Eurokrisen

Uttalande antaget på Vänsterpartiets EU-konferens i Göteborg den 4:e september 2011

EU:s valutaunion befinner sig i en djup kris. I flera euroländer som Portugal och Irland genomförs dramatiska nedskräningar i välfärden och attacker på löntagarnas rättigheter i krisens spår. Men krisens huvudorsak är i de flesta länder inte för stora offentliga utgifter. De växande budgetunderskotten är istället en följd av en kris vars huvudorsak är en oansvarig bank- och finansspekulation och privat skuldsättning. Euron som påtvingar länder med olika ekonomiska förutsättningar samma penningpolitik har förstärkt krisen och gör det svårare att komma ur den. EU:s svar på krisen har varit ensidig nyliberal politik, tillfälliga lån med hög ränta, krav på utförsäljningar av statlig egendom, privatiseringar och en centralisering av makten. Vi avvisar den politiken och vill istället se åtgärder på nationell och mellanstatlig nivå som strävar efter jämlikhet och en fördjupad demokrati.

Det är uppenbart att flera av de mest utsatta länderna inte kommer att klara att betala sina skulder. Det är mer rationellt att så snart som möjligt låta de skuldtyngda länderna på ordnad väg skriva ned sina statsskulder. Därmed ges länderna en möjlighet att vända den ekonomiska utvecklingen. Då får de som i stor utsträckning både orsakade finanskrisen och eurokrisen – för att sedan profitera på detsamma – vara med och betala. Om detta skulle leda till att en rad europeiska banker hamnar på obestånd så bör aktieägarna ta hela smällen och staten ta över bankens systemviktiga funktioner. En sådan hantering av den nuvarande krisen för valutaunionen skulle vara såväl mer ekonomiskt rationell som moraliskt försvarbar jämfört med den nuvarande politiken. Bankerna måste bära de förluster som de orsakat. För att krisländernas eknomier ska kunna återhämta sig måste de, om de så önskar, kunna lämna valutaunionen och anpassa växelkurs och ränta till sina förutsättningar. Därför bör en möjlighet att utträda ur euron införas snarast.

EU använder krisen för att centralisera makten över den ekonomiska politiken. Detta är särskilt tydligt med EU:s föreskrifter om den europeiska terminen, europluspakten och de sex lagförslagen om ekonomisk styrning. Allt går ut på att EU ska kunna lägga sig i nationelll lönebildning och nationella välfärdssystem, möjligheten att bötfälla och straffa länder med underskott och obalanser ska öka.

Svenska folket har i folkomröstning avvisat euron och EMU-politiken. Vi menar därför att Sverige helt ska undantas från denna centralstyrda ekonomiska politik. Finanskrisen visar att den finansiella regleringen måste skärpas betydligt. Vissa former av skadlig spekulation bör förbjudas. Övervakning och tillsyn av bankerna måste väsentligt förbättras, kapitaltäckningskraven måste fördubblas och göras progressiva. De statliga garantierna som direkt och indirekt lämnas till finanssektorn ska betalas av bankerna själva eller avvecklas. De garantier stater lämnar bör endast omfatta spararnas pengar, inte spekulation. Vänsterpartiet är för ett bonusförbud för bankdirektörer. Vi vill införa en Tobinskatt, skatt på finansiella transaktioner, utan att ge EU beskattningsrätt. Banker måste tillåtas gå i konkurs och kunna tas över av staten.

EU:s budget bör göras om helt och inriktas på gröna investeringar som ger arbete och minskade utsläpp av växthusgaser. De dominerande budgetposterna, jordbruksstöden och strukturfonderna, måste radikalt krympas. De behöver ersättas med en omfördelande nationell regional politik. EU:s exportstöd för jordbruksprodukter och tullarna mot tredje världen måste avskaffas. De ekonomiska saneringsprogram som krisländerna tvingas genomgå måste ha delar som ökar sysselsättningen och skyddar de mest utsatta grupperna från neddragningar. Skatteflykt och skatteparadis ska bekämpas.

I krisens spår försämras arbetsrätten och kvinnors rättigheter. Krisen underblåser rasism och främlingsfientlighet. EU:s politik angriper löntagarnas rättigheter och lägger sig i nationell lönebildning. Europafacket har påtalat att EU kräver att krisländer som lånar pengar ska försämra villkor som är fastlagda i kollektivavtal. Vi avvisar varje sådant ingrepp i den fria förhandlingsrätten och kräver att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige. För att motverka social dumping kräver vi också att respekten för löntagarnas rättigheter och nationella avtalssystem från första dagen skrivs in i EU:s fördrag i särskilt protokoll. Ett sådant protokoll är ett villkor för att vi ska godta framtida förändringar av EU-fördraget. Vänsterpartiet vill även införa gränsöverskridande konflikträtt. Vi vill förbättra EU:s direktiv om arbetstid och arbetsmiljö.

De dramatiska neddragningar i den offentliga servicen och välfärden i flera EU-länder drabbar kvinnor särskilt hårt. Ofta är det kvinnors möjlighet till arbete som försvinner samtidigt som det för det mesta är kvinnor som förväntas att obetalt ta hand om dem som behöver omsorg och omvårdnad. För att dämpa eurokrisens effekter och skapa förutsättningar för mera jämställdhet vill Vänsterpartiet se ett förbättrat direktiv om lika lön som genomförs i praktiken. EU:s regler om föräldraledighet ska vara könsneutrala minimiregler. Vi arbetar för rätten till barnomsorg och vi bedriver ett aktivt arbete mot prostitution och människohandel samt för kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Vänsterpartiet har varit en framgångsrik kraft I kampen för jämställdhet och i arbetet mot könsbaserat våld. Vi kommer att fortsätta det arbetet.