Hans Alerstedt på Kafe Måsen i Torhamn

 I går var jag och Göran Johansson från Hönsalottas luffarmuseum och Kjell Åberg från Nybro i Torhamn och lyssnade på den förträfflige musiken Hans Alerstedt från Lindås när han framförde ett program med enbart Sven Ingvars låtar.
Platsen var idyllen vid Kafe Måsen och det blev en fantastisk kväll.  Hans Alerstedt höll på i nästan två och en halvtimma sjungades och berättandes anekdoter och kunskap om den store artisten Sven Magnusson som gick bort i våras, frontmanen i Sven Ingvars. Ett 70-talet besökare och ett gäng ladusvalor njöt av musiken. Torhamn ligger öster om Karlskrona vid Östersjöns strand.  

Tranor

Tranorna utanför Lindås i Emmaboda kommun. Fotograferade i dag

Nu är dom, här

Mars månad är tranmånaden framför andra. Nu har dom kommit till mina trakter och dom förkunnar om vårens ankomst. Bilderrna är tagna utanför Lindås i går tisdag och i dag onsdag 

Is på Mjusjön

Det kalla vädret har medfört att isarna har lagt sig på sjöarna. Var dock försiktiga om ni ska ut isarna så ni kan njuta av vintervädret. Bilden är taget i går vid Cafe Sjötorpet i Lindås.

Sven och Gunnel Astevall fått bygg- och miljönämndens byggnadsvårdspris

Sommaren 2014 köpte makarna Astevall den välkända fastigheten i södra Lindås. Byn heter egentligen Emmabo och den på sin tid välkända byn är skälet till att Gantesbo bytte namn till Emmaboda sedan järnvägsstationen hade anlagts 1874.

Detta är minst sagt historisk mark.

– Första gången som gården omnämns är 1498 i Arvid Trolles jordebok, så fastigheten har några år på nacken, säger Sven Astevall.

Sedan Karlskrona hade anlagts på 1680-talet tillkom Kungsvägen. Den går igenom Lindås och i slutet av 1600-talet anlades här ett gästgiveri med skjutsstation. Här åt och vilade de vägfarande. De bytte även hästar, och flera svenska kungar övernattade. Gästgiveriet har även varit i adelsläkten Tersmedens ägo.

– Fastigheten var gästgiveri i omgångar. Ursprungligen var det ett enplanshus, och dagens hus är byggt på 1920-talet.

Gästgiveriet upphörde när järnvägshotellet i Emmaboda öppnades i slutet av 1800-talet. Skjutshållet blev kvar till 1920-talet. Astevalls får bygg- och miljönämndens byggnadsvårdspris för att de under det gångna året genomfört en respektfull renovering, såväl invändigt som utvändigt.

– Vi har återställt huset i modernt, men ändå ursprungligt skick, kan man säga.

Paret har i 15 år bott i Växjö, men två av de tre barnen bor i Emmaboda kommun.

– I fjol blev vi pensionärer och då kändes det som att åka bort när vi åkte hem till Växjö. Vi har både barn och förflutet här. Vi har lagt ner mycken möda på huset, men vi är väldigt nöjda, säger Gunnel Astevall.

Lindås stationshus

Lindås stationshus genomgår just nu en välbehövlig renovering. Byggnaden invigdes nyåret 1877. Exakt när den sista persontåget här stannade har jag ingen uppgift om men posten stängde i december 1977 alltså 100 år efter att byggandet av huset var färdigt,

Bilden är från ca 1890

Blyga Högländare

Som små miniuroxar  njuter dessa högländare av tillvaron.Ovanlig grå färg på pälsen har denna mor med sin son. Väldigt vackra djur. Bilderna togs den 16 oktober

Det kliar i kohagen

Bilderna är tagna den 15 juni. 

Ung knölsvan i Lindås

En fjolårsunge av Knölsvan simmar långt och stilla på Lindåsmaden som minskar för varje dag. Det är Lyckebyån som svämmar över här varje år vid den tidiga våren. Fotograferad i går den 17 mars.

Vårens ankomst

I år gör inte våren ont när knopparna brister för i år tvekar inte våren en sekund. Bilderna tagna söndagen den åttonde mars

Så här års översvämmas maden söder om Lindås till sjöfåglarnas stora glädje. På bilden syns två sångsvanar.

Lindåsmaden.

Blåsipporna har dykt upp i Ekeboryd

Ekeboryd

Saleboda i Blekinge.

Siesta under vårsolens sken.

Nominera till Emmabodadagen

Emmabodas egen dag, den 14 februari, är snart här. Nu vill vi få veta vilka kommuninvånare som har gjort något bra för kommunen, samhället eller någon enskild person under året som gått. Dessa personer lyfter vi fram och firar för deras goda insatser.

2015 års gala hålls i Lindås Folkets hus i samarbete med Lindås Folkets hus och Lindås samhällsförening. Temat är blåsmusikens toner

LÄMNA FÖRSLAG

-Lämna in ditt förslag på kandidat genom att fylla i ett formulär på Emmaboda kommuns webbplats eller genom att skicka ett mejl till This is an email address alternativt skriva ett brev och skicka det till Emmaboda kommun, Box 54, 361 21 Emmaboda, märkt "Emmabodadagen, säger Weronica Stålered, administrativ chef, Emmaboda kommun.

Förslaget ska innehålla namn på person/förening/grupp och kontaktuppgifter till föreslagen.
Kontaktuppgifter till dig som har lämnat in förslaget. Och sist men inte minst en motivering till förslaget. Senast den 15 januari 2015 ska förslaget vara oss tillhanda. En utsedd jury tar sedan ut tre kandidater och en vinnare per kategori. Vinnaren presenteras på galakvällen.
De kategorier som man kan lämna namnförslag till är:

- Karl-Oskar (man över 17 år)
- Kristina (kvinna över 17 år)
- Ungdom (barn/ungdom 7-17 år)
- Bragd/Hjälte
- Framtidsutvecklare (entreprenör, förening, utvecklingsgrupp m.fl.)

På galan uppmärksammas de företag som har startat upp sina verksamheter under 2014 och Årets baby (den baby som föds först på året) presenteras och får ta emot fina presenter sponsrade av kommunen och företagen i Emmaboda.

Johansfors musikkår-100 år

I går var det stort jubileum i Broakulla folkets hus när Johansfors musikkår firade 100 års jubileum. Deras långa ärofyllda historia kan man läsa på deras hemsida

De första åren
Johansfors Musikkår bildades under brinnande världskrig den 1 augusti 1914. Johansfors glasbruk hjälpte till genom ett anslag om 650 kr (runt 30 000 kr i dagens penningvärde), som skulle användas för instrument och notinköp. I gengäld fick musikkåren lova att ”under inga omständigheter medverka på socialistiska eller fackföreningsmässiga möten”. Hur de uppfyllde dessa krav förtäljer inte historien, men hur som helst marscherade kåren tappert och taktfast genom samhället den 1 maj 1915.

Initiativet kom från två grabbar: trumslagaren Erik Konradsson från Alsterfors och klarinettisten Vilhelm Jensen från Hovmantorp. De var både redan med i sina respektive hemorters musikkårer och behärskade därför sina instrument någorlunda hyggligt. Tillsammans med sju andra förväntansfulla ungdomar bildade de musikkårens första konstellation 1914. Uppställningen var en klassisk oktettsättning förstärkt med flöjt, vilket var vanligt på den tiden. Dansmusiken, det vill säga vals, polka, hambo och så vidare dominerade repertoaren.

Som ledare och musiklärare lyckades man engagera musikfanjunkare C.W. Bladh från Växjö, som samtidigt ledde även musikkårerna i Kosta, Orrefors och Pukeberg. Repetitionerna var förlagda till Folkets Hus B-sal, och redan i oktober 1914 hade musikkåren sitt första offentliga framträdande.

Musikkåren fick många nya medlemmar de närmaste åren. Runt 1920 bestod kåren av ett 25-tal unga män. För ja, det var bara män. Musicerande var vid denna tiden inget för kvinnor att hålla på med, något som det dess bättre blivit ändring på genom åren.

Nya tider, ny musik
I början av 1930-talet gjorde den ”moderna” musiken, alltså jazzen, sitt intåg och musikkåren fick konkurrens av en separat dansorkester dit många kårmedlemmar sökte sig. När även festarrangörerna föredrog den nya musiken, prioriterades dansorkestern av de som var med i båda orkestrarna samtidigt. En av dessa entusiaster hette Bror Karlsson, och trots att han var med i två orkestrar började han målmedvetet öva upp nya pojkar. Under hans ledning växte det så småningom upp en helt ny musikkår, skild från den ordinarie. Detta var den så kallade Juniorkåren, som verkade ända fram till 1957. Helmer Englund tog vid som ledare efter Bror Karlssons bortgång 1943.

Musikkåren får en styrelse
Den ordinarie kåren värvade, liksom de flesta andra bruksmusikkårerna i Glasriket, sina ledare från militärmusiken vid Kronobergs regemente i Växjö. 1957 hette ledaren Sixten Ottosson, och detta år bildades även musikkårens första styrelse. Styrelsen, bestående av Nils Elofsson, Helmer Englund, Thorsten Karlsson, Ingvar Engström och Lars-Ingvar Magnusson, tog genast itu med gamla och nya problem som dittills varit olösta. Bland annat bestämdes att kåren skulle skaffa en egen uniform. Tidigare var det bara den vita musikmössan, införskaffad redan 1942, som musikkårens medlemmar hade haft gemensamt. 1959 gjorde kåren entré i sina nya uniformer, vilket skedde Valborgsmässoafton med marschmusik genom samhället. Sedan dess har uniformerna bytts ut fyra gånger: 1965, 1974, 1993 och 2009.

Under 1950-talet kompletterades bruksmusikkårerna med lite modernare instrument som saxofon, trumpet och trombon. Repetitionerna hölls varje tisdagkväll i glasbrukets lunchrum, som välvilligt ställdes till förfogande av den musikälskande glasbruksdirektören Sixten Wennerstrand. Då glasbruket köptes upp av Kosta Boda-koncernen i mitten av 1970-talet, blev den stora utställningslokalen på vinden lediga och 1976 flyttade musikkåren dit. Lokalbytet hade flera fördelar, dels kunde man nu ha notställ, stolar och annan materiel ständigt utplacerade, dels hade den nya lokalen mycket bättre akustik för övningsändamål. Musikkåren förfogar fortfarande över denna lokal, trots glasbrukets många ägarbyten, till alla medlemmars stora glädje och tacksamhet.

Wedeborg-eran
1962 blev musikfanjunkaren Ivan Wedeborg från Karlskrona musikkårens ledare och dirigent. Hans glada lynne och goda sinne för musikalisk kvalitet smittade av sig på kårmedlemmarna och han kom att bli kårens hittills mest långvariga ledare, fram till 1990. Ivan var även en flitig arrangör (och kompositör), och han skräddarsydde ofta arrangemangen efter kårens kapacitet och de enskilda musikernas förmåga. Som kompositör gjorde han sig odödlig med bland annat Johansfors marsch, som musikkåren fortfarande spelar flera gånger om året.

1990-talet med yngre förmågor
1990 skedde en generationsväxling i musikkåren. Efter en musikresa till Emmaboda kommuns grekiska vänort Lefkada, ombildades styrelsen och de yngre tog vid. Den nya styrelsen bestod av Leif Fransson, Christer Magnusson (båda med sina fäder i musikkåren), Katarina Lennartsson, Lena Andersson och Håkan Karlsson. Som ny ledare efter Ivan Wedeborg kom Carl Gunnar ”Loket” Olsson, även han från Karlskrona. Han höll i dirigentpinnen fram till 1999, då han tvingades dra sig tillbaka av hälsoskäl.

Ny ledare blev Christer Thörnquist, uppfödd i Lindås utanför Emmaboda och tidigare professionell valthornist vid Malmöfilharmonikerna. Han drabbades av en muskelskada, skolade om sig till journalist och bosatte sig i Ronneby när han fick jobb på BLT. Under Christers ledning fick musikkåren en delvis ny repertoar, där musikerna fick ta sig an lite mer utmanande stycken. Genom hans kontakter runt omkring Ronneby inledde också kåren under 2000-talet samarbeten med blåsmusiker från Blekinge, varav flera idag betraktas som fasta medlemmar.

Christer Thörnquist var även den som kläckte idén till det som skulle bli Johansfors Musikkårs största publiksuccé genom tiderna. 2006 satte musikkåren upp en konsertversion av musikalen Kristina från Duvemåla, tillsammans med Sankta Mariakören från Kallinge. Under ett års tid spelades denna konsert för utsålda hus i både Johansfors glasbruk, kyrkorna i Rödeby och Kallinge, Skärva gård utanför Karlskrona och, inte minst, i Duvemåla hage. Christer Thörnquist gick hastigt bort i juli 2009, bara 44 år gammal.

Med en stolt historia – men med siktet mot framtiden
Hösten 2009 åtog sig före detta heltids-, numera deltidsklarinettisten Gunnar Magnusson uppdraget som ny dirigent och konstnärligt ansvarig. Gunnar var ingen ny bekantskap för musikkåren, han hade tidigare hoppat in som ersättare vid flera tillfällen. Därför var startsträckan inte särskilt lång, och vi har hunnit med två olika konserter under hösten. Musikkåren har många spännande planer för framtiden, och siktar på att fira sitt 100-årsjubileum med dunder och brak 2014.

Med Gunnar vid pinnen är vi övertygade om att Johansfors Musikkår kommer att behålla sin skaparglädje, sin starka orkesterdisciplin och den musikaliska kvalitet, som successivt har vuxit fram genom åren – alltsedan två utsocknes grabbar beslutade att starta en musikkår i Johansfors i augusti 1914.

Ett stort grattis för 100 åringen från mig och en önskan att det blir nya lyckliga och framgångsrika år för musikkåren.

Stolt fjällskivling

fotograferat i Lindås i dag

Stolt fjällskivling (Macrolepiota procera) är en hattsvamp. Det är en vitsporig skivling som lever av förna i skogsbryn, gärna på betade marker i söderläge. Den ljusa hatten täcks av mörka fjäll och kan bli mycket stor, upp till 40 cm i diameter. Den går i Sverige att hitta redan i början av augusti och förekommer normalt fram till oktober.

Stolt fjällskivling är en god matsvamp som dock kan förväxlas med andra svampar. Främst med andra fjällskivlingar som rodnande fjällskivling. Allvarligare är att den även kan förväxlas med giftiga flugsvampar som brun flugsvamp och panterflugsvamp. Dessa blir dock sällan lika stora som stolt fjällskivling och har en mörkare brunaktig hatt. En bra regel till hjälp för att undvika att ta fel är:

Flugsvamparnas hatt har ljusa fjäll på mörk botten.
Stolt fjällskivling har mörka fjäll på ljus botten.

Hatten stekes normalt i rikligt med Smör. Ringen som sitter under hatten är en delikatess och ätes med fördel rå. Foten kan gärna torkas och malas och användas som smaksättare i olika grytor, stuvningar och redningar.
Unga hattar kan med fördel serveras som råkost, medan äldre exemplar kräver stekning. Svampen passar bäst till stekning då den i stuvningar får en lite slemmig konsistens. Ett gott tips är att i likhet med Portabello, panera hela hatten och äta den istället för kött.

Höstens färger

Linnefors där bäcken rinner tills den förenas med Lyckebyån, fotot tagen den 30 september

Bären bär ett höstecken, Lindås, fotot taget den 26 september.

Lyckebyån vid Johansfors, fotot tager den 26 september, 

Dovhjort fotat i Åfors den 2 oktober

Åfors Glasbruk, den 2 oktober

Åfors den 2 oktober 

Åfors den 2 oktober

Publiksuccé i Åfors

I går genomfördes Allsång i Åfors för fjärde gången under ledning av Diana Idensjö-Hagel. Med sig hade hon Odd Hagel, Tanja Ojaniemi och en fantastik barnkör bestående av elever från Lindås. Arrangörer var vi i Åfors Folkets hus, Algutsboda hembygdsförening och ABF.

Det blev en fantastisk kväll där Allsången höll på i nästan en timme och 45 minuter och där det bjöds på traditionella allsångsvisor men även från Odd Hagel egna fantastiska låtskatt och en del covers. Publiken trivdes och sjöng med och ett tag trodde jag att taket skulle lyfta i Åfors Folkets hus.

Efter Allsången så gick dom som hade förbokat indisk mat som Peter och Gudrun Schober hade gjort ner i samlingslokalen i källaren.  Fantastisk gott var det och alla blev mätta och glada.

Tack till alla medverkande för en häftig kväll

Filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann med Robert Gustavsson som vi visade den 10 januari drog 81 betalande och är officellt publikrekord. Eftersom det var fritt inträdde i går på allsången så är det svårt att uppskatta hur många som kom men det känns som det var fler i går. Synd att vi inte räknade mer exakt hur många som kom men närmare 90-talet är ingen överdrift. Men eftersom vi inte räknade så kan vi inte veta exakt och därför inte säga att det är rekord men att det var en publiksuccé är ingen tvekan.

Lindås Barnkör under ledning av Diana Idensjö- Hagel gjorde ett fantastisk bra framträdande under Allsång.

Odd Hagel, Diana Idensjö- Hagel som ledde Allsången och Tanja Ojaniemi

Vi fick hämta extra stolar så att alla som kom kunde sitta.