Efter en hittills grå och trist December sprack äntligen det tunga molntäcket och solen lyste återigen från en blå himmel över nejden. Lågt visserligen i söder men ändå är den välkommen efter några veckors frånvaro. Jag tog kameran med mig och begav mig ut till ett av mina favoritställe nämligen Bielkeleden som går runt hela Rostackaholme strax utanför Emmaboda. Jag har varit där tidigare och tagit bilder men man tröttnar aldrig på denna vackra del av kommunen som har allt man kan tänka sig. Natur, geologi, historia och annat ögongodis. Alla bilderna är tagna på förmiddagen.
Efter senaste tidens regnande är marken väldigt vattensjuk. Rostackaholmen är en halvö som delar en sjö till två nämligen Grimmansmålasjön och Rostockasjön. Fast nu har vattnet svämmat över och för tillfället är de båda sjöarna förenade
Här brukar det visserligen vara sankmark men som ni ser är det blötare än vanligt.
Det har varit kallt i natt och en tunn vass ishinna finns på vissa delar av sjön. Vacker bild om jag får säga det själv
Dagens huvudobjekt, nämligen den lågt stående solen som inte värmer precis men ändå är den varmt välkommen efter en tids frånvaro.
Rostockasjön
Grimmansmålasjön
Det som ser ut som en stor röksvamp är en mossbeklädd sten. Mossan har frusit på stenen och därför ser en lite taggig ut.
Mikroperspektiv på tillvaron.
Trädens rotsystem är väldigt inveckalat. Det kan ni se på bilden. På Bielkeleden får man ibland "se upp" för rotsystemen som ringlar sig på marken.
Tornado går med försiktiga steg över bron. Lägg märke till hur vackert växtligheten speglar sig på vattenytan.
Den här bilden känns väldigt sommarlikt fast det är 21 december. Men trots att det ser varmt så var det ganska kyligt denna förmiddag.
1 kommentar:
Vit pudel mot mörk bakgrund ser ut som en figur hopsnodd av några piprensare.
Isbilden är bra. Man kan tänka bort is och stolpe och planka och bara se linjer och former - ett "abstrakt" konstverk som natur och människa snickrat till. Jag tycker det är kul med sådana bilder.
Skicka en kommentar