Två personer jag betackar mig för

Jag började min politiska "karriär" i början på 1990-talet och 93 blev jag medlem i Vänsterpartiet och 1991 när jag för första gången fick rösta föll min röst på (s). Det är enda gången i mitt liv som jag röstat på något annat parti än (v) och jag har stora förhoppningar att det ska vara så för väldigt lång lång tid. För jag trivs att vara en del i Vänsterpartiet och har inga tankar på att sluta denna kommunala "vänsterkarriär" utan kommer att kandidera även inför valet 2010.

Jag minns i min ungdom och bland mina vänner att vi oftast diskuterade dåvarande moderata riksdagsledamöter och vi hade några personer som vi hade väldigt väldigt svårt för. Vad sägs om följande personer:

Anders Björk som var försvarsminister under regeringen Bildt 1991-94
Per Unckel som var utbildningsminister under samma regering
Gunnar Hökmark som var moderatisk sekreterare, numera moderatisk EU-parlamentsledamot
Gun Hellsvik var Justitieminister
Ulf Dinkelspiel var handelsminister och var den som förhandlade med EU inför den svenska medlemskapen.

Det är inte bara deras åsikter som var problemet utan deras personlighet stämde inte alls in på min. Jag rös i hela kroppen varje gång jag såg eller hörde dessa på TV.

Nu är de här personerna mer eller mindre borta ur den politiska scenen och nya har tillträtt. Jag kan inte påstå att dagens moderater väcker sådana reaktioner hos mig som dåvarande gjorde även om jag avskyr deras cyniska och orättvisa politik.

Dock är det två personer som sticker ut i dagens politiska scen. En folkpartist och en ledarskribent.

Den första är Jan Björklund partiledare för folkpartiet och tidigare skolminister och nu utbildningsminister som ibland bedriver en väldigt låg debattnivå. Han fortsätter med sin kommunisthets gentemot vänsterpartiet och bara kommentaren på det nya samarbetet De rödgröna säger allt:

"Lars Ohly är kommunist. Han har ägnat stora delar av sitt vuxna liv åt att försvara kommunistiska massmördare i olika delar av världen. Nu ska han utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik. Demokrater borde rysa idag."

Ska man ta en man som tidigare i sitt liv varit yrkesmilitär och som har kallat sina miltära adepter ett och annat nedsättande ord och vars kvinnosyn inte är helt rumsrent. Samme Björklund vill att Sverige ska gå med i NATO och ville att Sverige skulle delta i invasionen av Irak under villkor att den fick stöd av FN. Krigshetsaren Björklund är alltså orolig för vår utrikespolitik som går ut på att inte skicka svenska soldater i krig i världen och att bedriva fredspolitik utan att starta väpnade konflikter.

Den andra som gör att det vänder sig i min mage är ledarskribenten på Svenska dagbladet Marie Abrahamsson. Denna kvinna är i mina ögon så arrogant att jag ibland stänger av TV:n när hon sitter i nyhetspanelen Go morgon Sverige på fredagsmorgnarna. Även hon går hand i hand med Björklund i sin kommunsithets mot Vänsterpartiet. Hon är orolig vilken ministerpost Lars Ohly får vid en ev. rödgrön seger 2010. Hon ser ofta ner på sina motdebattörer och har en obehaglig kroppspråk som inte alls tilltalar mig.

Statsministern Fredrik Reinfeldt är en sk bubblare och ligger på gränsen för att bli nummer tre men har ännu inte passerat den. Återkommer om eller när så sker.

Annars har jag inga problem att respektera andra människors åsikter. Tvärtom tycker jag det är kul att själv debattera och ventilera mina åsikter. Oftast gör man det med en liten glimt i ögat och man ger varandra ömsedig respekt för varandras tankar och åsikter. I regel sker detta även i riksdagen och det blir mycket bättre för väljarna att få kunskap och insikt vad olika partier står för. Men jag betackar mig får sådana personer som Jan Björklund och Marie Abrahamsson.