Att vara anställd vid järnvägen var ett bra och tryggt jobb. Alla järnvägsmän var på den tiden klädda i svart uniform med väst och skärmsmössa samt järnvägsemblem.. Dessutom skjortkrage med svart slips. Stinsar och konduktörer kunde ha frackliknande rockar på sig.
Eftersom det inte fanns så mycket bilar på den tiden så var det mycket resenärer på tåget speciellt med tanke på att Emmaboda redan från början var en järnvägsknut med tågbyten så var det oftast ett myller av människor på stationen. När tåget ankommit Emmaboda så ropade konduktören då precis som är fallet idag alltid ut tågbyten och hur lång uppehållet skulle bli. Det kunde låta så här: "Emmaboda- 10 minuter resande med Kalmarbanan ombyte av tåg."
Någon Kalmartidning tyckte att det lät så storslaget att man förväntade sig en framtid då konduktören skulle ropa "Emmaboda tio minuter, resande till Berlin och Rom ombyte av tåg". Nu blev det inga framtida direkttåg till dessa Europeiska metropoler men väl till Köpenhamn och dess storflygplats Kastrup för ev. vidare färd ut i vida världen. Så helt fel ute var inte Kalmartidningen.
Emmaboda station och längre bort syns järnvägshotellet. fotot taget 1930-talet
En äldre bild av järnvägshotellet som syns rakt fram. Till vänster syns järnvägsstationen. Bilden tagen 1923
Nya Hotellet som fanns på andra sidan stationen början av 1910-talet.
Under uppehållet i Emmaboda passade en del resenärer på att besöka järnvägshotellet för att få sig en öl och en bit mat. Strax före varje tågs avgång gick en stationskarl in på hotellet och ropade ut tågets avgångstid så det var ingen risk att man skulle missa tåget. Även caféerna och konditorierna som fanns runt fick sina besökare. Ett av de som startade på 30-talet finns fortfarande kvar nämligen Fenix som började sin verksamhet 1937.
Tågen var alltid fullsatta och i veckosluten dominerades de av permitterade flottister och kustartellerister från Karlskrona och infanterister från Växjö. Det kunde röra sig om bortåt 200 soldater ibland. De var flitiga besökare på hotellen där ölen lockade och tåget hade inte ens hunnit stanna förrän de var ute på perrongen och med raska och målmedvetna steg var man på väg till någon av de båda hotellen som fanns i närheten.
Föreläsare, teatersällskap, handelsresande och andra yrkesgrupper var med på tåget. Det kunde bli en brokig samling människor som togs väl omhand av Järnvägshotellet och Nya Hotellets uniformerade vaktmästare som mötte upp vida varje tåg.
Järnvägstationen blev av naturliga skäl också samlingspunkten för ortens invånare där tågens ankomst och avgång bjöd på en stor underhållning. Mångfalden av människor fascinerade Emmabodaborna. Speciellt ungdomarna var ofta här under kvällar och helger och man kan tänka sig att många olika blickar växlades mellan resenärena och Emmabodas invånare.Man kan tänka sig att många hittade sina livskamrater på detta sätt.
Emmaboda station med sina hotell var som skildrat hjärtat i Emmaboda. Det var här Emmabodas moderna historia började 1874 och än i dag utgör en av ortens identiteter. Här möttes människor av olika slag på väg till och från Emmaboda och det måste ha varit med en skräckblandad förtjusning som Emmabodaborna tog del av denna myller av människor och dem skränade tågen som måste ha berört många människors sinnen. Det var med tågen nyheterna kom från omvärlden till Emmaboda och med den öppnades sig världen till våran del av jorden. Järnvägshotellet är sedena länge borta men huset står kvar och inrymmer idag en kiosk och en frisörsalong. Nya Hotellet är också borta och i dag finns endast ett hotell i Emmaboda nämligen Hotell Amigo
Källa: Erik Ottosson- Emmaboda tio minuter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar