Linda Lampenius i Algutsboda kyrka

I går fylldes Algutsboda kyrka av besökare som hade kommit dit för att lyssna på Algutsboda olika barnkörer, Torsås Storband och Linda Lampenius. Det var Rotary i Emmaboda som arrangerade sin årliga välgörenhetskonsert där behållningen i år gick till Bett lokalt projekt samt till det internationella Shelterbox-projektet där orkankatastrofen i Vanuatu är prioriterat. Det lokala projektet är Emmaboda Verda OK och deras ansvar för den nya pulkabacken i Emmaboda. Föreningen ska utrusta backen med hjälpmedel för rörelsehindrade, framför allt rörelsehindrade barn, 400 besökare dök upp för att lyssna på dessa underbara artister.

Algutsboda barnkörer

Peter Rudenborg

Ida Seve 

Linda Lampenius. Lampenius föddes 1970 i en finlandssvensk teater- och musikfamilj med båda föräldrarna verksamma som skådespelare, sångerska, regissör och kompositör framförallt vid Svenska Teatern i Helsingfors, och hon medverkade också som barn med dem i ett flertal film- och teaterproduktioner. Vid tre års ålder började hon uppträda som sångerska med sina föräldrar. Senare började hon framträda med fiol; hennes far ackompanjerade på piano och hennes mor sjöng. Utöver det hade hon även solouppträdanden och spelade i orkester.

Lampenius lämnade Finland år 1997 och flyttade till Los Angeles och London. Sedan 2002 bor hon i Sverige

Lampenius föddes i en musikälskande familj och efter att endast 3 år gammal gått i musikdagis började hon spela fiol vid 5 års ålder. Lampenius har studerat vid bland annat Sibelius-Akademin 1985-97 och för lärare som ungraren Géza Szilvay och amerikanen Mauricio Fuks. Hon benämndes som ett musikaliskt underbarn och åkte på sin allra första turné tillsammans med The Helsinki Strings när hon bara var 8 år gammal, till USA och Kanada. Lampenius har även spelat i Finlands nationaloperas orkester.

Hon har nått berömmelse runt om i världen och turnerat i Europa, Asien och USA som soloartist. År 1997 blev hon inbjuden av Andrew Lloyd Webber att medverka i hans Metal Philharmonic vid Sydmonton Festival i England. Vid sidan av stadsorkestrar in Finland och Sverige har Lampenius spelat som solist med bland annat La Scala Opera Orchestra, BBC National Orchestra of Wales och National Symphony Orchestra of Ireland. Hon har också varit på turné med Prag Symfoniorkester och Schönbrunn Slottsfilharmoniker. "I Ravels Tzigane kom hon att i Ulriksdals slottspark under nära tio minuter fängsla publiken med glöd", skrev Svenska Dagbladet om hennes konsert med Stockholm Sinfonietta.Hon har däröver gjort succé i musikfestivaler med José Carreras och Kevin Kenner, har varit på turné med Paul Potts och spelat med Andrea Griminelli och har också framfört kammarmusik med pianister som John Lenehan, Laura Mikkola, Folke Gräsbeck och Carina E Nilsson.[15] Hon fortsätter att turnera världen runt med sitt violinspel och under 2007 var hon ute på en USA-turné med den irländska kören Anúna. Några andra speciella projekt Lampenius deltagit i är till exempel uppträdande inför NATO-trupperna i Kosovo, Rhapsody in Rock på Royal Albert Hall i London, violinkonserter i Kazakstan och Sibirien och filmfestival in Cannes.

Med sin 1781 Gaglianoviolin har Lampenius många gånger spelat inför statschefer och kungligheter, som till exempel Finlands president Martti Ahtisaari, Rainier III av Monaco och den svenska kungafamiljen. Dessutom har hon framträtt i olika välgörenhetsevenemang, bland annat på galakonserten vid firandet av Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus 150-årsjubileum och vid White Turf festligheterna på den frusna St. Moritzsjön i Schweiz till stöd för UNICEF, som hon ofta verkat för

Senatstorget

Senatstorget (fi. Senaatintori) är ett torg i Helsingfors kärncentrum. Arkitekten som ritat torget och de offentliga byggnaderna var Carl Ludvig Engel.

Senatstorget är en allegori för den religiösa, politiska, vetenskapliga och kommersiella makten. Det religiösa representeras av Helsingfors domkyrka som ligger uppe på en platå ovanför de andra byggnaderna. Den byggdes mellan åren 1818 och 1852 och var Engels längsta projekt; den blev klar först 12 år efter hans död.

Den politiska makten symboliseras av Statsrådsborgen, som ursprungligen hette Senatshuset. Byggnaden blev klar på den östra sidan av torget år 1822. Senaten verkade i byggnaden fram till år 1918 då statsrådet tog över.

Helsingfors universitets huvudbyggnad färdigställdes år 1832 på den västra sidan av torget och representerar den vetenskapliga makten. På södra sidan av torget byggde köpmän sina hus, vilket symboliserar den kommersiella makten i samhället.

Panoramabild på torget

 Domkyrkan är den dominerande byggnaden inte bara på torget utan på hela stadsbilden i Helsingfors. Här syns den från Olympiaterminalen.

 Senatstorget.

Torget är ett populärt turismmål i Helsingfors.

Bockska huset, eller Gamla Rådhuset, är en nyklassisk byggnad vid Senatstorget i Helsingfors historiska centrum. Byggnaden är byggd år 1763 av handelsmannen Gustav Johan Bock och ligger på Alexandersgatan i kvarteret Lejonet. Den har fungerat bland annat som residens för Generalguvernören över Finland och Helsingfors rådhus. Numera används byggnaden av Helsingfors stad.
Bockska huset fick sitt nuvarande utseende mellan åren 1816 och 1819 efter ritningar av den tyskfödde arkitekten Carl Ludvig Engel. Helsingfors första stadsfullmäktige möttes i byggnaden år 1875 under ledning av Leo Mechelin. Mellan åren 1985 och 1988 totalrenoverades byggnaden.

Helsingfors egna Spanska trappa tar oss upp till domkyrkan

Uppe vid kyrkan efter ett antal trappsteg  bakom sig.

Vy ner mot torget. På torget blandas den svenska, den ryska och den finska tiden. Bl a syns vid ena hörnet en liten byggnad som är gråfärgad. Det är Köpman Johan Sederholms hus vid Senatstorgets hörn och är den äldsta byggnaden i Helsingfors innerstad. Stenhuset byggdes 1757 och var på sin tid Helsingfors mest representativa privathus. Det ritades sannolikt av den tyskfödde murarmästaren Samuel Berner. Uppförandet av huset vittnar om det begynnande välståndet i Helsingfors vid mitten av 1700-talet då anläggningen av sjöfästningen på Sveaborg inleddes. I bottenvåningen fanns butikslokaler och en trappa upp Sederholms bostad. De valvbyggda källarna användes som lager. Sederholms avkomlingar ägde fastigheten till 1822. Efter dem hade den många ägare.

Arkitekten Konstantin Kiseleff köpte fastigheten 1865 och gjorde upp en renoveringsplan enligt vilken år 1866 fönstren förstorades, balustrader byggdes under fönstren i övre våningen och tre dörrar öppnades i fasaden mot gatan. I huset verkade på 1850- och 60-talet bl.a. en tobaksfabrik, en flickskola, restauranger och ett bageri. I gatuplanet fanns flera små butiker. I huset bodde även hyresgäster. Släkten Kiseleff ägde fastigheten till 1912. Helsingfors stad fick den 1949 och byggde om huset för rådstuvurätten. När rådstuvurätten flyttade ut 1985 överlämnades byggnaden till stadsmuseet.

Sederholmska huset renoverades och inrättades som museum utan att vare sig exteriören eller rumsindelningen ändrades. Fasaderna har nästan sitt ursprungliga utseende med undantag för fönstren. Inne i huset hade 1866-1950 gjorts ändringar som nu fick kvarstå. I övre våningen inreddes ett rum i 1700-talsrokoko. Museet öppnades 1995.

Tsar Alexander II (1818-1881) står staty på torget. Han var tsar mellan 1855-1881 och statyn uppfördes 1863 och hyllar tsarens sammankallande av Lantdagen efter en paus på över 40 år. Tsaren genomförde samtidigt flera reformer vilka ökade autonomin i Finland.

Sveaborg- Nordens Gibraltar

Sveaborg (på finska Suomenlinna eller tidigare Viapori) utanför Helsingfors i Finland är en av världens största sjöfästningar. Den omfattar flera öar vid inloppet till Helsingfors, och kallas även "Nordens Gibraltar". Sveaborg är Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt och finns idag på Unescos världsarvslista. På Sveaborg bor idag ca 840 personer, medan fästningen besöktes av 678 000 turister år 2006, vilket ger en andra plats bland Helsingfors turistattraktioner. Fästningen är underställd Undervisningsministeriet. Sjökrigsskolan är stationerad på Sveaborg.

Efter att Peter den store av Ryssland grundat Sankt Petersburg i Finska vikens östligaste del, på före detta svensk mark, behövde Sverige en stark fästning i Finska viken. 

Byggnadsarbetena på Sveaborg inleddes 1748 under ledning av överstelöjtnant Augustin Ehrensvärd med hjälp av bland annat Fabian Casimir Wrede. Sverige hade blivit närapå ruinerat av Stora nordiska kriget och Hattarnas krig, men med hjälp av franska subsidier blev detta omfattande byggnadsverk däremot möjligt. De första nio åren var en tid av avsevärt byggande och en stor del av fästningen blev klar, men 1757 upphörde byggandet, då Sverige som Frankrikes bundsförvant var tvunget att delta i det Pommerska kriget. Byggandet fortskred mellan 1762 och 1791 pådrivet av Gustav III.

När 1808-09 års krig inleddes var Carl Olof Cronstedt kommendant på Sveaborg. Ryska trupper intog Helsingfors över isen den 2 mars 1808. Det var dock osannolikt att den första ryska styrkan ensam skulle kunna inta Sveaborg så länge det fanns krut i fästningen, där 7000 man och hela svenska skärgårdsflottan med över 200 fartyg var placerade. Cronstedt besköt de ryska trupperna i Helsingfors så kraftigt att den kvarvarande krutmängden blev ett klart problem. Beskjutningen av de rörliga ryska trupperna fortsatte att ha ringa framgång.

Den 23 mars mötte han ryska förhandlare på holmen Lonnan. Den 6 april överenskom Cronstedt med Jan-Peter van Suchtelen, ryssarnas befälhavare i Helsingfors, om en ärevördig kapitulation den 3 maj, om svensk undsättning dessförinnan inte nådde fram. De svenska kurirerna med begäran om undsättning förhalades av ryssarna och nådde Stockholm först 3 maj, samma dag som Cronstedt kapitulerade utan fortsatt strid och överlät såväl fästningen som skärgårdsflottan åt den ryska överbefälhavaren Fredrik Vilhelm von Buxhoevden. Undsättning skulle i varje fall inte ha kunnat komma, då havet ovanligt nog ännu var fruset i början av maj. Efter Sveaborgs övergång i ryska händer blev det ännu lättare för den ryska övermakten att besätta Finland. Det dåligt förberedda och förlorade kriget bidrog till att utlösa statskuppen 1809, vilken ledde till att Sverige fick en ny grundlag och att Gustav IV Adolf landsförvisades och efterträddes på tronen av sin farbror, Karl XIII.

Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg, har i nationalromantisk anda i dikten Sveaborg beskrivit Cronstedt som en förrädare. Runeberg själv önskade dock att denna dikt inte skulle publiceras vilket eventuellt antyder en egen osäkerhet beträffande de grava anklagelserna mot Cronstedt.

Från maj år 1808 till maj år 1918 var Sveaborg en rysk garnison. Fästningen bebyggdes med flera kaserner samt sjukhus och kyrka, och år 1818 grundade köpmannen Nikolaj Sinebrychoff ett bryggeri på Sveaborg. Tidvis var över 13 000 soldater stationerade på Sveaborg.

Under Krimkriget förklarade Frankrike och England krig mot Ryssland. Huvudtruppen skickades till Krimhalvön, medan en annan mindre flotta skickades att anfalla ryska kuststäder vid Östersjön, därav den viktigaste Sankt Petersburg. Anfallet började i juli 1854 då sjöfästningen Bomarsund på Åland intogs och förstördes. Därefter anfölls flera ryska (de facto finska) kuststäder varefter flottan slutligen anlände till Sveaborg den 6 augusti 1855 och anföll den 9 augusti.

Den engelsk-franska flottan bestod av 88 moderna fartyg, av vilka en del ångdrivna, medan utrustningen på Sveaborg var föråldrad. Detta ledde till att man inte talar om ett slag utan Krimkrigets bombardemang. Flottans beskjutning av fästningen var det dittills häftigaste i världshistorien då 20 000 granater regnade ner över Sveaborg. Trots detta gjorde angriparna inget landstigningsförsök; delvis pga. att fjärden var rikligt minerad. År 1906 utbröt ett stort myteri - Sveaborgsrevolten - bland det ryska manskapet på befästningen. Myteriet var en serie av de socialistiska revolutioner som svepte över Ryssland i början av seklet. Efter den ryska revolutionen överläts Sveaborg den 12 maj 1918 till det självständiga Finland.

Efter Finska inbördeskriget 1918 fungerade fästningen som fångläger för röda krigsfångar. Av de cirka 8 000 fångarna på ön dömdes ett tiotal till döden. Ytterligare rådde det hungersnöd i Finland och lägret kom att bli ökänt eftersom över 1400 fångar antingen svalt ihjäl eller gick under i epidemier. 1919 lämnade de sista krigsfångarna ön och den första finska flaggan hissades över fästningen. Under den rådande fennomanska andan 1918 döpte man även om fästningen på finska från Viapori ("Sveaborg") till Suomenlinna ("Finlands borg").

Namnet Suomenlinna används idag parallellt med det svenska namnet Sveaborg. "Namnet har för gamla rötter i historien, i dikten och i folkmedvetandet", skrev Hufvudstadsbladet redan 1918. Vid samma tidpunkt revs också en del ryska byggnader på öarna och bland annat Sveaborgs kyrka byggdes om till en luthersk kyrka i klassisistisk stil, från att ha haft bland annat förgyllda lökkupoler och andra ortodoxa kännetecken. I toppen på kyrktornet fungerar nuförtiden en fyr. Idag utgör arkitekturen på Sveaborg ett monument med intryck från den svenska, ryska och finska tiden. Krimkriget 1855 var i praktiken det sista krig som fästningen aktivt deltog i. Trots ett betydande antal artilleripjäser, var Sveaborg inte längre av någon taktisk betydelse. År 1973 överläts öarna av Försvarsministeriet till Undervisningsministeriet.

Sveaborg är i dag ett populärt utflyktsmål, både för Helsingforsare och besökande turister, speciellt sommartid då det finns ett flertal caféer och uteserveringar, och de mot havet vettande gräsbeväxta sydsluttningarna lockar soliga dagar hundratals familjer med picnickorgar. En högklassig restaurang, Walhalla, är inrymd i valven på Vargskär i kaponjärerna Delwig och Boije, med utsikt över stora farleden in till Helsingfors genom sundet vid Gustavssvärd. Restaurangen är öppen från maj till september, och hela året för grupper med förhandsbeställning. I närheten finns Finlands enda kvarvarande ubåt (Vesikko) utställd som museiföremål. På öarna finns sex olika museer för diverse krigsmateriel, ett för dockor och leksaker, samt ett konstgalleri. Det arrangeras guidade vandringar året om från Sveaborgscentret nära bron till Vargön på Stora Östersvartö.

En dagligvaruaffär finns på huvudön, Stora Östersvartö, och en souvenirshop samt några kiosker. I den gamla torrdockan på Vargö, som hörde till flottans varv verkar en förening för historiska båtar och fartyg, Sveaborgsvarvet rf som där kan ägna sig åt underhåll och vinterförvaring av sina båtar i en ändamålsenlig miljö. I närheten finns en gästhamn och sjöbevakningsstationen på Stora Svartö, där gästande utländska båtar förutsätts bedriva passkontroll. Sjökrigsskolan verkar på Lilla Östersvartö och Västersvartö. Året om går det dagligen färja in till centrum av Helsingfors. Sommartid går flera turbåtar till olika bryggor, bland annat till Kungsporten på Vargskär.

På öarna finns också ett lågstadium med ett åttiotal elever. Några konstnärsbostäder kan konstnärer och författare få disponera för kortare eller längre perioder, för att kunna bedriva sin konst i denna inspirerande miljö. De gamla kasernerna i nyklassisk stil och officersbostäderna fungerar fortfarande som bostäder, och några större salar går att hyra för familjehögtider. Tillsammans med de gamla hantverkarbostäderna bildar de en pittoresk och trivsam, men ändå fungerande helhet, och det är väldigt ovanligt att någon av de några hundra fast bosatta skulle flytta därifrån.

En stad växer fram

I ett av de häftigaste när man är på ett fartyg är när man närmar sig land och staden man ankommer växer fram allteftersom man närmar sig. Efter en kväll och natt ombord närmar sig Silja Serenade Helsingfors på morgonen. Bilderna är tagna den 22 juli.

Finska viken. Vattenarealen uppgår till 29 500 km², längden till 428 km och bredden till 120 km. Bredden vid Finska vikens mynning är 75 km och avståndet från Porkkala till Rohuneeme utanför Tallinn 52 km. I öster smalnar Finska viken av till den 10–28 km breda Kronstadtsviken. Den största viken på den norra kusten är Viborgska viken och i söder Narvabukten.

Det finns ett flertal utöar i Finska viken, av dessa är Hogland, Tytterskären, Lövskär och Seitskär bland de största. De djupaste partierna kan hittas i Finska vikens mynning där det finns en sänka på 80–100 meter. Vid sydkusten finns det till och med djup på över 100 meter, när det på nordkusten inte ens är djupare än 60 meter vid samma avstånd från kusten. Den allra djupaste punkten, 121 m, finns vid den estniska kusten, strax nordost om Tallinn. Omkring 5 procent av Östersjöns vattenmassor finns i Finska viken.

Havsströmmarna försöker vrida sig medsols på norra halvklotet, på grund av Corioliseffekten, därför går strömmarna vid den estniska kusten mot öster och vid den finska kusten mot väster. Den stora Nevafloden har sitt utlopp längst in i Finska viken. Därför är vattnet sötare i öster än i väster.
Gränsen där finska viken slutar kan ses som att man drar ett streck från Hangö och orten "Kalana" i utkanten av Dagö (estn. Hiiumaa).

Finland

Helsingfors tronar fram i horisonten.

Sveaborg (på finska Suomenlinna eller tidigare Viapori) utanför Helsingfors i Finland är en av världens största sjöfästningar. Den omfattar flera öar vid inloppet till Helsingfors, och kallas även "Nordens Gibraltar". Sveaborg är Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt och finns idag på Unescos världsarvslista. 

På Sveaborg bor idag ca 840 personer, medan fästningen besöktes av 678 000 turister år 2006, vilket ger en andra plats bland Helsingfors turistattraktioner. Fästningen är underställd Undervisningsministeriet. Sjökrigsskolan är stationerad på Sveaborg. Byggnadsarbetena på Sveaborg inleddes 1748 under ledning av den svenska överstelöjtnanten Augustin Ehrensvärd med hjälp av bland annat Fabian Casimir Wrede

Salutorget i Helsingfors

Salutorget är ett torg i centrala Helsingfors. Torget är det största i staden och mycket populärt bland turister. Salutorget gränsar i norr till Norra Esplanaden och i söder till havet.

På Salutorget förekommer det både normal torgförsäljning och suvenirförsäljning för de många turister som besöker torget. Första veckan i oktober ordnas traditionell Strömmingsmarknad, ett evenemang med anor från 1700-talet. Stora publikevenemang förekommer också emellanåt på Salutorget. Till exempel Finlands guld i VM i ishockey år 1995 firades på Salutorget, Lordis seger i Eurovision Song Contest 2006, samt Finlands VM-guld i ishockey 2011.

Ända fram till 1800-talets början var Salutorget en lerig strand med fiskebryggor. Omgivningens fiskare brukade ta i land vid bryggorna och sälja sin fisk till Helsingforsborna. På den tiden användes Stortorget (nuvarande Senatstorget) som huvudsakligt salutorg.

I början på 1800-talet, då Helsingfors centrum byggdes om enligt stadsplanen från år 1812, blev Salutorget stadens handelsplats, medan Stortorget byggdes om till Senatstorget och fick en mera monumental betydelse. Man var tvungen att köra mycket jordmassor till den leriga stranden och det nya torget för att bygga kajplatser som var lämpliga för handel. Tre bassänger byggdes: Slottsbassängen för Sveaborgs trafik, Kolerabassängen för fiskebåtar och Estbassängen för ångfartyg. Skatuddens kanal byggdes samtidigt.

På 1890-talet byggdes en järnväg till Skatuddens hamn över Salutorget och två öppningsbara broar installerades över Kolerbassängens öppning och över Skatuddens kanal. Järnvägen revs på 1980-talet. Bilderna är tagna den 9 oktober

Den tvåhövdade örnen i Helsingfors

På marknadstorget i Helsingfors finns den märkliga obelisken med en tvåhövdad örn som tsarinnans minnesmärke. Monumentet var en hyllning till tsarinnan Alexandra och uppfördes 1835, två år tidigare hade tsarinnan varit och besökt Helsingfors. Hon var gift med Nikolaj I som var tsar av Ryssland och storfurste av Finland mellan 1825- 1855
 
Örnen stals av ryska fiskare under revolutionsåret 1917, men kom åter till sin rätt och står sedan 1972 åter placerat mitt på torget.

Alexandra Feodorova 1798-1860

Ankomst Helsinki

Att efter några timmars nattsömn på Finska viken vakna upp på morgonen och hålla utkik efter tecken på att vi närmar oss Helsingfors är ett bestående minne från kryssningen i sommras. Bilderna är tagna morgonen den 21 juli från Viking Lines Gabriella