Utöver det livsnödvändiga upptäckte människan att vattendrag estetisk tilltalade henne och där det inte fanns naturliga vattendrag inrättades parker med någon konstgjord sjö som kronan på verket där stads eller ortbefolkningarna kan ströva omkring och hämta kraft och energi.
Runt om Emmaboda finns det en del naturliga sjöar som Grimmansmåla och Rostockasjön i nordöst, Törn i söder, Alsjön i öster och Flaken i väster och Ubbemålasjön i norr. Dessutom rinner Lyckebyån och Bjurbäcken förbi Emmaboda. Bjurbäcken, som var större förr i tiden, är en bifåra till Lyckebyån och rinner mitt i Emmaboda medan Lyckebyån finns öster om själva centrum. Men inne i själva centralorten som kom till i och med järnvägsstationens invigning 1874 fanns ingen naturlig sjö. Men tydligen kände man behovet efter ett tag att anlägga en konstgjordsjö mitt i Emmaboda. Behovet var inte bara det estetiska utan man sökte även att få badmöjligheter mitt i tätorten.
Tidigare hade man åkt till Ubbemålasjön för att bada men den ligger en bit från Emmaboda som inte var så stort som det är i dag. Man började diskutera på 1930 talet om möjligheten att inrätta en konstgjord sjö med badmöjligheter. Men ett sådant projekt gör sig inte utan vidare ens idag och ännu mindre i slutet av 1930-talet. Det krävdes mycket som skulle pusslas in och där var kostnaden givetvis en stort hinder på vägen. Marken där sjön skulle ligga var ett annat hinder.
Efter att projektet några år, om uttrycket tillåts, legat på is skedde ett avgörande 1946 då bilfabrikör Erik Reinhold Johansson donerade 100 000 kr. till ett uppförande av en konstgjord badsjö. Samtidigt skänkte fru Anna Johansson 18000 kvm av madområdet samt ytterligare mark för sjöns utformning. Nu blev projektet levande igen och man beslutade att göra en förundersökning och arbetade med att gå till botten med detta projekt.
Man upptäckte dock under resans gång att den tänkta avrinningen av den tilltänkta sjön från Bjurbäcken inte skulle vara tillräckligt för att göra den tjänlig för den mängd badande som man visste skulle utnyttja sjön. Därför lades ännu en gång detta projekt till handlingarna och man koncentrerade sig att anlägga en badplats vid Loafallet som är en del av Ubbemålasjön fyra kilometer norr om Emmaboda.
Men Emmaboda borna släppte inte tanken om att få sin sjö. Man började återigen utreda frågan i början av 50-talet. Man började 1953 bygga en dammanläggning 350 meter uppströms vid Bjurbäcken och kommunen beslutade att anrätta en konstgjord sjö då byggnadstillstånd inhämtades och i juni 1954 antogs Vägaktiebolaget Bröderna Hansson som entreprenör för utschaktningen av sjön som nu fått det namn det bär i dag, Ersjön efter donatorn Erik Reinhold Johansson initialer. Men eftersom han gick allmänt under namnet ER ändrades namnet till ER-sjön. Tyvärr fick han inte uppleva den sjö han givit namn åt eftersom han gått ur tiden tidigare. Exakt när han dog har jag tyvärr inte hittat.
Sjöutgrävningen var klar hösten 1955 efter en mycket torr och arbetsgynnande sommar. Det var inte bara sjön som grävdes ut. Det blev ytterligare dammluckor, avjämning och tätning av gatubanken mot Torggatan samt en tillfartsledning från Rasslebyggd. Vattnet började sippra in under hösten i den utgrävda bottnen och sjön började fyllas av härligt vatten. Invigningen skedde 15 december 1955 och förrättades av landshövdingen Ruben Wagnssson.
Äntligen hade Emmaboda fått sin konstgjorda sjö till allas glädje. Det blev ingen badsjö som var tänkt från början även om en och annan har doppat sig där genom åren. Även jag fick förmånen att doppa mig, om en ofrivilligt, när vi i juni paddlade kanot och den kantrade i sjön. Redan första sommaren 1956 började folk bada där och även om vattenanalyserna visade att det var tillfredsställande för bad så utfärdades ändå ett badförbud med tanke på den ojämna vattentillförseln från Bjurbäcken. Även bottnen är väldigt gyttjig och inte badvänlig för fötterna. Men det blev en väldigt vacker sjö ändå med en ö vid ena änden och en fontän i den andra. 1961 eller 62 fick ER-sjön sin ö som förskönar sjön och hela området och 1964 skänktes en fontän av Lions som varje vår, sommar och höst sedan dess sprutar vatten till vår allas glädje.
I dag finns en promenadväg runt hela sjön med belysning och den utnyttjas av oss hundägare men även av barnfamiljer och motionärer eller som genväg till sin slutdestination. Även änder och Kanadagäss har hittat hit och trivs alldeles ypperligt bland oss som skänker en tanke till alla de som för snart sextio- sjutti år sedan planerade och byggde den vackra ER-sjön.
ER-sjön vinterklädd. Bilden togs 29 december 2008
ER-sjöns ö syns i dimman. 18 November 2007
Fontänen där en vacker regnbåge syns vackert. 24 juni 2008
Kanadagässen trivs i sjön på sommaren. 6 augusti 2008
3 kommentarer:
Jaha, allt har sin förklaring, även ER. Jag har inga synpunkter på sjön annat än att den verkar vara trevlig och kan få ett spännande utseende vid dimma.
Kanadagässen däremot kan man ju fundera på, de jäklarna skiter/skitar ju ner så in i norden. Öppna ängar gillar de särskilt, gäss vill ha fri sikt åt alla håll. Det är nog många som knyter näven åt Bengt Bergs påhitt att plantera in kanadagåsen i Sverige på 1940-talet. Han var ju smålänning och satte ut de första i Kalmarsund. Nu tror jag de finns ända uppe i Norrbottens kustland.
Det är en trevlig sjö till glädje för oss Emmabodabor. :-)
Kanadagäss må skita ner.. fast jag vet inte om vi människor är så mycket renare. Vi är tyvärr mycket duktiga att skita ner vår omgivning.
Trevligt med bilder från sjöar i den trakt där jag växte upp för mycket länge sen. Det var invid Kjessjön (mellan Kjesmåla och Alsjökulla) där mina föräldrar en gång bosatte sig (runt 1930).
Nu ska jag sätta klockan på ringning för det är fotboll kl 4:25
Vi hörs säkert fler gånger!
Skicka en kommentar