söndag, november 10, 2019

Merkuriuspassage























Merkurius korta avstånd från Solen gör att planeten ofta är svår att se från jorden, eftersom den befinner sig bakom solen eller inte syns på grund av solens strålar skiner så starkt.

Men när jorden, Merkurius och solen befinner sig på en linje den 11 november 2019 kan man här i Sverige följa den lilla planetens vandring framför solskivan – från klockan 13:35 till dess att solen går ned och efter det slutar passagen kl 19:04

En Merkuriuspassage inträffar cirka 13-14 gånger varje sekel och det kan gå 3,5-13 år mellan varje passage.

Den senaste Merkuriuspassagen inträffade i maj 2016, men nu måste vi vänta ända till november 2032 när passagen den 11 november 2019 är över.

En Merkuriuspassage uppstår när jorden, Merkurius och solen befinner sig på en linje. Det inträffar sällan eftersom Merkurius bana runt solen lutar sju grader i förhållande till jordens bana runt solen.

De båda planeternas banor korsas dock vid två punkter på den så kallade nodlinjen, som är en skärningslinje mellan Merkurius bana, jordens bana och solen. De två punkterna kallas därför också för noder.

Eftersom det tar 88 dagar för Merkurius att ta ett varv runt solen passerar den lilla planeten jordens bana var 44:e dag – en gång som kallas uppstigande nod samt en gång då den kallas nedåtgående nod.

För att en Merkuriuspassage ska inträffa ska jorden och Merkurius passera nodlinjen samtidigt eller i princip samtidigt i den så kallade nedre konjunktionen – det vill säga då Merkurius befinner sig framför solen i förhållande till jorden

.Observera också att det är viktigt att använda rätt skyddsutrustning mot solstrålarna när du ska titta på solen för att se Merkuriuspassagen, annars kan du skada dina ögon. Kom ihåg att använda särskilda skyddsglasögon för att titta mot solen eller ha ett ordentligt solfilter på ditt teleskop eller din kikare.
Bilderna är tagna med hjälp av Stellarium hur det kommer se ut i morgon

lördag, november 09, 2019

Ondskan trappas upp- Kristallnatten 1938

I dag för 81 år sedan den 9 november 1938 inleddes en ny fas i de tyska nazistpartiets judeförföljese. Tidigare hade det mest handlat om ekonomisk förtryck då man konfiskerade judiska tillgångar och mistande av de mänskliga rättigheterna och medborgarskapet (Nürnberg lagarna 1935). Man gjorde livet så svårt som möjligt för judarna. Många dog av svält och av umbärande. Målet då var att judarna skulle emigrera från Tyskland till främst Polen. Av den drygt halva miljon som fanns i Tyskland emigrerade cirka 150 000 mellan 1933 och 1938 till Tysklands grannländer.

Den 27 och 28 oktober 1938 samlade polis och militär ihop de judar som skulle deporteras till Polen och transporterade dem till gränsen mot den polska staden Zbaszyn. Men när judarna tvingades bege sig över den flod som utgjorde gränsen skickades de tillbaka av de polska gränsvakterna. I ett par dagar irrade de tusentals offren för de båda ländernas antisemitiska politik omkring i gränsområdet i hällande regn, utan vare sig mat eller skydd mot vädret.

En av de som drabbades av detta var den 17 årige Herschel Grynszpan som då befann sig i Paris men hans familj hade varit en av de många som drabbades i händelserna vid Tysk-Polska gränsen. I sin förtvivlan sköt han den 7 november den tyske förstesekreteraren vid den tyska ambassaden i Paris, Ernst vom Rath.

Det var upprinnelsen till det som skulle ske några dagar senare och som skulle kallas Kristallnatten. Natten mellan 9 och 10 november skedde en landsomfattande aktion mot judarna i Tyskland. Beväpnade Tyska nazister på order av propagandaministern Goebbels om ett "folklig" aktion mot Judarna över hela landet. Resultatet blev ett hundratal judar som dödades, 30 000 fördes till de redan upprättade koncentrationslägren, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades. Man vandaliserade judiska kyrkogårdar och många judar misshandlades svårt.

















Efter kristallnatten hårdnade förtrycket av den judiska befolkningen mer och mer. Den 15 november kördes alla kvarvarande judiska skolbarn ut från de tyska skolor de lyckats att få stanna kvar i, och den 19 november uteslöts alla judar från det allmänna välfärdssystemet. Den 28 november blev det fritt fram för alla myndigheter att förbjuda judar att vistas på vissa platser eller i vissa områden – i Berlin stängdes från och med den 6 december alla teatrar, biografer och andra kultur- och rekreationsanläggningar för judarna. Den 3 december drogs alla judiska körkort in och från 1 januari 1939 blev de tvungna att lägga till namnen ”Israel”eller ”Sara”till sina förnamn.












Det hela slutade sen i förintelsen och under de år som följde mördades sex miljoner judar, däribland en miljon barn, därtill fem miljoner handikappade, psykisk handikappade, homosexuella, zigenare och oliktänkande som kommunister, socialister, liberaler och andra regeringsmotståndare.

Vi får aldrig glömma vad som hände i Tyskland och dess erövrade provinser på 1930-40-talet då ondskan var högst upp i dagordningen. Då människans brutalitet inte visade några gränser. Därför får aldrig Kristallnatten glömmas och dagen måste uppmärksammas i kampen mot nazism och fascism som tyvärr fortfarande finns bland oss. Låt detta aldrig någonsin hända igen

onsdag, september 11, 2019

En ödesmättad dag

Den 11 september kommer för alltid vara inpräntad i våra historiska böcker som en ödesmättad dag.I dag 1973 störtades i Chile den demokratisk valde presidenten Salvador Allende av general Augusto Pinochet och efter det följde 17 år av blodig militärdiktatur. Under Pinochets militärregim förbjöds samtliga politiska partier samt alla organisationer utanför hans kontroll. Enligt uppgift så blev tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljda, torterade, avrättade, mördade eller försvunna. Minst 3 500 människor dödades. 1 500 är fortfarande "försvunna".

Terrorattackerna i New York och Washington den 11 september 2001 är mer kända för allmänheten. Tre kapade flygplan slog ner i USA:s ekonomiska (world trade center) och militära (Pentagon) hjärtan med många dödsoffer som följd. Ett fjärde flygplan som hade Vita huset som mål störtade på ett fält i Pennsylvania. Spektakulära bilder kablades ut över hela världen med två brinnande tvillingtorn och t o m de andra planet som kraschade mot det södra tornet skedde i direktsändning. Sen kollapsade de två tornen även det i direktsändning och fasan blev påtaglig för oss alla som såg händelserna. Sammanlagt dog 2 986 i de olika händelserna den dagen. Världen blev inte detsamma efter den dagen.

Den 11 september 2003 avled vår utrikesminister Anna Lindh (s) av skadorna hon fick av knivattacken dagen innan. Knivöverfallet skedde på NK i Stockholm mitt under slutskedde av EMU valet. Anna Lindh var som regeringens utrikesminister starkt engagerad på JA-sidan. Hon var en stark offentlig person som var älskad av de allra flesta även av politikska motståndare. Den som höll i kniven hette Mijailo Mijailović som senare dömdes till livstid för mordet på Ahistornna Lindh. Mordet på Anna Lindh chockade oss alla. Det kändes så overkligt och allt känndes plötsligt så litet.

lördag, augusti 24, 2019

Uranus



















Kvällarna blir allt mörkare och stjärnhimlen blir allt synligare. Uranus är knappt synlig för blotta ögat men har man ett teleskop eller tillgång till Stellarium som i detta fall kan man på kvällskvisten se planeten lågt i öster på väg upp i himlavalvet. Planeten befinner sig mellan fiskarna och vädurens stjärnbilder.

Uranus är den sjunde planeten från solen. Uranus är en av solsystemets fyra jätteplaneter - Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus - och är av ungefär samma storlek som Neptunus. Planetens diameter är ungefär 50 000 km (ca 4 gånger så stor som jordens) och massan cirka 14,5 jordmassor. Planetens rotationsaxel har en lutning på hela 98 grader, vilket innebär att planeten snarast ”rullar” genom rymden på sin bana runt solen. Det tar 84 år för Uranus att fullborda ett varv runt solen. På grund av Uranus lutning ger det mycket märkliga dygn och år. Under ungefär halva banan får nordpolen hela tiden solljus och det är sommar norr om ekvatorn. Sommaren följs av en 42 år lång vinter med norra halvklotet ständigt i natt eftersom det är vänt bort från solen.

Dygnets längd kan vara olika beroende på var på Uranus man befinner sig. Vid polerna varar ett dygn från soluppgång till soluppgång i 42 jordår alltså 1/2 uranusår. Men i närheten av ekvatorn mätt från soluppgång till soluppgång är ett dygn 17 timmar.

Att Uranus har ett ringsystem har varit känt sedan 1977 när planeten passerade framför (ockulterade) en stjärna. Ringarna försvagade då stjärnljuset mätbart. Det slutgiltiga beviset kom när Voyager 2, som passerade Uranus 1986, skickade bilder som visade ett system av inte mindre än elva ringar. Upptäckten var viktig, eftersom man tidigare trodde att ringsystem runt planeter var något ganska ovanligt. Ringarna består av egna separata ringar likt Saturnus.

Uranus har i dagsläget tjugosju bekräftade månar, varav de fem största heter Miranda, Ariel, Umbriel, Titania och Oberon. Månarna har fått sina namn efter rollfigurer i William Shakespeares och Alexander Popes verk.

Uranus satellitsystem är det som har minst massa av satellitsystemen hos jätteplaneterna. Den sammanlagda massan hos de fem största månarna är till exempel mindre än hälften av Tritons.

Den största månen, Titania, har en radie på endast 788,9 km, eller hälften av månens, eller något mer än Rhea, Saturnus näst största måne. Det gör Titania till den åttonde största månen i solsystemet. 

söndag, augusti 18, 2019

Jupiter och Saturnus

Jupiter och Saturnus med några av dess månar. I dag syns de när solen gått ner och det är klart väder lågt i söder. Jupiter i Skorpionens stjärnbild och Saturnus i Skyttens stjärnbild. I en stjärnkikare syns det så här.
I astronomiprogramet Stellarium är det aldrig mulet och därifrån är bilderna tagna

Jupiter med de galliska månarna Ganymedes är den största månen i solsystemet.De galileiska månarna är ett samlingsnamn för Jupiters fyra stora månar Callisto, Ganymedes, Europa och Io, vilka beskrevs av Galileo Galilei i början av 1600-talet under namnet de "Mediceiska stjärnorna". Upptäckten anses betydelsefull för astronomin, då det var det första ovedersägliga beviset på himlakroppar som inte gick i omloppsbana runt jorden.

Galileo gjorde den första observationen 7 januari 1610. Till en början kallade Galileo sin upptäckt Cosmica Sidera för att hedra sin beskyddare storhertigen Cosimo II de' Medici (1590–1621). På storhertigens förslag ändrade Galileo namnet till Medicea Sidera (de "mediceiska stjärnorna"), efter de fyra bröderna Medici: Cosimo, Francesco, Carlo, och Lorenzo. Upptäckten publicerades mindre än två månader efter den första observationen i den Venedigbaserade vetenskapliga publikationen Sidereus Nuncius.


Saturnus och några av de ljusstarkaste månarna. Titan är näst största månen i solsystemet.Titan upptäcktes den 25 mars 1655 av den nederländske astronomen Christiaan Huygens och var den första satelliten i solsystemet som upptäcktes efter Jupiters galileiska månar. Titan är den enda måne i solsystemet som har en tät atmosfär. Den täta atmosfären har förhindrat närmare studier av månens yta, men fram till 2017 undersöktes Titan av rymdsonden Cassini–Huygens och ny kunskap läggs till hela tiden.

torsdag, augusti 15, 2019

Fyra gånger har naturen skapat djur som har utvecklat flygförmåga.

Fyra gånger har naturen skapat djur som har utvecklat flygförmåga. Tre av de finns kvar än idag. Insekterna var först, sen kom flygödlorna, sen fåglarna och senast fladdermössen. Samtliga fyra är lika till funktionen men olika till konstruktionen

























De flesta fullvuxna insekter är utrustade med ett eller två par vingar. De främre sitter alltid på andra leden av mellankroppen och de bakre på tredje leden. Ibland är ett eller bägge vingpar förkrympt och ibland finns inga vingar alls, till exempel hos arbetsmyror. Varje vinge består av två med varandra sammanvuxna kitinhinnor, som hålls utspända av förgrenade kitinlister.


Flygödlorna var de första ryggradsdjuren som hade förmåga till aktiv flykt. De anses generellt ha varit skickliga flygare. De hade stora vingar som bildades av skinn. Pterosauriernas hand hade fyra fingrar, den femte var tillbakabildad. De första tre fingrarna var korta kloförsedda. Det fjärde (ringfingret) var starkt utvecklat, längre än över- och underarmen och uppbar vingen, som till skillnad från hos fladdermöss enbart uppbars av just detta fingrer. Det har funnits hundratals olika arter som varit kapabla att flaxa och många har även haft förmågan till svävande glidflykt.

Flygödlorna utvecklades i slutet av trias för omkring 190 miljoner år sedan, och förekom då endast i det som senare kom att bli Europa. Under Juratiden börjar de förekomma på alla kontinenter. Till en början ökade artvariationen, och de förekom i storlek från en sparv upp till en örns storlek. Vanliga arter under denna period var den svanslösa Pterodactylus och den med lång svans försedda Rhamphorhynchus, båda i storlek ungefär som en mås. Under yngre krita minskar artdiversifieringen, samtidigt utvecklas jätteformer som Pteranodon med ett vingspann på upp till 7-8 meter och Quetzalcoatlus med ett vingspann på upp till 12-14 meter, det största flygande djuret som någonsin levat-


























Det som särskiljer fåglar från alla andra djur är deras fjäderdräkt. Karakteristiskt för nutida fåglar är dessutom att de har en näbb utan tänder, att de lägger ägg med hårda skal, har hög metabolism, ett hjärta med fyra kamrar, spolformade kroppar, och ett lättviktigt men starkt skelett. Alla fåglar har främre extremiteter som utvecklats till vingar. Flygning är det främsta sättet att förflytta sig för de flesta fågelarter och används för häckning, födosök, för att undkomma predatorer och, hos många arter, för att förflytta sig mellan häckningsområde och övervintringsområde. Fåglarna har på olika sätt anpassat sig till flygning, bland annat med ett lättviktigt skelett, två stora flygmuskler och modifierade framben (vingar).. 

Vingens form och storlek bestämmer i allmänhet fågelns flygningstyp. Många fåglar kombinerar driven, flaxande flykt med mindre energiintensiv svävande flykt. Omkring 60 befintliga fågelarter saknar flygförmåga, liksom många utdöda fåglar. Flygoförmåga uppstår ofta hos fåglar på isolerade öar, troligen på grund av begränsade resurser och frånvaro av landrovdjur. Fastän de saknar flygförmåga använder pingviner liknande muskulatur och rörelser för att "flyga" genom vattnet, liksom alkor, liror och strömstarar.


De flesta fåglars anatomi, fysionomi och fysiologi är anpassade för flygning och aerodynamiken spelar därför stor roll. Lyftkraften får fåglar genom en kombination av vingens form, precis som på ett flygplan, och genom att flaxa med vingarna. Fågelns vingrörelser alstrar en kraft som för den framåt men de alstrar också virvelströmmar, vorticitet, som lyfter fågeln. Vid låga hastigheter är det framför allt vingens rörelse nedåt som alstrar lyftkraft men ju högre hastighet fågeln har desto större lyftkraft alstras även vid den uppåtgående vingrörelsen. De fjädrar som driver fågeln framåt i flykten är vingpennorna. De kraftigaste musklerna hos fåglar är de som svarar för vingrörelserna och dessa muskler är fästade vid den stora bröstbenskammen. Till skillnad från hos exempelvis människor och hästar förekommer det inte någon fysiologisk förändring i rörelsemekanik när fågeln växlar från långsam till snabb rörelse, utan skeendet är kontinuerligt och utan någon abrupt förändring av muskelrörelser eller vingslagsmönster.


För att stabilisera luftströmmar på ovan- och undersidan av vingen, mest vid låghastighetsflygning för att öka manöverdugligheten används Alula eller lillvingen. Det är en liten grupp fjädrar som sitter ovanför vingknogen på fågelns vinge. Alula utgörs av två till sex breda och styva fjädrar som ligger ovanpå varandra med den minsta fjädern överst och innerst mot kroppen. Dessa fjädrar skapar en sorts stel bladliknande funktion och de sitter fast på det enda rörliga benet på fågelns hand, motsvarande människans tumme, vars ben annars är sammanvuxna. Alula används framförallt vid start och landning.





















Fladdermössen varierar i storlek från de med en längd på bara omkring 3 centimeter och en vikt på 2 till 3 gram (till exempel trynfladdermus, Craseonycteris thonglongyai) till sådana med ett vingspann på närmare 1,5 meter och en vikt på 1,5 kilogram (hos flyghundar). Gemensamt för alla arterna är vingarna, som består av hud utspänd mellan kroppssidorna och armens förlängda fingrar, utom tummen, som hos flertalet arter är fri och försedd med en klo. Hos flyghundar har även den andra tån (pekfingret) en klo. Dessutom finns flygmembran mellan bakbenen som ofta är fäst vid en broskig hälsporre (calcar). Svansen (om så finns) kan vara inbäddad i denna hud. Det tunna flygmembranet innehåller blodkärl, muskler och nerver.

Allmänt har fladdermöss päls på buken och på ryggen, och hos några arter täcker den även delar av flygmembranet. Hos de flesta arterna är grundfärgen brun- eller gråaktig med hår som kan vara enfärgad eller som kan ha två eller tre olikfärgade avsnitt.

fredag, juni 21, 2019

Sommarsolstånd och midsommar

Klockan 18:38 dag når solen sin nordligaste punkt och sommarsolståndet inträffar. Många tror att midsommar och sommarsolståndet är samma sak men det är det inte riktigt. Midsommar är en högtid som vi firar dels till minne av Johannes Döparens födelsedag som den kristna kyrkan valt att förlägga just till midsommar och dels uppmärksammar vi att det är årets längsta dag. Midsommarafton är alltid en fredag och den kan infalla mellan 19 juni och 25 juni beroende på vilket datum fredagen har närmast sommarsolståndet medan midsommardagen är lördagen därpå. Det innebär att midsommar och sommarsolstånd oftast inte inträffar samtidigt. Men just i år gör det eftersom det är midsommarafton idag. I Emmaboda går solen upp kl. 04.05 och går ner 21.53












Solen syns mest just i dag på sommarsolståndet om det inte är mulet förstås.



Sommarsolståndet är som tidigare nämnts en exakt tid då solen når sin nordliga position och det innebär att dagen är som längst och natten som kortast. Det infaller alltid den 20,21 eller 22 juni beroende var på norra jordklotet man befinner sig. I år infaller den alltså i Sverige klockan 12:51 fredagen den 21 juni..

Om man befinner sig långt ner på södra halvklotet är det omvänt så till vida det är den längsta natten och kortaste dagen.


Efter i dag så vänder det sakta och vi går mot mörkare tider igen fram till Vintersolståndet som inträffar den 21 december då solen återigen börjar sin bana norrut. Men vi kommer i minst en månad till få njuta av ljusa sommarkvällar till glädje för många.

tisdag, juni 18, 2019

Astronomiska katastrofer då, nu och i framtiden- Del1


Solen och dess planeter och månar tror astronomerna bildades för 4.5 miljarder år sedan från gasmoln som genom sin gravitation formades till runda klot som svävar runt sin moderstjärna.
Även andra teorier finns till solsystemets uppkomst, http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/solsystemets-fodelse-0

Skillnaden mellan en sol och planet är ett en sol har en kraftig massa och en kärnfusion uppkommer som gör att himlakroppen alstrar så mycket energi att den avger värme och ljus. Av det överblivna materialet bildas så småningom planeter och dess månar. I vårt solsystem finns åtta kända planeter sedan Pluto degraderades till en dvärgplanet 2006 av IAU (Internationella Astronomiska Unionen).
Det intressanta med solsystemet är att många av planeterna och månarna har bildat egna världar helt olik varandra. Vi har de jordlika planeterna som ligger närmast solen: Merkurius, Venus, Jorden eller Tellus som Jorden heter på latin och Mars. Samtliga dessa fyra är olika varandra till struktur och egenskap. Merkurius är månlik och en planet som nästan saknar atmosfär och har en yta som är kratertäckt. Venus däremot är nästan lika stor som jorden och helt täckt av moln bestående av koldioxid och lite kväve. Jorden har också atmosfär men livsgivande sådan tillskillnad från Venus. Atmosfären består av kväve och syre och detta är en bidragande orsak till livets uppkomst på jorden. Mars har en atmosfär som är tunnare än jordens och som består av koldioxid. Mars är idag en livlös planet men ändå är intressant för forskarna när det gäller tidiga former av liv. Många av astronomerna tror att det finns fossila rester av liv på mars under marsytan och att det en gång flöt floder på mars. Man har upptäckt flodrännor på marsytan och har det en gång runnit vatten finns det stora möjligheter för ett tidiga liv på mars men ännu har man inte hittat något.
https://svenska.yle.fi/artikel/2016/03/14/planeterna-i-vart-solsystem

De yttre planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är helt olika de inre planeterna. Dessa kallas gasjättar som helt saknar yta, Jupiter är den klart största och består till största delen av väte. Saturnus, Uranus och Neptunus atmosfär består av väte, helium och metan. Dessa jätteplaneter omges av en mängd månar där många av dem är intressanta världar. Det finns fem kända dvärgplaneter enligt IAU, Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris och definitionen för en dvärgplanet är enligt Internationella astronomiska unionens definition en himlakropp, som ligger i en bana kring solen, har en tillräckligt stor massa för att göras rund av sin egen gravitation, men som samtidigt inte har rensat undan alla planetesimaler kring sin egen omloppsbana och som inte är en måne. http://www.varldenshaftigaste.se/topplistor/solsystemets-5-dvargplaneter/

Asteroider eller småplaneter kallas små himlakroppar som har sin omloppsbana runt solen och blev över när solen, planeterna och månarna bildades. Mellan Mars och Jupiter finns asteroidbältet som en del forskare tror är resterna av en eller flera planeter som i solsystemet begynnelse kolliderade med varandra.
De tre största asteroiderna heter Pallas, Juno och Vesta och samtliga befinner sig i asteroidbältet. Bortom Neptunus bana finns Kuiperbältet som är ett mindre asteroidbälte. Här klassificeras även meteorerna in.
De sista objekten jag vill nämna är kometer som är himlakroppar som kretsar kring solen med olika långa omloppsbanor. Det finns två sorters kometer, kortperiodiska och långperiodiska beroende på omloppsbanans längd. När en komet närmar sig solen frigörs materia från kometkroppen så att en svans bildas. De allra flesta kometer är inte synliga för blotta ögat men några enstaka kan bli en fantastisk syn på natthimlen.
https://solsystemetshistoria.wordpress.com/2014/02/24/vad-ar-en-komet/

Detta var en bakgrundsbild av vad som finns ute i vårt närområde, solsystemet. Jorden är ingen isolerad planet utan en del av en större familj som bildades som jag tidigare nämnt för ca 4,5 miljarder år sedan. Vi upplever vår hemplanet som tillvarons medelpunkt eftersom vi bor och verkar här tillsammans med alla andra livsformer som lever och har levt på jorden. Vår planet är den enda plats i universum som vi vet hyser liv och det är den planet som vi kan studera livets uppkomst och utveckling. Forskarna tror att en stor betydelse för livets uppkomst på jorden beror på att livet bildades genom en serie astronomiska katastrofer. Den unga jorden utsattes från dag ett av ett bombardemang från ovan av överblivet material. Dessa påbyggde jordens massa som till slut bildade den jord och övriga planeter vi känner till. Forskarna har en teori av att organiskt material färdas i rymden med kometer och meteorer som när de slog ner på jorden gifte sig med jordens förutsättningar gav upphov till liv i ursoppan. Man har ju på jorden hittat liv i de allra ogästvänliga miljöerna där man har svårt att förstå hur livsbetingelserna någonsin fått fäste. Just detta faktum gör förutsättningarna för att fina utomjordiskt liv större och mer intressantare. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/livets-uppkomst

Kanske finns det liv på andra ställen i vårt solsystem. Om vi nu förutsätter att så är fallet har de som tror att livet kommer från olika meteor eller kometnedslag fått vatten på sin kvarn. För har livet uppstått på fler ställen i solsystemet så är nedslagsteorin en stor logiskt tänkbar orsak till livets uppkomst.