Med världens bästa fans sjungande på Södra stå började Hammarby allra bäst. Man såg redan från början att söderbröderna var bättre än Djurgården. De enda farligheterna som DIF skapade var efter hörnor och det var efter en sådan som Djurgården tog ledningen i den 12 minuten. Hammarby lyckades inte få bort bollen från straffområdet trots att man hade två möjligheter men på den tredje damp bollen ner framför Djurgårdsbacken Toni Kuivasto som förpassade bollen i mål.
Efter de målet ska erkännas spreds sig en viss oro hos mig om att det här kommer att gå åt helsike. Inte blev det bättre när Nathan Pulses underbara nickloob tog i underkanten av ribban och sen i mål och ut igen. Tyvärr hann inte domarna med och såg inte att hela bollen var inne och således blåste huvuddomaren inte för mål. Nu var väldigt orolig att det skulle ske incidenter på Bajenläktaren som skulle tvinga de att avbryta matchen. Men det enda som kom var en högljudd visselorkan av missnöje och matchen kunde fortsatta som planerat. Det var skönt att se att fansen höll sig i skinnet och fortsatte att trumma på med sin härliga sång. Nr.12 var bäst på Råsunda denna kväll.
Även Hammarby trummade på med fansen som stöd och i den 30 minuten kom äntligen kvitteringen. Fredrik Söderström fick bollen några meter utanför straffområdet, utmanade två försvarare och släppte ut den till Emil Johansson som kom helt ren på sin vänsterkant. Ur snäv vinkel tog vänsterbacken avslut och bollen gick in vid Pa DemboTorays första stolpe. Det var inte lika vackert som Emils första mål som kom mot Elfsborg men absolut lika välkommet. Några minuter senare fick Igor Armars pannan på bollen efter en hörna och prickade stolpen och man såg hur förgrymmad han blev av att det inte blev mål. Han längtar verkligen efter sitt första mål i den grönvita tröjan.
Men 1-1 stod sig fram till paus och ska man vara ärlig så var det ingen vidare kvalité på matchen. Mycket felpass från båda lagen och lite ängsligt. Men Hammarby var det lag som gjorde minst misstag och hade en tanke bakom sitt spel.
Matchbilden var detsamma i andra halvlek med dåligt passningsspel men som tur var Djurgårdarna ännu mer generösa och gav bollen tillbaka allt som oftast till Bajarna. Charlie Davies, Nathan Paulse och Sebastian Castro-Tello var ständigt orosmoln för DIF:s försvar där man såg att Davies hade avlastning och kunde komma loss några gånger. Han fick den avlastning på topp som är nyttigt för honom och jag hoppas att Paulse får starta även i nästa match mot Blåvitt hemma. Både Davies och Paulse hade var sitt läge i början av andra halvlek men lyckades inte få in bollen. Men i den 66 minuten kom äntligen Hammarbys ledningsmål och det var tjusigt. Louay Chanko hittade Davies med en jättefin chip pass, Davies tar ner bollen skickligt och utmanar sin Djurgårdsback och lurade honom med överstegsfint och kom därmed loss mot DIF:s mål. Med vänstern tryckte han in bollen i målvaktens bottre hörn.
Efter 2-1 målet kändes det lugnare, för Djurgården flyttade visserligen upp sina styrkor men var väldigt uddlösa i anfallet. Man fastnade hela tiden i Bajens försvar som stängde igen fullständigt. Men visst var det trots det skönt när trean kom en kvart senare och avgjorde matchen definitivt. För så länge det är bara ett måls ledning så kan ju ett slumpmål förstöra segerglädjen men att Djurgården skulle mäkta med och göra två mål på nio minuter kändes lika otroligt som att träffa på en pingvin på Grönland. Även 3-1 målet var snyggt då inhopparen Simon Helg mottade in ett vackert inlägg till en helt omarkerad Fredrik Söderström som helt ostört kunde nicka in bollen i mål. En härligt kombination av ungdomlig entusiasm och en rutinerad veteran.
Efter matchen så spred det sig en skön stämning bland alla Grönvita supporters. Det var en känsla av lättnad och tillförsikt inför kommande matcher. Hammarby gör en fullt godkänd insats, kanske inte något bländande skönspel men desto mer hjärtan och vilja och de är ingredienser som är nödvändiga för ett bra fotbollslag. Tycker hela laget ska få godkänt i matchen. Alla jobbade och slet för varandra och för klubbmärket. Tyvärr fick Christian Traoré linka ut med en överansträngd baksida av låret och det är ytterst osäkert hur länge han blir borta. Men José Monterio som kom in på mittbacken gjorde det bra. Även Freddy Söderberg fick hoppa in på slutet och känna på derbystämningen. Det här var Hammarbys tredje raka seger mot Djurgården och fjolårens 2-0 och 3-0 segrar så har vi 8-1 i målskillnad. Spöket Bajen hemsöker Järnkaminerna igen.
Avslutningsvis kan man säga att Bajen vinner helt rättvist och det var glädjande att vi också fick göra lite mål och det var mycket starkt att vända det regelrätt bortdömda målet till något positivt istället. Det visar på en stor moral bland Tonys Grönvita Boys. Nu gäller det att samla ihop laget och ladda batterierna för redan på torsdag är den ny match då Göteborg gästar Söderstadion.
MATCHFAKTA:
HAMMARBY IF- DJURGÅRDEN IF
3-1 (1-1)
0-1 Toni Kuivasto (12)
1-1 Emil Johansson (30)
2-1 Charlie Davies (66)
3-1 Fredrik Söderström (81)
Varningar:
Hammarby: Mikkel Jensen, Nathan Paulse, Fredrik Söderström.
Djurgården: Andrej Komac, Patrik Haginge.
Domare: Stefan Johannesson, Stocksund.
Publik: 16 238
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar