Rubens stuga- Uppkallad efter Ruben Hjelm som bodde här. Ruben föddes 1887 och dog här 1969. Hans syster Cecilia som föddes 1889 blev den sista bofasta bodde kvar fram till hennes död 1978. De var ingalunda själva utan som mest bodde 11 personer här. Rubens far hette Frans och hans mor Gustava och tillsammans med sex barn kom de hit till Boda 1884 för att skapa sig en framtid som glasblåsare. Förutom Ruben och Cecilia som föddes här fick de ytterligare ett syskon som hette Josef 1892 som tyvärr dog redan som liten. Huset ägs av Emmaboda kommun och är bevarad som ett minne från ett glasarbetar hem från början av 1900-talet. Både Ruben och hans bror Tomas var kända för att vara skickliga glasblåsare och profiler i Boda. Tomas började arbeta i hyttan redan som åttaårig och redan vid 20 års ålder var han glasmästare, den yngsta vid den tiden.
Ruben har gjort sig känd i Boda genom att han vid ett tillfälle, efter att den nye unge formgivaren Erik Höglund från Stockholm hade börjat på bruket, blev så till den milda grad upprörd över Erik Höglunds önskade avsiktliga blåsor i glasen att han kastade sin glasblåsarpipa på golvet i protest, och gick hem. Detta hade aldrig hänt förut. Om du vill få en bild av hur detta kan ha sett ut så se på filmen Mitt liv som hund. Författaren Reidar Jönsson tillbringade en del av sin uppväxt i Boda. I filmen har detta skildrats i en scen där mästaren svär och gormar över konstnärens kvinnobröst på glasen.
Hur gick det då med blåsorna och samarbetet med Erik Höglund? Jo enligt berättelsen på orten så gick Erik Höglund hem till Ruben på kvällen med en flaska brännvin. De ska ha suttit och pratat länge och väl och det hela slutade med att de blev vänner för livet. Ruben var ju annars känd i Boda för att vara en fredlig person. Anita Brånéus från Boda berättar i sina minnen om hur Ruben alltid var särskilt snäll mot barn, och hur han bjöd på päron om han träffade på barn i affären
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar