten T.rex, som beskrevs och namngavs av Henry Farfield Osborn 1905. Några forskare har genom åren velat räkna närbesläktade dinosaurier som Daspletosaurus och Tarbosaurus som arter inom släktet Tyrannosaurus, men det är inte allmänt accepterat.

Tyrannosaurus är en av de mest kända dinosaurierna. Den ansågs länge vara det största köttätande djur som någonsin levt på land. Efter att den upptäcktes har det emellertid påträffats flera theropoder som sannolikt var ännu större, Tyrannosaurus hade en kroppsbyggnad gemensam med andra Tyrannosaurider; den gick uteslutande på bakbenen, som var långa och kraftiga. Kroppen var kraftigt byggd och balanserades av den styva svansen, som dock var relativt kort jämfört med andra stora theropoder (som Allosaurus).[1] Halsen var kort, S-formad och kraftig för att bära upp det massiva huvudet och käkarna. Liksom andra Tyrannosaurider hade Tyrannosaurus oproportionerligt små framben, som bara hade två brukliga fingrar. Frambenen förefaller dock ha varit mycket muskulösa för sin ringa storlek, och det finns många teorier om att de kan ha fyllt någon funktion.

Tyrannosaurus skalle var mycket stor, upp till cirka 1,5 meter lång. Ögonhålorna satt högt placerade på huvudet och var riktade framåt. Det tyder på att Tyrannosaurus hade binokulärt seende, vilket är till stor fördel för ett rovdjur. Munnen var fylld med ett 60-tal stora, sågtandade tänder som kunde bli upp till 15 cm långa, och successivt byttes ut allteftersom de slets ut, i likhet med dagens krokodiler. Till skillnad från flera andra theropoder var Tyrannosaurider heterodonta, det vill säga att de hade olika storlekar och olika former på tänderna beroende på var de befann sig i munhålan; framtänderna var mindre och flatare än de resterande, mer hoppackade och grövre tänderna längre bak. Tyrannosaurider uppvisar mycket kraftigare käkar och tänder än andra theropoder, en trend som forskarna tror gjorde att de kunde åstadkomma kraftigare bett och krossa stora ben.

Tyrannosaurus var ett mycket stort djur. Ett av de största skeletten mäter 12,8 meter från nos till svansspets och cirka 4 meter högt. Den beräknade kroppsvikten varierar avsevärt, från 4.5 ton[4][5] upp till 7.2 ton eller mer. Andra beräkningar ger en vikt av cirka 6.8 ton

Stegosaurus ("taködla") är det vetenskapliga namnet på en dinosaurie som levde i Nordamerika under yngre juraperioden för 155-146 miljoner år sedan. Stegosaurus tillhörde ordningen ornithischier, och familjen stegosaurider. Stegosaurus var den största medlemmen, och även den mest kända. Stegosaurus beskrevs vetenskapligt 1877. Stegosaurus blev cirka 10 meter lång och vägde upp till 3 ton. Den fyrfotade växtätaren hade, liksom andra stegosaurider, korta framben men mycket längre bakben varvid höftpartiet var det "högsta" partiet. Det är möjligt att Stegosaurus ställde sig på bakbenen ibland för att nå högre upp i träd när den betade. Längs Stegosaurus rygg löpte höga plattor, vilkas funktion och exakta position är okänd. Några teorier om deras funktion är att de ska skyddat dinosaurien mot angripande rovdjur. En annan möjlig teori är att plattorna ska ha kunnat fungera som vindfångare. Stegos betyder tak på grekiska och likheten mellan djurets plattor och takpannor har gett det dess namn. Längst ut på svansen fanns två par hotfulla piggar (1 meter långa) som var ett bra försvar mot rovdinosaurier. Djuret hade en liten hjärna som inte var större än en valnöt.
Dilophosaurus var en storvuxen dilophosaurid, som var 6-7 meter lång från nos till svans, 2,5 meter hög och vägde 450 kilo. Som theropod gick den på bakbenen, och hade en mycket lång svans. Halsen var också relativt lång. Skallen var långsmal, med en käft fylld av vassa tänder. På huvudet hade den ett par märkliga kammar. Dessa var nog till för uppvisning under parningen. Det är möjligt att Dilophosaurus använde sina kloförseda ben och fingrar för att döda sitt byte. Dilophosaurus var ett släkte av tidiga köttätande dinosaurier som levde under juraperioden. Spår efter Dilophosaurus har endast hittats i Nordamerika, särskilt i Arizona.
Triceratops ("Trehornat ansikte"), släkte med stora, behornade dinosaurier funna i Nordamerika, där den tros ha levt vid slutet av Kritaperioden för 67 - 65 milj. år sedan. Triceratops var ett massivt djur som liknade en stor noshörning med långa horn i pannan, och med en stor krage av ben som täckte bakhuvudet. Triceratops har länge hållit titeln som den största ceratopsien. Den har dock sedan 2007 utmanats av sin nära släkting Eotriceratops, som kanske blev större. Inte desto mindre är Triceratops sannolikt en av de mest kända dinosaurierna. Liksom andra Ceratopsider är Triceratops känd från ett rikt utbud av fossil, påträffade både i Montana, Wyoming, Colorado (USA) och Alberta (Kanada). Sedan den upptäcktes har Triceratops haft en stor framträdande plats i populärkulturen genom böcker och filmer.




Triceratopsungar som kläkts 
Brachiosaurus (armödla) var en enorm växtätande dinosaurie, tillhörande ordningen sauropoder och familjen brachiosaurider. Brachiosaurus levde i Nordamerika under jura, 145-150 miljoner år sedan. Brachiosaurus var länge den största kända dinosaurien men har nu passerats av ett flertal andra Sauropodsläkten, bland annat Argentinosaurus, Andesaurus och Paralititan. Nära släktingar var till exempel Sauroposeidon, Pelerosaurus och Giraffititan Brachiosaurus beskrevs vetenskapligt 1903 och är en av de mest välkanda dinosaurierna bland dinosaurieintresserade.

Brachiosaurus beräknas ha varit 25-26 meter lång och 12-14 meter hög. För länge sedan beräknades vikten till långt över 100 ton vilket skulle placera den i samma klass som Blåvalen. Numera ligger uppskattningarna vanligen mellan 50 och 75 ton. Namnet "armödla" fick den på grund av kroppskonstruktionen. Frambenen var som hos andra brachiosaurider längre än bakbenen vilket ledde till att djuren påminde om gigantiska giraffer. I övrigt var de mycket lika andra sauropoder. Brachiosaurus hade en lång hals, pelarlika ben och en lång svans även om den, liksom hos andra brachiosaurider var kortare än hos en del andra sauropodfamiljer.

Tidigare trodde många att Brachiosaurus och andra brachiosaurider var vattenlevande. Man ansåg att djuren var för stora för att kunna öveleva på land. Främsta beviset för detta ansåg man vara Brachiosaurus näsborre som var placerad högt upp på huvudet. Tack vare det skulle djuren kunna vara nästan helt täckta med vatten men ändå kunna andas. Senare undersökningar har emellertid visat att vattentrycket skulle krossat lungorna på ett fullvuxet djur om den var nästan helt vattentäckt. Skelettet hade också håligheter för att minska vikten. Därför är forskarna idag övertygade om att Brachiosaurus och alla andra sauropoder levde på land.

Liksom andra sauropoder var Brachiosaurus ett utpräglat flockdjur och som andra sauropoder tycks den ha trivts bäst på stora slätter nära sjöar eller andra vattendrag. Till skillnad från diplodociderna kunde troligen Brachiosaurus och de andra brachiosauriderna inte resa sig på bakbenen. Kroppskonstruktionen gjorde emellertid att de automatiskt nådde högt upp i träden för att beta.

Tidigare ansågs Brachiosaurus brancai från Östafrika vara en av flera arter inom samma släkte. Numera räknas den dock som ett eget släkte, kallad Giraffatitan. Världens största någorlunda kompletta dinosaurieskelett finns i Berlin i Naturkundemuseum och är ett exemplar av Giraffatitan.

Dilophosaurus

onsdag, juni 28, 2017

Vackra kanadagäss

Kanadagäss är lite kontroversiella. Det är stora fåglar som "ockuperar" människans stränder och parker. Eftersom det är stora fåglar så bajsar dom i massor och det är där konflikten ligger. Vissa tycker inte om Kanadagäss och vill bli av med gässen pga det, Men de allra flesta tycker bra om dessa vackra fåglar och jag är en av dom. 
  Kanadagäss är inte dom färggrannaste fåglarna men deras fjäderdräkt är vacker med sina gråvitsprängda  kroppar, svart hals med vitakinder och svart näbb. Gässen har stora klara vaksamma ögon som bevakar allt händer och sker i omgivningen. Nog kan människor och gäss samsas om utrymmet i naturen.





Måzart håller hov

Idag var det liv och rörelse bland måsarna i Stampadammen. Dom kretsade runt skärret och landade på stenhälen. Orsaken var ungarna som finns i skäret. Men vari faran eller oron bestod i vet jag inte. Såg inget konstigt men kanske en mink har setts i närheten. 


måndag, juni 26, 2017

Andrea Don Gallo




Andrea Gallo- (18 juli 1928 - 22 maj 2013)- radikal kommunistisk italiensk präst som kallades "präst i trottoaren", med hänvisning till hans verksamhet att hjälpa fattiga och behövande människor.Han var grundare och ledare för gemenskapen San Benedetto al Porto i Genua.
Han var i förgrunden för HBTQ rörelsens rättigheter och att katolska kyrkan skulle ta vara på dessa rättigheter. En kyrka för alla var hans motto. Naturligtvis var han en stark antifascist och Bella ciao sjöngs flitigt vid hans predikningar och möten. Han hade förmåga att entusiasmera folket. En förebild på många sätt.




söndag, juni 25, 2017

Vilopaus i ER-sjön

En sovande gräsandshanne

Den nya hälsocentralen

Miljonbygget i Emmaboda fortsätter sakta men säkert framåt 



Regn över Stampadammen

Blöta gäss både underifrån och överifrån. Regnet forsar ner över gässen i Stampadammen.


Ulliga föl

Lite känsla av vildhästar får man när man ser dessa ponnyer utan grimma på. I Europa levde Tarpanen (Equus ferus gmelini) som var en primitiv och en numera utdöd hästtyp som levde vild i östra Europa fram till 1800-talet.


Tarpanen (Equus ferus gmelini) är en primitiv och en numera utdöd hästtyp som levde vild i östra Europa fram till 1800-talet.



lördag, juni 24, 2017

Kohagen

Vila är viktigt om man ska växa upp och bli en ståtlig ko eller tjur

Matdags i hästhagen

Små hästföl diar i början men börjar snart äta gräs på egen hand men modersmjölken är viktig ett bra tag till. 

Besök hos gässen

 Att följa gässens liv i Broakulla är spännande, jag önskar bara att jag skulle haft mer tid att följa dom. Nu blir det korta utflykter dagligen för att se och fotografera dom.







torsdag, juni 22, 2017

Bara den ena familjen i blickfånget

 I dag såg jag bara familjen med gässlingarna. Dom andra två gässen var gömda eller på annat ställe. Ungarna växer och ser ut som halvvuxna gäss.