Det som är så spännande med historia är att den ständigt förändras. Nya riken kommer och gamla riken faller osv, Nya människor tar över vid de gamlas frånfälle. Allt ändras och förändras allt eftersom tidens klocka tickar på. Detsamma gäller byggnader som uppförs när gamla rivs. Jag sitter nu i en lägenhet i centrala Emmaboda, en lägenhet jag bott i mer än 10 år. 1968 började lägenhetsbyggnden byggas och året efter var de moderna lägenheterna flyttklara.
Storgatan 20 i Emmaboda. Jag bor i den mellersta lägenheten precis rakt fram på bilden.
En vy av den från 1969 byggda lägenheterna från Storgatan. Här fanns innan ett Stenhuggeri som grundades 1906. Längst bort på bilden ungefär där den andra byggnaden börjar fanns det då också en tändsticksfabrik som grundades ännu tidigare nämligen 1895.
Innan man började bygga hyreshusen rev man 1967 de två byggnaderna som tidigare varit stenhuggerifabrik och som uppfördes 1906. Ett år senare kom det till handelsregister en anmälan om att Fritz Teodor Svensson ämnade uppföra ett stenhuggeri under firmanamnet Fritz Svenssons stenhuggeri. Fritz föddes i Hägerhult som ligger strax utanför Broakulla i Algutsboda socken. Han var son till Frans August Svensson (1856-1921) och hans maka Matildha Svensson (1850-1920). Frans var soldat och när han inte tjänade kronan eller skötte jorden ägnade han sig gärna åt stenarbete. Det var på så sätt hans söner kom i kontakt med hantverket. Ännu mer påtagligt blev det 1893 då Frans August och Matildas äldsta dotter Betty Charlotta Svensson dog endast 13 år gammal. Vad hon dog av vet jag inte nu men fadern reste en gravsten som han själv hade tillverkat av sten från de egna ägorna. Gravstenen står fortfarande kvar i Algutsboda kyrkogård och vittnar om ett fint hantverk som har vårdats väl de 118 år som gått sedan Betty Charlotta dog. Längst ner på gravstenen står det lite mysko "Gud var mig nådelig". Man undrar vad detta innebär, skrev man så på den tiden för att Gud skulle ta hand om de avlidne ännu mer omsorgsfullt än vad som var praxis. Eller har Betty Charlottas död någonting med denna skrift att göra. Enligt uppgift så var det vanligt med bibelcitat på gravstenar och behöver inte ha något med flickans död att göra.
Betty Charlotta Svenssons gravplats
Fler i socknen fick upp ögonen på Frans fantastiska stenarbete och det dröjde inte länge föränn han fick beställningar på gravstenar.Frans August och hans fyra söner, Fritz, Axel, Arvid och Gustaf arbetade för fullt med att leverera gravstenar och detta tog över allt mer av familjens Svenssons tid. Men trots det så började man så småningom med uppsökande verksamhet och de gick runt i bygden och sålde gravvårdar i sorgehusen.
Några år senare expanderade man och det var Fritz som var den som tog initiativ till flytten till Emmaboda. Han hyrde ett område på 1100 kvadratmeter vid Algusbodavägen som Storgatan kallades i början av 1900-talet. Från början var han själv men snart engagerades både fadern och de andra bröderna. Från 1909 hette firman Bröderna Svenssons stenhuggeri. Från början var det tre anställda men företaget expanderade både i försäljningsområde och byggndadsmässigt. Maskiner inskaffades för grovslipning, polering och svarning. Det gick bra för företaget och när 20-talet började hade man 20 anställda. 1924 köptes tändsticksfabriken som nyligen lagts ner och man använde byggnaden till utsällningshall och utlastningsområde.1927 bildades aktiebolaget och man fortsatte att anställa människor. På 30-talet var man så stora att man levererade gravstenar från Karesuando i norr till Ystad i söder. Då var både fadern Frans och modern Matildha döda sedan några år tillbaka.
Frans August och Matildhas Svensson gravvård i Algutsboda kyrka. De ligger begravda vid sin dotters sida. Där allting en gång började med hennes död.
I år är det 90 år sedan Frans August dog och hans maka dog året innan.
Det är en rätt så mäktig gravvård Frans och Matildha Svensson har fått. Värdig en stenhuggarmästare.
I slutet av 20-talet utträdde den ena brodern, nämligen Axel Svensson ur företaget för att ägna sig åt annan verksamhet. Hans söner däremot startade ett nytt företag 1937 nämligen Emmaboda grantislöjd. Företaget låg i början i Rasslebygd men flyttade 1960 till Östra industriområdet i Emmaboda där man fortfarande håller till.
Bröderna Svensson Stenhuggeri var som störst på 30-talet då man hade över 100 anställda varav 20 stenhuggare. Så kom Carbourundumsågen och därmed var en stor del av den tunga och tidsödande huggningen och slippningen inte nödvändig och därmed krympte de anställdas antal men produktionen ökade. 1932 avled Fritz Svensson men hans två återstående bröder fortsatte verksamheten.
1947 var det dags för broder Arvid att dra sig ur den ursprungliga företaget för att tillsammans med sina söner Birger och Bruno bilda AB Emmaboda gravårdsindustri. Varför denna delning har jag inga uppgifter om men det nya företaget etablerade sig på Södra industriområdet och där finns företaget än i dag.
Så nu fanns det alltså tre företag på orten som sysslade med gravvårdsindustri för stenhuggeriet på Storgatan fortsatte sin verksamhet. Det visar att marknaden för stenhuggeri av alla dess slag var stort. Någongång efter detta byter Fritz ena son Gustaf efternamn till Svedeborg. Har ingen uppgift när detta skedde och varför men man kan tänka sig att man skulle skilja sig från Arvid och hans söner som fortsatte kallas sig Svensson.
I mitten av 1960-talet flyttade verksamheten till Smedjegatan och där finns dem än i dag och heter Emmaboda Granit AB. Fabrikslokalerna på Storgatan revs 1967 och där uppfördes som tidigare nämnts hyreshus som stod klara 1969. Därmed är cirkeln sluten och vi är tillbaka där vi började i denna artikel. Ett stycke Emmaboda historia är berättat och det har hänt mycket sen den tragiska dagen då Frans dotter Betty Charlotta tragiskt dog endast 13 år 1893. Hennes gravsten blev starten på en framgångsrik företagsera i Emmaboda som hade många anställda och som så småningom bildade tre företag som verkar än i dag 118 år senare.
Fritz Svensson (1885-1932) med sin maka Hulda (1887-1980) vackra och påkostade grav på Emmaboda kyrkogård. Lägg märke till att Fritz dog ganska ung. Han blev endast 49 år gammal. Däremot hans maka blev desto äldre nämligen 93 år. Här ligger också sonen Gustaf Svedeborg(1909-1981) och dottern Seri Philpson (1913-1984) med sina respektive Elsie Svedeborg (1911-1995) och Philip Philpson (1903-1969) Här vilar också Irena Wojcinska Wärff (1948-2001) det står på hennes grav att hon är gift Svedeborg. Jag kan tänka mig att hon en dotter till Gustaf och Elsie men att hon skulle vara gift Svedeborg förbryllar lite. Här vilar också Philip och Seris barn. Det är två namn på den gravstenen nämligen Gunnar (1922-2002) och Ann- Margreth Larsson.(1931-1999) Förmodligen ett gift par men vem av Gunnar eller Ann- Margreth som är barnet till Philip och Seri förtäljer inte mina uppgifter.
Även den andre broden Arvid Svensson (1887-1961) med sin maka Anna Svensson (1889-1954) vilar på Emmabod kyrkogård. Här vilar också sönerna Birger (1918- 2001) med sin hustru Sonja Svensson (1917-2007) och Bruno (1925-2006) med sina hustru Torborg (1927-2005)Som ni kan se är även denna gravvård påkostad och stor.
Samtliga bilder är tagna av mig. Alla utom de två sista är tagna i söndags den 6 februari och de två sista i dag.
Källor: Carl Åberg- Emmaboda, ett småländskt samhälle. dess uppkomst och utveckling (1974)
Emmaboda hembygdsförening- Emmaboda tätort 125 år (1999)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar