Järnvägsgatan 24 uppfördes ursprungligen 1887 av Carl Johansson som hade en slakterirörelse som efter hans död 1911 övertogs av hans dotter Anna Engedahl med make Uno. Här verkade också Gustav Augustsson och Aron Engström som hade slakteri som yrke.Efter ett tag startade de en egen verksamhet inom samma verksamhetsområde på Storgatan. Men Unos svärson Tovner Engedahl hade andra tankar om huset så han startade Ritz bar i fastigheten med konditori och biljardsalong. Axel Svensson och Arthur Karlsson fortsatte med barverksamheten i huset. År 1947 övertogs baren av Sven Eric Svensson. 1961 brann huset Axelborg på Storgatan ner (bild finns här) och Cykel och Sportaffären som hade sin verksamhet där flyttande in till Djupadal och fortsatte med affären. På tomten snett bakom huset fanns två tryckerier. Britta Engedahl blev ägare till fastigheten och allteftersom de olika verksamheterna försvann blev huset en mer eller mindre renodlat bostadshus. Tyvärr revs huset 1973 och här på tomten uppfördes nya lokaler för Handelsbanken som än i dag har sin banklokal här. Även Swedbank finns i huset och även sen november i fjol Emmaboda Djurklinik.
I dag ser det ut så här på platsen. Här ser man b la handelsbankens lokaler där en gång Djupadal stod. Där Grönadal en gång fanns är det nu en parkering och en del av det lilla torget mellan konsum och ICA. Där Marielund stod finns nu ICA. Det enda som är sig likt är vattenfontänen i Järnvägsparken,
Källa: Emmaboda hembygdsförening- Emmaboda tätort 125 år (1999)
3 kommentarer:
Jämför man första och sista bilden så blir det svensk stadsarkitektur under 1900-talet i ett nötskal: äldre mer eller mindre fina hus rivs till förmån för mer eller mindre kartonglika byggnader som rymmer ett storköp!
Riktigt roligt att se hur orten har förändrat sig. Nu hoppas vi det går bevara de övriga gamla husen vi har kvar, och samgjuta dem med de nya som kommer behövas.
http://vaknaeboda.blogg.se/
Ja det skedde mycket sådant under slutet av sextiotalet. Det gamla skulle bort för bereda plats för det nya. Det innebär att det idylliska försvann till förmån för komplexa byggnader.
Jag tycker det är viktigt att man försöker bevare det gamla i det nya även om jag inser att det är viktigt att orten utvecklas.
Skicka en kommentar