I år är det 20 år sedan jag gick ut årskurs nio på Bjurbäcksskolans högstadium här i Emmaboda och i går var det dags för en återföreningsträff. Av vår klass var det bara sju stycken som kunde eller ville komma. Men vi tappra sju träffades hos Björn Magnusson för en liten förfest med lite vin och öl och annat gott som medtogs av deltagarna. Givetvis blev det lite återblick på vår ungdom och uppdatering på vad som har hänt senast vi sågs. En del har man ju sett innan och haft kontakt med medan andra har man inte sett sen den dagen vi slutade nian. Det var häftigt att återse de som kom. Man känner igen dem till utseendet men alla har ju självklart vuxit och de allra flesta har bildat familj eller är på väg att göra det mitt uppe i livet. Allt ifrån jag som är omsorgsassistent till skogs, reklam, industriarbetare till försäkrings och IT-bransch var det som mina f.d. klasskamrater har som yrken.
Alla dessa minnen bubblade upp till ytan igen, en tid i mitten på åttitalet då man tyckte skolan var himmel eller helvete. Alla lärare man har haft som man då inte tyckte om men som man i dag vet betydde mycket för ens egen utveckling. Man var inte alltid Guds bästa barn även om jag långt ifrån var värst men minnena var många och roliga och skrattet var definitivt inte långt borta.
Efter denna trevliga förfest tog vi en taxi till Emmabodas numera enda hotell , Amigo där festligheterna skulle fortsätta under kvällen. Där sammanstrålade vi med övriga jubilerande nior som gick i parallel klasserna. Det var ett kärt återseende av många gamla vänner. Fest kvällen började med att vi satt vid respektive klassbord och vi åt en middag bestående av en jättegod potatisgratäng med fläskfilé. Till det fick vi en grönsallad och skysås. All denna utsökta goda mat sköljdes ned antingen öl eller vin.
Efter måltiden började så började festdeltagarna dra sig mot dansgolvet där kvällen skulle fortsätta med mestadels 80-tals musik men även lite nyare alster. Jag ska villigt erkänna att det är inget jag går igång på så jag var inte flitig på dansgolvet. Men jag utnyttjade tillfället i akt att mingla lite och träffa fler gamla vänner. Det var en del som kommenterade min politiska aktivitet och de allra flesta hade en positiv attityd till det. Men jag träffade inte på någon som själva har blivit politiker och det var lite synd tycker jag. Hade varit kul och träffa på en kollega eller två och debattera lite. Men det fanns också andra saker att prata om som familj, arbete, fritidssysselsättning osv så det var inga problem att hitta samtalsämnen precis
Vid ett tiden på natten så tog denna trevliga kväll slut och de över 100 jubilarerna vände så sakta till sina övernattningsställen om det nu var det ordinarie hemmet eller hos någon vän eller föräldrar.
Sammanfattningsvis kan man säga att 20 år är en lång tid och det är bl. a sådana här tillfällen som gör att man tydligt märker att man börjar bli upp i åren. Man blir så ”hemmablind” att man ofta inte känner av detta och framför allt inte tänker på. Men som sagt var har mycket hänt i mitt snart 36 åriga liv och skolan var en stor del av min ungdom och bl a. det som formade mig till den person jag är i dag. Dessutom är det skönt att veta att det har gått bra för de allra flesta av mina klasskamrater från förr. De lever, frodas och mår bra med sina familjer. Man hoppas att denna träff leder till att man behåller kontakten så att inte åren glider ifrån oss igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar