Tiga eller inte?

I går kväll debatterade socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin med Sverigedemokraternas dito Jimmie Åkesson och debatten blev inte helt oväntat fokuserad kring invandringen. Moderaternas tidigare Partiledare Bo Lundgren minns man inte så mycket av. Men en sak minns man om honom. Att alla problem i samhället berodde på de höga skatterna. Han återkom ständigt till detta ”problem” likt en LP skiva som hakat upp sig. Samma sak med Åkesson. Allt är invandringens fel. Väntade bara på att han skulle säga att klimatproblemen i världen är invandringens fel. Sen vill jag också säga att likheten mellan Bo Lundgren och Jimmie Åkesson slutar här.

Den stora frågan är om man ska tiga ihjäl de eller inte? Här är jag kluven. Man ska inte ge sådana här partier utrymme men man ska inte heller tiga ihjäl de. Det har vi försökt med länge utan större framgång. Nej fram med dem i ljuset och ställ de mot väggen precis som Mona gjorde igår. Klä av de in på bara kroppen med argument så att de framstår sig själva som nervösa icke trovärdiga. Jag tycker att Mona lyckades med det igår. Åkessons ständiga avbrytande av Mona Sahlin visar på en nervös partiledare.

Vi ska gå i spetsen för försvarandet av de svenska värderingarna som vi har i dag på alla plan. På torgen, på arbetsplatserna, skolorna, på idrottsevenemangen, ja överallt. Vi ska vara där de främlingsfientliga grupperna finns och utan våld eller oroligheter visa den andra sidan av myntet. Den om alla människors lika värden, för ett demokratiskt och medmänskligt samhälle byggd på tolerans och respekt för varandras olikheter och likheter. Tillsammans är vi många tillsammans är vi starka.