Internationella kvinnodagen- 110 års kamp för kvinnans rättigheter

I dag kommer många kvinnor att få frukost på sängen av sina livskamrater, eller få blommor som just i dag är givna med extra omtanke. Det är inget fel i det, absolut inte men det behöver man inte ha en speciell dag för att skänka en tanke åt våra kvinnor utan denna omtanke bör ske dagligen.

Den 8 mars som är den Internationella kvinnodagen är så mycket större än så och till skillnad från ex mors dag har denna dag en stark politisk koppling som uppmärksammar kvinnans situation världen över.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet uppmärksammas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag.

Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Alltså för 105 år sedan. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

En historisk översikt:Den internationella kvinnodagen är berättelsen om vanliga kvinnor som har skapat historia: kvinnors kamp i århundraden för att få delta i samhället på samma villkor som män. I det gamla Grekland uppmanade Lysistrate till sexstrejk mot männen för att få slut på kriget. Under den franska revolutionen ville kvinnorna i Paris ha ”frihet, jämlikhet och broderskap” och marscherade till Versailles för att kräva rösträtt.Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier.
Nedan följer en kort kronologi över de viktigaste händelserna.

1909
Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

1910
Under ett möte i Köpenhamn som arrangerades av Socialist International instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bl.a. av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes.

1913-1914
Som en del av fredsrörelsen, som började spira innan och början av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.

1917
Två miljoner ryska soldater dog i kriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt. Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt. Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer. Den växande internationella kvinnorörelsen som stärkts av fyra världskonferenser i FN-regi, har haft stor betydelse för det gemensamma arbetet för kvinnors rättigheter, bl.a. kvinnors rätt att delta i den politiska och ekonomiska utvecklingen. Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.

FN:s roll
Mycket få av de ämnen som har behandlats av FN har fått större och bredare stöd än kampen för att främja och skydda kvinnors lika rättigheter. FN-stadgan som undertecknades i San Fransisco 1945 var det första internationella avtalet som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har organisationen hjälpt till att skapa en rad historiska internationellt antagna handlingsprogram, normer och mål för att främja kvinnors status över hela världen.

Under årens lopp har FN:s arbete för kvinnor ägt rum på fyra olika områden:
- stärkande av juridiska åtgärder
- mobilisering av opinion och internationellt engagemang
- utbildning och forskning
- hjälp till utsatta grupper.
Idag är principen i FN:s arbete att samhällets mest allvarliga sociala och ekonomiska eller politiska problem inte kan lösas på ett hållbart sätt utan världens kvinnors fulla deltagande och bemyndigande.

Litteratur är en sprängstoft som ger avtryck i historien och i framtiden

Litteratur är en sprängstoft som ger avtryck i historien och i framtiden. Det är något som vi blivit varse om speciellt i nutid. Det är både rätt och fel att döma en bok utefter denna tids värderingar. Rätt för att kränkningar och stereotypiska karaktärer av människor ska undvikas speciellt om det handlar om minoriteter och att man gör det i fel sammanhang. Fel för att böckerna är skrivna i annan tid och man ska i en demokrati kunna diskutera felaktigheter som har begåtts tidigare för att man inte ska kunna göra om de felen ytterligare en gång. Vi måste lära av historien.

Det finns många exempel på sådan litteratur där man tecknar stereotypa karaktärer. Seriealbum är en tydlig exempel där stereotypiska karaktärer frodas. Pippi Långstrump vars pappa var en speciell kung i en söderhavsö är ett aktuellt fall. En sagostund i ett bibliotek i Borås polisanmäldes i höst av en besökare när en ljudbok med Pippi Långstrump spelades upp
https://www.expressen.se/gt/pippi-sagan-polisanmaldes-efter-forskolans-sagostund/

Samtidigt som debatten om Pippis pappa råder är författarinnan Astrid Lindgren omåttligt populär. Ingen skulle anklaga henne för att vara dömande mot andra människor. Hon skildrade verkligen samhället och dess invånare och ofta fick de fattiga och utsatta människorna komma till tals och hon skildrade Fattigsverige och gav en realistisk bild av samhället i mitten av 1950-talet.
Så sent som torsdagen den 23 november diskuterade vi detta på min arbetsplats så debatten är het och svårlöst. Inte i Pippifallet kanske för den är solklar att man ska undvika de stereotypa ord som förekommer i dem äldre texterna men vart går gränsen och vem ska avgöra vart gränsen ska dras. Är det biblioteken? Allmänheten? Politikerna dvs. makthavarna eller andra? Samtidigt som detta skrivs rasar debatten och jag kan inte se någon ände på det. De som drabbas är bibliotekarierna som hamnar i skottgluggen och det är absolut inte acceptabelt. Att ta en diskussion är en sak men att få hot eller mer än så av oansvariga personer ska inte få förekomma.

Postkoloniala inslag finns i samhället. Med postkoloni menas att europeiska eller västvärldens effekt och bilden av de forna kolonierna i tredje världen fortfarande finns kvar i bland kulturella sammanhang och påverkar de negativt. Det handlar om att man ser ner på tredje världens kulturyttringar och ser invånarna som underutvecklade. Återigen är seriealbumen som Tintin, Asterix och andra exempel på postkoloniala yttringar med tydliga stereotypa karaktärer. Jag tycker dock att man gör det för enkelt för sig om man enbart ser dessa karaktärer. Just serier brukar ha olika karaktärer och de onda framställs och tecknas ofta i dålig stil oavsett vilka de är och de goda framställs tvärtom som bra och tecknas i ljusa drag. Problemen blir allvarliga när strukturerna av stereotypkaraktär blir en norm och man sopar de under mattan och inte diskuterar problemet. I slutet av 1800-talet och på 1900-talet fram till andra världskrigets slut framställdes judar ofta som onda giriga stornäsande karaktärer och detta var mer eller mindre en norm i samhället. I litteraturen gjordes juden oftast till en ond och mörk gestalt för de såg som syndabockar för samhällets många problem. Antisemitismen var utbredd även bland de som i övrigt inte ansågs vara varken rasister, fascister eller nazister. Denna antisemitism vet vi vart det ledde och mänsklighetens största ondska fick fotfäste. Idag är som tur antisemitismen en del av historiens skräphög även om vissa grupperingar fortfarande lever i sin sjuka nazistiska världsföreställning om den judiska världskonspirationen. Men andra fördomar är utbredda istället och nu är det islamofobin som är den rådande. Rädslan för muslimen och dennes religion har ersätt antisemitismen. Konflikterna i Mellanöstern där västvärlden har ingripit ett flertal gånger har radikaliserat en del islamska grupperingar som bekämpar västvärldens ideal både i konfliktområdena men också har man ingripit med terrordåd i västvärldens länder. Konflikterna har dessutom lett till flyktingströmmar som har lett till västvärldens olika länder och som enligt vissa hotar deras inhemska kultur. Allt eftersom de nyanlända vill praktiska sina egna kulturer så sker samtidigt också att de tar del av det nya landets kultur som de har sökt skydd till Det är så ett mångkulturellt samhälle formas. De absolut allra flesta invånare tycker det helt okej att kulturer blandas och man ser värdet i det. Men få människor har andra åsikter och dessa hörs högljudd i debatten. De skapar fördomar och rent felaktiga myter om de nyanlända som styrker deras skeva värderingar och trångsynthet. Detta speglar sig i samhället på ett negativt sätt. Muslimen framställs som efterbliven, illmarig, ondskefull person. Islamofobin är idag den tydligaste exemplet på orientalism.

Boken Litteraturen,språket och världen skriven av Dan Landmark och Ingrid Wiklund tar upp många aspekter inom detta intressanta ämne. Samma ord kan uppfattas på olika sätt beroende på vem som läser eller hör dem. I boken tas exempel från boken Mörkrets hjärta skriven av Joseph Conrad 1902 som är väldigt intressant. (Landmark,Wiklund (2014) s. 100-105). Omedvetet har författaren Joseph Conrad skildrat den afrikanska medborgaren med ytliga klichébilder som idag uppfattas som rasistiska. Här tas också kritiken upp att generationer av skarpsinniga litteraturkritiker inte har lagt märke eller påpekat den ytliga skildringen av afrikaner och att det är lika allvarligt som författarens skrivna verk, 

Seriealbumet Tintin i Kongo skriven och ritad av Hergé 1931 är också ett exempel på debatterad verk utifrån postkolonial synvinkel och stereotypiska karaktärer. Albumet har tagits bort i många bibliotek medan andra väljer att behålla den. Boken handlar om journalisten Tintin som åker till Kongo och när han kommer i kontakt med afrikaner framställs dem som barnsliga, vidskepliga och underlägsna. Till skillnad mot många andra kommande Tintin album finns ingen direkt sammanhängande handling. Så i mina ögon blir albumet ointressant och fel och bidrar inte till litteraturhistorien.

Slutligen lite om litterär kanon som vi inte har Sverige än. Litterär kanon är en nationell boklista som vissa länder tagit fram till sin skolor. Det handlar om nationella klassiker och andra som man anser viktiga för eleverna att känna till och kommit i kontakt med. Även om vi inte har listat någon av våra klassiker så arbetar man mycket med svenska klassiker i skolan. Eleverna kommer i konkat med författare som tidigare nämnts Astrid Lindgren men även t ex. August Strindberg, Selma Lagerlöf och Viktor Rydberg för inte nämna den kanske störste av de alla Vilhelm Moberg, i iallafall för oss smålänningar. Jag tycker att de ska ingå att lära känna till dessa författare och deras verk. De tillhör vår litteratur och kulturhistoria. Men inte bara därför. Dessa verk illustrerar sin samtid och är viktiga att studera utefter denna aspekt också. Hur såg samhället ut när författaren skev sina verk. Hur tänkte man?, Hur var människosynen? Vilka debatter fördes? mm mm. Det finns mycket värden att veta om våra författare, sen behöver man inte dela deras värderingar.

Att analysera litteraturen i sitt sammanhang

Litteratur är fantastisk företeelser oavsett om det gäller faktalitteratur eller skönlitterära verk. Boken speglar alla tidsepoker, olika ämnen och spekulerar om framtiden och det gör boken värdefull som en spegling av hur världen såg, ser eller kan komma att se ut. Ett tidsdokument om de värderingar som rådde när verket skrev. Därför ska man vara varsam och klok när man ska analysera litteratur.

Det är detta som menas med Distance reading att man höjer blicken från själva texten utan att för den skull tappa kontrollen över den och ser litteraturen i ett större sammanhang. (Dan Landmark, Ingrid Wiklund, Litteraturen, språket, världen, (2014)). Man tittar t ex. på den historiska, sociologiska och kulturella sammanhanget boken är skriven i. Hur speglar boken sin samtid och hur påverkade detta medborgarna?

Seriealbumet Tintin i Kongo skriven och ritad av Hergé 1931 är ett exempel på hur en stereotypa skildringar av personer av postkolonial karaktär. Boken handlar om journalisten Tintin som åker till Kongo och när han kommer i kontakt med afrikaner framställs dem som barnsliga, vidskepliga och underlägsna. De tecknas också på ett stereotypt sätt och det var vanligt att också i andra litterära verk framställa afrikaner på detta sätt under 1800-och fram till 1960- talet. Det var inte många som reagerade då utan det är först nu i vår tid vi belyser detta. Även andra folkslag som inte tillhör den europeiska som t ex. asiater, indianer och judar framställdes också oftast under denna tid i stereotypa karaktärer för att förminska dem kulturellt. Förminskar man någon eller gör honom ondsint så rättfärdigar man inför medborgarna förtrycket mot dessa folkslag. Judarna är den tydligaste exemplet på detta. I litteraturen framställdes juden som girig, ondskefull, skapade ondskefulla myter och anklagade dem för samhällets alla problem och man avbildade dem med nidbilder. Detta ledde till att man avhumaniserade den judiska befolkningen och drev antisemitismen till sin spets med förintelsen. Man rättfärdigade detta mänskliga tragedi och illdåd med litteraturens hjälp. Detta visar varför man måste ha ett distance read perspektiv inom världslitteraturen. 
  
Fast de får heller inte bli extremt åt andra hållet så att vi ägnar oss åt moralpanik får då riskerar vi att tappa fokus på de stora problemen. Det gagnar ingen utan man måste betrakta litteraturen med två sunda ögon. I en demokrati måste man tillåtas sig att ha olika typer av böcker även sådana som är obekväma, dock nödvändigtvis inte i ett bibliotek. Vi ska lära oss av historien så vi inte gör om samma misstag i framtiden men tyvärr har vi människor en tendens att upprepa misstagen om och om igen. Homo Sapiens betyder den kloka människan på latin fast ibland har man fog för att ifrågasätta artens namn. 

Men mitt i allt detta mörker finns hoppet och ljuset som vi aldrig heller får glömma eller sluta att arbeta för. En sådan person var vetenskapsmannen, författaren och äventyraren Alexander von Humbolt 1769-1859. Jag håller just nu på att läsa en biografi över von Humbolt som författarinnan Andrea Wulf har skrivit 2015 som heter Vetenskapens bortglömde hjälte. Den visar att det fanns andra tankegångar än den stereotypa bilden av tredje världen. Som exempel kan nämnas att Humbolt stark var motståndare till kolonialismen och människans exploatering av naturen och utarmningen av kolonierna. Detta var ett resultat av människans girighet och han såg sambandet mellan utarmningen av naturen och miljöförstöringen Wulf (2015) s 130-131. Han var motståndare till slaveriet som han såg vara en del av kolonialismen och den största ondskan i världen Wulf (2015) s.132-134. Alexander von Humbolt blev en hjälte och en av de ledande nytänkarna på slutet av 1700-talet och resten av hans levnad under 1800-talet. Mycket av hans tankar och värderingar styr världen i dag och han är en förebild för oss i dag både som vetenskapsman och som människa. Under hela sin livstid vek han aldrig från sina värderingar hur samhället än ändrades till reaktionära strömningar.
Han påverkade sin samtid genom sina forskning och sina litterära verk. Hans mest kända är Resan till Sydamerika och Kosmos som gavs ut i fem band och sammanfattade hela hans världsföreställning på alla plan. 
http://www.pt.se/nara-dig/dagens-kandisar-alexander-von-humboldt-10626700.aspx
Läser man om sådana personer som ex. Alexander Humbolt så tänds hoppet för mänskligheten.

Andrea Don Gallo

Andrea Gallo- (18 juli 1928 - 22 maj 2013)- radikal kommunistisk italiensk präst som kallades "präst i trottoaren", med hänvisning till hans verksamhet att hjälpa fattiga och behövande människor.Han var grundare och ledare för gemenskapen San Benedetto al Porto i Genua.
Han var i förgrunden för HBTQ rörelsens rättigheter och att katolska kyrkan skulle ta vara på dessa rättigheter. En kyrka för alla var hans motto. Naturligtvis var han en stark antifascist och Bella ciao sjöngs flitigt vid hans predikningar och möten. Han hade förmåga att entusiasmera folket. En förebild på många sätt.

Ådalen 31

I dag är det 86 sedan skotten föll i Ådalen och fem personer föll offer för militärens kulor den 14 maj 1931. Vad hände innan och hur gick detta hemska illdåd till?

I samband med en sedan sommaren 1930 pågående konflikt om lönesänkningar vid Marmaverkens sulfatfabrik där strejkbrytare anställts, utbröt på olika håll under våren 1931 sympatistrejker, bl.a. vid Graninge-koncernens sulfat- och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad pappersmassa anskaffade nu koncernens ägare, Gerhard Versteegh, genom Ångermanälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, bland annat studenter och "professionella" strejkbrytare.

Strejkbrytarnas ankomst den 13 maj väckte en oerhörd ilska. De strejkande arbetarna anordnade samma dag ett protestmöte i Kramfors och efter mötet tågade de till Sandviken. De lyckades komma fram till strejkbrytarna på fabriksområdet, där de arbetade på kajen, och en del av dessa misshandlades och medfördes till demonstrationen, då den återvände till Kramfors.

Den polis, som beordrats till platsen, hade inte kunnat hindra anfallet. Samma afton avreste därför på länsstyrelsens anhållan militär från Sollefteå: 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor, under befäl av kapten Nils Mesterton. Natten till den 14 maj ägde kravaller rum både vid stationen och vid Lunde med stenkastning från folkmassan och lösa skott samt rökgasbomber från militären. Några demonstranter brännskadas.

Foto: Robert Henriksson, DN

Den 14 maj höll Transportarbetareförbundet i Frånö Folkets hus ett protestmöte mot strejkbrytarna. Beslut fattades där om omedelbar och allmän arbetsnedläggelse vid alla sågverk och massafabriker i Ådalen. När mötet var slut tågade mellan 3 000 och 4 000 deltagare från Frånö under kommunisternas ledning till strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde.

När demonstrationståget kom till Lunde, trodde sig militärbefälet se vapen i demonstranternas händer och höra från folkmassan avlossade skott, något undersökningskommissionen inte fann några bevis för. En ryttarpatrull, vilken sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade kapten Mesterton eld. Med gevär och kulsprutor avlossade militären eld mot demonstranterna. Många av dessa träffades och fem personer dödades.

Foto: Robert Henriksson, DN

De fem dödade var:
Erik Emanuel Bergström han var 31 år gammal och jobbade på fabriken.
Evert Birger Nygren han var 22 år och arbetare.
Sture Allan Johannes Larsson han var 19 år och Jungman.
Ernst Viktor Emanuel Eriksson han var 35 år och fabriksarbetare.
Eira Karolina Söderberg hon var 21 år och dotter till en sågverksarbetare

De fyra männen gick i det främre ledet av tåget, kvinnan stod som åskådare vid sidan om tåget
Med undantag för Eira Söderberg var alla medlemmar i SKU (Sveriges kommunistiska ungdomsförbund) och SKP (Sveriges kommunistiska parti.) Även fem personer såras. Katastrofen kunde ha blivit ännu värre om inte trumpetaren i arbetarnas musikkår, Tore Andersson från Dynäs, handlat snabbt och blåst signalen "Eld upphör". Han blev senare delgiven misstanke om brott för att ”otillbörligen ha tagit kommandot över militär trupp”, men åtalet lades ner innan rättegångsdatumet.

Rättegången i september 1931 ställdes kapten Mesterton och några andra ur befälet inför rätta. Målsägande i rättegången var de som sårats under beskjutningen och anhöriga till de dödade.

Även arbetare som var delaktiga i kravallerna i Sandviken dagen innan dömdes. Kommunistledaren Axel Nordström fälldes bl a för "ledarskap vid upplopp". Han fick två och ett halvt års straffarbete och nekade nåd efter halva tiden med motiveringen:
"Eftersom jag inte gjort något olagligt, kan jag inte heller begära nåd!”

Även flera andra arbetare fick långa straff likaså ett stort antal journalister och andra vänsterpolitiker som angripit militärens, polisen, länsstyrelsen och den svenska regeringens agerande i ärendet dömdes till varierande fängelsestraff..

De ansvariga för dödsskjutningarna främst kapten Mesterton som beordrade eld, fick åtta dagars arrest utan bevakning, men de benådades sedan till sju dagar. Landshövding Karl Stenström frikändes helt med degraderades till häradshövding. Landsfogden Påhlman fick en bot på 500 kr för ”ämbetsfel”. En löjtnant Beckman fick tio dagars husarrest och furir Tapper som bemannat kulsprutan tre. De målsägande ansågs inte berättigade något skadestånd. Mesterton däremot fick skadestånd på 5 000 kr från Arthur Engberg och Karl Kilbom för ärekränkning.

På begravningsdagen 21 maj hölls fem minuters tystnad i hela landet med start kl 12.00. De döda begravdes under stora i hyllningar på Gudmundrå kyrkogård. Sture Larsson fördes till hemstaden Västervik och begravdes där. Den 29 november 1936 reste Sveriges arbetare en sten på Gudmundrå kyrkogård som bär Erik Blombergs "Gravskrift".

Här vilar en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös
Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.

Jag instämmer i detta.
Glöm aldrig de som dog i Ådalen 31

Internationella kvinnodagen- 107 år kamp för kvinnors rättigheter

I dag kommer många kvinnor att få frukost på sängen av sina livskamrater, eller få blommor som just i dag är givna med extra omtanke. Det är inget fel i det, absolut inte men det behöver man inte ha en speciell dag för att skänka en tanke åt våra kvinnor utan denna omtanke bör ske dagligen.

Den 8 mars som är den Internationella kvinnodagen är så mycket större än så och till skillnad från ex mors dag har denna dag en stark politisk koppling som uppmärksammar kvinnans situation världen över.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet uppmärksammas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag.

Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Alltså för 105 år sedan. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

En historisk översikt:Den internationella kvinnodagen är berättelsen om vanliga kvinnor som har skapat historia: kvinnors kamp i århundraden för att få delta i samhället på samma villkor som män. I det gamla Grekland uppmanade Lysistrate till sexstrejk mot männen för att få slut på kriget. Under den franska revolutionen ville kvinnorna i Paris ha ”frihet, jämlikhet och broderskap” och marscherade till Versailles för att kräva rösträtt.Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier.
Nedan följer en kort kronologi över de viktigaste händelserna.

1909
Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

1910
Under ett möte i Köpenhamn som arrangerades av Socialist International instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bl.a. av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes.

1913-1914
Som en del av fredsrörelsen, som började spira innan och början av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.

1917
Två miljoner ryska soldater dog i kriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt. Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt. Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer. Den växande internationella kvinnorörelsen som stärkts av fyra världskonferenser i FN-regi, har haft stor betydelse för det gemensamma arbetet för kvinnors rättigheter, bl.a. kvinnors rätt att delta i den politiska och ekonomiska utvecklingen. Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.

FN:s roll
Mycket få av de ämnen som har behandlats av FN har fått större och bredare stöd än kampen för att främja och skydda kvinnors lika rättigheter. FN-stadgan som undertecknades i San Fransisco 1945 var det första internationella avtalet som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har organisationen hjälpt till att skapa en rad historiska internationellt antagna handlingsprogram, normer och mål för att främja kvinnors status över hela världen.

Under årens lopp har FN:s arbete för kvinnor ägt rum på fyra olika områden:
- stärkande av juridiska åtgärder
- mobilisering av opinion och internationellt engagemang
- utbildning och forskning
- hjälp till utsatta grupper.
Idag är principen i FN:s arbete att samhällets mest allvarliga sociala och ekonomiska eller politiska problem inte kan lösas på ett hållbart sätt utan världens kvinnors fulla deltagande och bemyndigande.

Julottepredikan 2016

Kära vänner, jag har tänkt mycket på vad jag skulle vilja säga den här julottan, vad som behöver bli sagt och vad som är evangelium för oss just precis nu i den här texten som vi alla känner så väl. För det är ju så, att en och samma text kan betyda olika saker för oss beroende på var vi själva befinner oss i livet och tiden, och det är ju förstås olika för oss alla.

Men om man ser till världen i stort och hur samhällsvindarna har blåst de senaste åren, så är det en sak som känns mer och mer aktuell, och det är änglarnas budskap till herdarna där ute på fälten utanför Betlehem: ”Var inte rädda”. Det sägs att just det budskapet, om än lite olika formulerat, finns skrivet i Bibeln 365 gånger, alltså en gång för varje dag. Det måste vara viktigt. Var inte rädd.

När man läser nyheterna och ser på TV så kan det nog kännas som att det finns all anledning till att vara just rädd, eller åtminstone orolig, när terror å den ena sidan föder extremism å den andra och så är hela vålds– och hatspiralen igång. Eller när människor tar sig friheten att fördöma och förtrycka andra i yttrandefrihetens namn. När respekten och empatin för medmänniskan tycks krympa allt mer. Ja, listan kan göras lång på saker som det går att vara rädd för, och som ju också i sig självt djupast sett är sprunget ur rädsla. Och så var det ju faktiskt för de där herdarna där för tvåtusen år sedan också, de hade all anledning till oro.

Säkert var de fattiga, säkert utsatta på olika sätt, de levde ju i ett land som var ockuperat av romarna och det fanns inte ens något som hette ”mänskliga rättigheter”. Ändå var änglarnas budskap till dem ”var inte rädda”. Hur kan man ta till sig de orden? Kan man ens välja bort rädsla? Nej, det kan man nog inte göra, rädsla är ju en instinkt hos oss alla. Men hur vi agerar på den rädslan, hur vi tar hand om den, det kan vi välja. Om vi skall ge den näring och uppmärksamhet, eller kanske försöka att skratta åt den och liksom ta oss igenom den, det kan vi välja. Och kanske är det just precis vad änglarna menar.

För de fortsätter med att berätta om Frälsaren som fötts, och så säger de: ”detta är tecknet: ni skall finna ett nyfött barn”. Ett nyfött barn som tecken, det är så viktigt på ett symboliskt plan. För små barn, de talar till det bästa hos oss människor, det i oss som vill ta hand om, vårda och värna, som vill vara mjukt och utstråla kärlek och omtanke - allt det är som är raka motsatsen till rädsla, hot och hat. Det är ingen slump att Gud väljer att göra sig
så liten och värnlös, det är tvärtom väldigt viktigt.

Fredsfursten som Sakarja berättar om, är ett barn som vill tala till våra hjärtan. Ett barn som behöver vår uppmärksamhet, vår kärlek och vår omsorg, ett barn som vill att vi skall vara medmänskliga.

Och så säger änglarna att herdarna skall söka sig till det där stallet och krubban och den heliga familjen. Det är också viktigt - det som har hänt, att Gud har blivit människa, är inget som bara angår eliten, utan alla människor. I utsattheten, när vi själva känner oss utlämnade åt mörker och kyla, så finns det budskapet där: det finns ett rum inom oss där det lilla barnet vilar. En gemenskap och en riktning som kan ge oss hopp och mod.

Alltså: var inte rädd, låt inte rädslan styra dig. Rikta fokus på det som är gott, som väcker din medmänsklighet, varsamhet och kärlek. Gud behöver dig och din förmåga att älska och ta hand om. Du kan vara bärare av julens budskap om fred och hopp för alla människor. Det kan vi allihop. Amen.

Julottepredikan av komminister Lina Petré, Algutsboda kyrka

Internationella kvinnodagen- 106 år kamp för kvinnors rättigheter

I dag kommer många kvinnor att få frukost på sängen av sina livskamrater, eller få blommor som just i dag är givna med extra omtanke. Det är inget fel i det, absolut inte men det behöver man inte ha en speciell dag för att skänka en tanke åt våra kvinnor utan denna omtanke bör ske dagligen.

Den 8 mars som är den Internationella kvinnodagen är så mycket större än så och till skillnad från ex mors dag har denna dag en stark politisk koppling som uppmärksammar kvinnans situation världen över.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet uppmärksammas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag.

Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Alltså för 105 år sedan. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

En historisk översikt:Den internationella kvinnodagen är berättelsen om vanliga kvinnor som har skapat historia: kvinnors kamp i århundraden för att få delta i samhället på samma villkor som män. I det gamla Grekland uppmanade Lysistrate till sexstrejk mot männen för att få slut på kriget. Under den franska revolutionen ville kvinnorna i Paris ha ”frihet, jämlikhet och broderskap” och marscherade till Versailles för att kräva rösträtt.Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier.
Nedan följer en kort kronologi över de viktigaste händelserna.

1909
Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

1910
Under ett möte i Köpenhamn som arrangerades av Socialist International instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bl.a. av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes.

1913-1914
Som en del av fredsrörelsen, som började spira innan och början av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.

1917
Två miljoner ryska soldater dog i kriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt. Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt. Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer. Den växande internationella kvinnorörelsen som stärkts av fyra världskonferenser i FN-regi, har haft stor betydelse för det gemensamma arbetet för kvinnors rättigheter, bl.a. kvinnors rätt att delta i den politiska och ekonomiska utvecklingen. Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.

FN:s roll
Mycket få av de ämnen som har behandlats av FN har fått större och bredare stöd än kampen för att främja och skydda kvinnors lika rättigheter. FN-stadgan som undertecknades i San Fransisco 1945 var det första internationella avtalet som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har organisationen hjälpt till att skapa en rad historiska internationellt antagna handlingsprogram, normer och mål för att främja kvinnors status över hela världen.

Under årens lopp har FN:s arbete för kvinnor ägt rum på fyra olika områden:
- stärkande av juridiska åtgärder
- mobilisering av opinion och internationellt engagemang
- utbildning och forskning
- hjälp till utsatta grupper.
Idag är principen i FN:s arbete att samhällets mest allvarliga sociala och ekonomiska eller politiska problem inte kan lösas på ett hållbart sätt utan världens kvinnors fulla deltagande och bemyndigande.

Den tillbakadragne men trygga Josef, Julottepredikan av komminister Lina Petré, Algutsboda kyrka

Kära vänner, det här är den femte julottan jag får predika här i Algutsboda. Och under de här åren har jag pratat om lite olika saker; om konst, om tillit, om krig och fred. Och i år är det så dags att rikta fokus mot den person i krubban som nog lätt hamnar lite i skymundan, nämligen Josef. För Josef har verkligen något att lära oss, han kommer med ett annat perspektiv och med en stor gåva. Han lär oss att ta ansvar också för det som inte är självklart. Han utmanar oss att vidga perspektiven.

Men för att kunna göra det, så måste vi backa bandet lite grand, och byta från Lukas evangelium till Matteus. Där berättas det om hur Josef tänkt skilja sig från Maria när han upptäckt att hon är gravid - han vet ju att det inte är hans barn, och det är alldeles självklart att förlovningen skall hävas. Men i en dröm uppenbarar sig Guds ängel för honom och berättar att det är ett alldeles särskilt barn som Maria väntar, och att han skall ta hand om dem båda, vilket han också gör.
Josef vågar följa sina drömmar, lita på att de kommer ifrån Gud. Han kommer att följa sina drömmar också lite längre fram i historien, och därmed rädda liv. Och han vågar bryta normerna och de strikta sociala reglerna som säger att han skall handla på ett annat sätt. Han vågar gå en annan väg, följa sitt hjärta. Och han tar ansvar också för dem som konventionen säger att han egentligen inte har ansvar för. Där är han en sann förebild, och man kan ana ett eko från framtiden när den vuxne Jesus får frågan om vem som är min nästa, eller när han säger ”vem är min mor och syster och bror”?

Vi får inte veta så mycket om Josef i evangelierna. Vi kan ana att han och Maria fick flera barn tillsammans, och att han inte längre lever när Jesus ger sig bort från hemmet för att göra sin stora gärning. Att hans yrke har gått i arv till sonen som inte är hans. Han kommer inte att som Maria få egna dagar under kyrkoåret, det finns inte många sånger om Josef, han kommer för alltid att vara en bifigur - men en viktig sådan.

När jag ser honom här framme i krubban så ser jag en tystlåten, stark och trygg beskyddare. En man som vågar bryta konventionen och gå Guds väg. Som vågar bli berörd. Som vågar älska också dem som inte självklart är hans ansvar. Som har ett stort och rymligt hjärta.

I vår tid, en tid som på olika sätt utmanar just våra hjärtan och vår medmänsklighet på olika sätt, är det extra viktigt. För den människa som Gud blir, den människa och Gud som möter oss i evangeliet är så brinnande aktuell. Det är en fattig människa, ett barn utan jordisk pappa, ett barn som snart kommer att bli en flykting, ett barn som inte fick plats i någons hem. Förmodligen inte alls så som någon hade tänkt sig att Messias skulle komma, inte egentligen. Men så finns han nu här, mitt ibland oss, och vill våra hjärtan något. Så frågan är: hur tar vi hand om den gåva vi fått? Hur tar man hand om ett nyfött barn?

Jag tror att de flesta som är föräldrar skulle svara: med kärlek. Resten, teknikaliteterna, det praktiska, det löser sig efterhand. Men det börjar med kärlek. Det börjar i våra hjärtan. Och därifrån utgår sedan allt. Det är julens budskap, från det enkla stallet så långt borta och för så länge sedan och rakt in i vår tid och våra liv.

Det är Guds gåva till oss. När Gud själv vilar där i krubban, så värnlös och sårbar, säger det något viktigt om Guds tilltro till oss och vår förmåga att vårda och värna. Så låt oss ta emot den gåvan, och svara an! Bli stilla, landa i våra hjärtan där Gud bor. Låt oss få inspireras av Josef och hans mod att följa sitt hjärta, att bryta konventioner och vidga perspektiven. Hans mod att våga bli berörd. Amen.

Lucka 12

Nadine Gordimer

Nadine Gordimer (1923-2014)  föddes utanför Johannesburg och blev tidigt medveten om rasförtrycket i hemlandet Sydafrika. Redan som tonåring upplevde hon hur familjens mörka hemhjälp fick sitt rum genomsökt av polis.  Det var först efter Sharpevillemassakern 1960 som hon blev aktiv medlem i antiapartheidrörelsen. Då hade hon redan etablerat sig som författare- hon debuterade 1937 som 15-åring med en barnbok- vilket säkert bidrog till att hon under rättegången  mot Nelson Mandela 1962 fick hjälpa honom med sitt försvarstal.

Under de följande åren skrev Gordimer flera romaner som handlar om hur mäniskor på olika sätt drabbades av apartheid. Flera av böckerna förbjöds i Sydafrika men gavs ut utomlands. Romanen Julys folk som gavs ut 1981 och utspelas i en fiktiv framtid där dom mörkhyade tagit makten och dom vita befinner sig på flykt förbjöds först av apartheidsregimen och ströks 2001 från en skolas litteraturlista, anklagad för att vara rasistisk. Båda besluten väckte omfattade protester bland Gordimers anhängare.

När Nelson Mandela frigavs 1990 var Nadine Gordimer en av det första han ville träffa. Hon fortsatte hela livet att engagera sig för ett rättvisare Sydafrika och deltog bland annat i kampanjen mot aids. Även efter att hon fått nobelpriset skrev hon nya romaner om aktuella samhällsproblem. 1998 kom Husvapnet som handlar om Sydafrikas stora problem med våld och brottslighet. Nadine Gordimer fick nobelpriset 1991  

Hatet slutar i frätande syra

Åsa Romson (mp) tog inte Jimmie Åkessons (sd) hand när det hade replikskifte under dagens partiledardebatt. Hon har fått mycket kritik för det. Man kan tycka vad man vill om det men SD bidrar direkt eller indirekt till ett kallare samhälle och ett samhälle där hatet sprids. Det resulterar i detta vidriga och hemska dåd och då är en utebliven handslagning en liten bagatell jämfört med detta

Aftonbladet- Hatet slutar i frätande syra

Bilder från Vänsterpartiet i Emmaboda åttonde mars firande

I söndags genomförde vänsterpartiet i Emmaboda aktiviteter för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Det blev både tal av mig, Solsaga Johansson och Manuel Fernandez och musik av Thea Lundgren.

Internationella kvinnodagen, 105 års kamp för kvinnorsrättigheter

I dag kommer många kvinnor att få frukost på sängen av sina livskamrater, eller få blommor som just i dag är givna med extra omtanke. Det är inget fel i det, absolut inte men det behöver man inte ha en speciell dag för att skänka en tanke åt våra kvinnor utan denna omtanke bör ske dagligen.

Den 8 mars som är den Internationella kvinnodagen är så mycket större än så och till skillnad från ex mors dag har denna dag en stark politisk koppling som uppmärksammar kvinnans situation världen över.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet uppmärksammas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag.

Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. Alltså för 105 år sedan. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

En historisk översikt:Den internationella kvinnodagen är berättelsen om vanliga kvinnor som har skapat historia: kvinnors kamp i århundraden för att få delta i samhället på samma villkor som män. I det gamla Grekland uppmanade Lysistrate till sexstrejk mot männen för att få slut på kriget. Under den franska revolutionen ville kvinnorna i Paris ha ”frihet, jämlikhet och broderskap” och marscherade till Versailles för att kräva rösträtt.Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier.
Nedan följer en kort kronologi över de viktigaste händelserna.

1909
Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

1910
Under ett möte i Köpenhamn som arrangerades av Socialist International instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bl.a. av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes.

1913-1914
Som en del av fredsrörelsen, som började spira innan och början av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.

1917
Två miljoner ryska soldater dog i kriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt. Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt. Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer. Den växande internationella kvinnorörelsen som stärkts av fyra världskonferenser i FN-regi, har haft stor betydelse för det gemensamma arbetet för kvinnors rättigheter, bl.a. kvinnors rätt att delta i den politiska och ekonomiska utvecklingen. Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.

FN:s roll
Mycket få av de ämnen som har behandlats av FN har fått större och bredare stöd än kampen för att främja och skydda kvinnors lika rättigheter. FN-stadgan som undertecknades i San Fransisco 1945 var det första internationella avtalet som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sedan dess har organisationen hjälpt till att skapa en rad historiska internationellt antagna handlingsprogram, normer och mål för att främja kvinnors status över hela världen.

Under årens lopp har FN:s arbete för kvinnor ägt rum på fyra olika områden:
- stärkande av juridiska åtgärder
- mobilisering av opinion och internationellt engagemang
- utbildning och forskning
- hjälp till utsatta grupper.
Idag är principen i FN:s arbete att samhällets mest allvarliga sociala och ekonomiska eller politiska problem inte kan lösas på ett hållbart sätt utan världens kvinnors fulla deltagande och bemyndigande.

Emmaboda kommun vald till en av Sveriges intressantaste offentliga arbetsplatser

Emmaboda kommun är tillsammans med nitton andra kommuner samt 100 företag utsedda som en av Sveriges mest intressanta kommuner/företag att göra karriär på 2015.

- Att vi har blivit utvalda att vara med som en kommun att göra karriär inom 2015 är fantastiskt roligt. Något som vi är mycket stolta över. Extra kul är att vi från början har blivit nominerade av en medarbetare för att vara med i urvalsprocessen. Det är ett bevis på att vi har ett mycket bra arbetsklimat med engagerade och duktiga medarbetare. En attraktiv arbetsplats för mig innebär ett verksamhetsnära ledarskap, ”högt i tak” och prestigelöshet, säger Maria Holgersson, personalchef Emmaboda kommun.

Juryns motivering
”Emmaboda kommun har de senaste åren mottagit ett flertal utmärkelser för sitt framgångsrika arbete inom en rad olika områden. Med 140 olika yrkesroller inom olika verksamheter finns det karriärmöjligheter för alla typer av kompetenser. Emmaboda kommun har satsat mycket på kompetensutveckling genom både utbildningar och initiativ som samarbetet med Regionförbundet. Kommunen arbetar också målmedvetet med miljöfrågor i projekt som Miljökalendern och det står klart att Emmaboda kommun är en av Sveriges mest intressanta offentliga arbetsplatser 2015.”

- Varje år utser företaget Jobtip Sveriges mest spännande företag att göra karriär på. Tusentals företag granskas och utvärderas utifrån karriär- och utvecklingsmöjligheter, medarbetarengagemang, internationell räckvidd och hur vi arbetar med arbetsgivarvarumärket både inom och utanför organisationen. Efter att vi blivit utvalda kommer Jobtip göra en rikstäckande lansering av Karriärföretag 2015, säger Maria Holgersson.

Emmaboda kommun har deltagit i SKL.s mätning, kommunernas kvalitet i korthet

Det är tredje året som Emmaboda kommun är med i mätningen där man undersöker kvaliteten i kommunens verksamheter. Totalt har över 220 kommuner deltagit under 2014.

- Kvalitetsarbetet är ett ständigt arbete för kommunen och något som vi politiskt verkligen vill prioritera. Genom KKiK kan vi få en tydligare övergripande bild på hur kvaliteten är i våra verksamheter. Vi har områden som både är bra och mindre bra. Oavsett vilken nivå vi ligger på måste kvalitetsarbetet ständigt pågå men där vi ligger sämre till behövs det göras extra insatser, säger Ann-Marie Fagerström, kommunstyrelsens ordförande Emmaboda kommun.

På fyra områden i mätningen är Emmaboda kommuns resultat bland de bästa i Sverige:

• Hur lång är väntetiden i snitt (dagar) för att få plats på ett äldreboende från ansökan till erbjudande om plats? Emmaboda hamnar på plats 3 med sju dagars väntetid
• Hur många barn per personal är det i kommunens förskolor? Emmaboda är det 5 barn per personal. Lägst i landet 3,9 och högst i landet 7,0
• Vilket resultat når elever i årskurs 3 i kommunen i de nationella proven? Emmaboda hamnar på plats 2 av kommunerna med 90 %. Högsta resultat är 93 % som en kommun har.
• Hur stor är andelen inköpta ekologiska livsmedel? Emmaboda kommun använder 41 % och hamnar på plats 6. Högsta % har en kommun som hamnar på 50 %.

- Jag vill också ta tillfället i akt att tacka och berömma alla ute i kommunens verksamheter som gör ett fantastiskt arbete och dagligen arbetar med att hålla hög kvalitet i det arbete de utför. De mått som finns i KKiK-rapporten kommer vi även att använda oss av i vårt nu pågående arbete med att ta fram nya inriktningsmål för kommunen, säger Ann-Marie Fagerström.

Rödgrönt majoritetsstyre i SKL

Idag presenterade Sveriges kommuner och landsting resultatet i kongressombudsvalet som visar att det blir ett majorittetsskifte i SKL. Från och med kongressen 24 mars blir det ett rödgrönt majoritetsstyre med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

– Det är väldigt glädjande att vi kan ta över makten i Sveriges kommuner och landsting. Det ger oss en möjlighet att påverka välfärden i en mer radikal riktning, säger Emil Broberg gruppledare för Vänsterpartiet i SKL.

– Under den kommande mandatperioden vill vi att SKL ska arbeta aktivt med att demokratisera och utveckla välfärden. Vi vill skapa en jämlik välfärd utan vinstintressen. Detta kommer prägla vårt arbete under de kommande fyra åren, fortsätter Emil.

Den närmsta tiden startar Vänsterpartiets arbete med att förhandla klart vilka uppdrag som man ska få i den nya majoriteten samt att det ska utses nya representanter till dessa. Efter SKLs kongress kommer Vänsterpartiets grupp bestå av ca 30 personer.

Freden börjar här- Julottepredikan av Präst Lina Petré, Algutsboda kyrka

Kära vänner, en riktigt god jul! Ni som var här förra året minns kanske att predikan den julottan handlade om konst. I år tänkte jag istället fokusera på det som kanske är konstens motsats, nämligen krig. Eller rättare sagt tänkte jag prata om änglarnas budskap till herdarna om fred på jorden.

Det här året som nu lider mot sitt slut, 2014, är ju faktiskt ett bemärkelseår. Det är 100 år sedan första världskriget började. Ett krig brukar man ju uppmärksamma och inte jubilera och det är ju klokt, men just precis de här dagarna hände faktiskt en sak som var inte mindre än ett mirakel, som man gott kan fira som ett jubileum. Jag pratar förstås om julfreden 1914. Känner ni till historien?

Kriget startade i juli 1914 och hade alltså pågått i snart ett halvår. Många trodde fortfarande att kriget skulle bli kortvarigt, och nu närmade sig julen. På västfronten i holländska Ypern befann sig tyskar och britter i sina respektive skyttegravar. Dagarna innan jul hade man hört julsånger sjungas på såväl tyska som engelska, och God jul-meddelanden sändes över ingenmansland.

På julafton inleddes ett spontant och inte alls sanktionerat vapenstillestånd som skulle gå till historien. Tyskarna satte upp julgranar, och strax började man lämna skyttegravarna för att mötas i ingenmansland. Där gav soldaterna från respektive land varandra julklappar, man delade mat med varandra och önskade varandra en god jul.

Vapenstilleståndet spred sig, och det hände att man till och med arrangerade fotbollsmatcher. På vissa håll upphörde firandet på annandagen, medan det på andra håll drog ut ända till nyår. Och om inte detta räknas som ett Guds mirakel, då vet jag inte vad som skall göra det.

Jag vet inte vad det var som fick soldaterna på respektive håll att lämna kriget för ett tag, men jag vill gärna tänka att det beror på julens budskap om att Gud blir människa. Att vara människa, det betyder så mycket.

När man tänker på våldet i världen, både historiskt och i vår egen tid, så är det så lätt att tappa hoppet om människan. Men visste ni, att det är och alltid har varit väldigt svårt att få soldater att strida man mot man? Att gå in i närkamp, det är ingenting man vill göra, och det handlar inte om rädsla över att själv bli dödad i första hand. Istället handlar det om att vi människor har svårt, mycket svårt, att döda eller skada andra människor.

För att komma runt det här ”problemet” har befälhavare och makthavare i alla tider gjort vad de kunnat för att avhumanisera motståndaren. Man har kallat fienden för djur, hundar, monster - ja, allt möjligt för att kunna få till en strid. Och hur hemskt det än låter, så är det något som ger hopp. Så länge vi betraktar våra medmänniskor som just människor, så kan vi inte kriga mot varandra. Det ligger faktiskt inte i vår natur.

I höstas fick jag ett sms från en vän som har farit väldigt illa av att se människor tigga utanför affärerna i den stad den här personen bor. Vi har pratat en hel del om att det vore ju hemskt om man inte for illa av att se nöden, att det vittnar om medmänsklighet. Och så har vi pratat om de olika åsikter som man kan ha i frågan om hur man hjälper bäst. Det hela slutade med att min vän gick och köpte kaffe och en smörgås och frågade kvinnan som satt och tiggde utanför affären om hon ville ha. Kvinnan sa förstås ja och tack, och så hade båda två fått en gåva: min vän gåvan att få ge och hjälpa, och kvinnan som tiggde lite mat och varmt att dricka.

När min vän gjort detta kanske andra eller tredje gången, så fick jag ett sms där det stod: ”idag nuddade hon min hand när jag gav henne fikat, och plötsligt blev jag mer medveten om att detta är en människa av samma material som jag.” Nu tror jag inte att min vän förut trodde att den tiggande kvinnan var något annat än en människa, men det var ändå väldigt fint skrivet och en viktig insikt. Kanske är det samma insikt som soldaterna fick där vid julfreden 1914? Vi är alla människor. Vi känner igen oss själva i den andre. Kanske känner vi igen också Kristus i den andre?

När änglarna visar sig för herdarna där utanför Betlehem, bär de med sig ett budskap om fred. Jag tror att det är mer ett imperativ, en uppmaning, än ett konstaterande. Håll fred! Men hur skall det gå till? Jo, genom att ett barn har fötts. Kanske, utöver allt det andra som julens budskap rymmer, betyder det också att det där barnet, som är Gud som blivit människa, vill påminna oss om att också vi är människor. Det ligger egentligen inte i vår natur att inte bry oss om andra eller att bruka våld. Det är först när vi glömmer bort vår mänsklighet, och att dem vi möter är människor som vi, som det blir fel.

Nu är ju de flesta av oss som är här inte soldater och vi kommer förhoppningsvis aldrig behöva uppleva krig. Men fred handlar ju om så mycket mer än vapenstillestånd mellan länder! Fred handlar om hur vi bemöter andra. I familjen, i vänkretsen, på arbetsplatsen, i samhället. Freden börjar faktiskt där. I vardagen. Hos oss själva.

Jag tror att det var oerhört svårt för befälhavarna där på västfronten att få soldaterna att fortsätta kriga. Jag vet att det är omöjligt för min vän att gå förbi en utsträckt hand och inte bry sig. Därför tror jag, att änglarnas budskap till oss i vår tid är att på djupet fundera över vad det innebär att Gud blir människa, att vi är människor, och att Kristus bor i oss alla. Att inte lyssna på dem som vill hävda att de andra inte är som oss.

Gå gärna fram här efter gudstjänsten och ta en titt i krubban, se på barnet som vilar där. Försök tänka ”du är människa, som jag, och jag är människa som du. Jag lever i dig och du bor i mig”. Bär sedan med den tanken och känslan ut i vardagen och alla möten och bekantskaper som väntar. Så börjar fred. Så byggs Guds rike. Så kan vi svara på änglarnas uppmaning. Amen - må det bli så.

Präst Lina Petré, Algutsboda kyrka

Lucka 5

Emmaboda kommun bästa ungdomskommunen för tredje året i rad

Emmaboda behåller titeln som årets ungdomskommun i en ny ranking.

Ungdomsrörelsen KFUM har i sin årliga rankning använt sig av siffror över hur mycket kommunerna satsar på exempelvis bibliotek, elevvård, musikskola och lärartäthet. Utifrån nyckeltalen har kommunerna rankats. Bäst i år blev, precis som 2012 och 2013, Emmaboda.

- Ungdomsfrågorna är viktiga i kommunen och särskilt inom Bildningsförvaltningen, där resurser läggs på barn- och ungdomskultur, medinflytande och god utbildning både i grundskola och gymnasium, säger Marit Persson, förvaltningschef Bildningsförvaltningen Emmaboda kommun.

En framgångsfaktor är att ungdomsfrågor ligger direkt under kommunstyrelsen, och inte enbart på en nämnd.

- Även på kommunstyrelsenivå arbetas det med ungdomsfrågor och deras inflytande i politiken och samhälle, säger Marit Persson.

- Emmaboda kommun har något som vi kallar Fokusträffar där politiker träffar unga mellan 13 och 25 år för att veta vad man ska arbeta mest med under de kommande åren och få med de unga i samhällsutvecklingen, säger Tommy Persson, kommunsekreterare Emmaboda kommun.