Den 28 februari 1986 var jag endast 14 år gammal men minns Olof Palme som den stridbar politiker han var. Jag minns debatterna med Ulf Adolfshon, Moderaternas dåvarande partiledare och Centerns Torbjörn Fälldin. Minns hans retoriska tal som jag läste i våra tidningar, jag förstod redan som ung människa hans storhet. Jag kan säga att det är två personer som fått mig att bli intresserad av politik. Vår hyresgäst Willy Liska som bodde i samma hus i Åfors som jag växte upp i och som då var kommunpolitiker för Socialdemokraterna och så Olof Palme. Det var i mitten på åttitalet då faktiskt det blåste högervindar bland oss ungdomar Minns från min högstadietid på Bjurbäcksskolan i Emmaboda och sen även gymnasietiden på Åkrahällsskolan i Nybro hur MUF:arna gick omkring på skolkorridorerna med sina portföljer med någon klistermärke på och snobbigt klädda. De satte sin prägel bland eleverna och vi som hade andra åsikter och värderingar fick göra vad vi kunde för att sätta vår prägel.
Men av någon anledning som jag inte vet varför egentligen var jag aldrig medlem i SSU som var de som fanns i Emmaboda på den tiden. Jag var kan man säga oberoende socialist även om jag hade deras material och klistermärken tillhanda. Så det politikska intresset hade jag tidigt och det är med den bakgrunden som fredagen den 28 februari 1986 tar sin början. Då befann jag mig i Kosta hos en kamrat där jag skulle sova över. Vi hade ätit gott och lyssnat på musik och spelat TV-spel. Mellan varven blev det även lite poltikprat eftersom min kamrat också hade vänsteråsikter var de ämnet lätt tillhands.
Så somande vi efterhand och väcktes kl. halv åtta den 1 mars av hans mamma som sa att "Palme var mördad". Ingen av oss trodde på henne utan vi trodde att hon skämtade även om vi borde vetat bättre än så. Men det var ju overkligt att ta in. Men man såg på hennes ögon att de var tårfyllda så det gick upp för oss att det kunde vara sant.
-"Kom och titta själva på TV:n om ni inte tror mig" svarade hon oss. Vi kastade i oss våra kläder och sprang upp till TV:n där min kamrats pappa redan satt chockad framför. Vi såg efter ett ögonblick det fasansfulla som hänt och att det verkligen var sant att Palme var mördad. Sen blev allt som en dimma även om man såg klart och tydligt händelserna på TV:n. Allt var som i en film och något som aldrig kunde hända i Sverige. Första tanken jag hade som jag minns är den två frågor som jag fortfarande ställer. Vem höll i revolvern och varför gjorde han detta? Något jag också minns starkt är när jag för första gången steg utomhus framåt förmiddagen hur tung luften var att andas. Man insåg att Sverige den natten hade förlorat sin oskuld och aldrig mera skulle bli sig likt igen.
25 år efter mordet så är det fortfarande höjt i dunkel om vem som utförde mordet och varför det skedde. En person har blivit dömd i Tingsrätten för mordet och samma person blev senare friad i Hovrätten. Det är naturligtvis Christer Pettersson som jag pratar om. Men även om han är utpekad av Lisbeth Palme som den som mördade hennes make har jag mycket svårt att tänka mig att det var han som sköt. Dels var det ett planerat mord eftersom paret Palme just den kvällen gick på bio utan livvakter och att mordet skedde precis på den platsen vid hörnet Sveavägen som innebar en bra flyktväg för skytten. Hade det varit Christer Pettersson hade han inte vetat vad han skulle göra efter mordet. Palmes mördare visste vilken väg han skulle ta för att fly från mordplatsen. Nej mycket tyder på att mordet var planerat, av vem och av vilka vet jag inte men jag har svårt att tänka mig en alkoholist och missbrukare vara kapabel att fly från platsen. Han hade gjort misstag men det gjorde inte mördaren tillskillnad från polisens många misstag som gör att mordet fortfarande är olöst.
Olof Palme var en av de stora politikerna i Svensk historia och en person man hade många åsikter om. Medan andra grät öppet över hans död firade andra med middag och champagne. Palme var en person som vågade stå upp mot andra länder och stå upp för arbetarrörelsens ideal. Därför är han känd utomlands och speciellt i tredje världens är han fortfarande en hyllad person. Men som sagt var han även hatad i olika kretsar och Palmehatet blev ett begrepp. Detta visste man om då vid tidpunkten för mordet. Man sköt i prick på hans porträtt med luftgevär, man sjöng nidvisor om honom och spred hatpropaganda. Men därifrån till att utföra ett mord är steget givetvis väldigt väldigt långt. Men det hände och frågan är vem det var som gjorde det och om det någonsin kommer att lösas. Men en sak vet vi. Sverige förlorade en stor statsman och landet blev aldrig sig likt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar