Nattvandringen som gav mig erfarenhet

Under Emmabodafestivalen besöktes Emmaboda av ca 7000 besökare och invånarantalet stiger kraftigt under de dagar festivalen pågår. Vissa kommer redan på måndagen för att få en bra tältplats på festivalområdet. Denna "invasion" sätter sin prägel på Emmaboda och vi får ett vimmel på gator och torg av människor. Inte bara på gator och torg kom jag på utan även i affärena där långa köer bildas på Konsum, ICA och på Systembolaget. Även vår Röda kors butik och Secondhand butiken på Möjligheternas Hus har sina bästa dagar just under festivalen

Alla jag känner och har pratat med har bara positivt att säga om besökarna. Alla tycker om att Emmaboda lever upp även om det blir skräpigt på gator och torg. Där gör renhållningsarbetarna från kommunen ett fantastiskt jobb som inte kan uppmärksammas nog. Att kundvagnar saknas och finns på festival området är heller inget som det gnälls över. Nej, till 99,9 % av besökarna sköter sig exemplariskt och bidrar med sin glädje till att bli omtyckta av de allra flesta. De verkar även gilla oss och Emmaboda eftersom de återvänder hit år efter år och just i år vart det ju publikrekord.

Men när det är så mycket folk på ett litet ställe som Emmaboda så krävs det ordning och reda och en hjälpande hand när det uppstår problem och det bidrar Polisen, ordningsvakterna och inte minst nattvandrande föräldrar Jag har gått med den sistnämnda gruppen trots att jag inte är någon föräldrar men en vuxen som vill hjälpa andra om det behövs. Dessutom är jag politiker i bildningsnämnden som sysslar med barn, elev och andra ungdomsfrågor och då är det bra att vara med och se vad som händer med egna ögon. I lördagskväll var det min debut som nattvandrare och det blev en upplevelse och en erfarenhet rikare för min del.

Jag har ju träffat och sett festivalbesökarna på torget och då i samband med Vänsterpartiets miljökasseförsäljningen i fjol och Café Vänster verksamheten i år. Förra året var jag utanför festivalområdet och vandrade som privatperson men jag har inte på många år varit inne på själva festivalområdet förrän i lördagskväll. Mitt pass började klockan 22 och då samlades vi alla fem som skulle vandra det passet vid simhallen för en liten genomgång och få rapport från kvällsvandrarna. Det rapporerade till oss att det hade varit relativt lugnt på kvällen och inget större att rapporera. Vi delade upp oss i två grupper och började med våra gula jackor eller västar sakta röra oss upp mot festivalområdet. Det var en himla ljudkuliss som mötte oss från det som kännertecknar en festival. Det var ljudet från en konsert, det var skratt, de var musik från CD-spelare och annan ljudkällor. Det var inte obehagligt på något sätt men lite ovanligt för mina öron.

Som nattvandrare har man tillträde till festivalområdet och det var dit våra steg tog oss och det första som slog mig var hur stort detta område var. När man tänker på att 7000 besöker denna festival så har man inte riktigt någon uppfattning om hur det ser ut där de bor. Att se denna syn med tusentals tält uppresta i ett virrvarr som verkade helt oorganiserat var en upplevelse utöver det vanliga. Att befinna sig på festivalbesökarnas "territorie" och på deras hemmaplan kändes bra. Det som också verkade vara bra var att det var ett jädra festande med glädje och väldigt lite aggressivt beteende. Det var unga människor överallt. De dansade, de röjde vid konserterna, de satt på marken överallt, vissa med egen musik och sång. De partajade vid de många olika tälten. Vissa var lite väl överförfriskade och sjukvårdstältet var välbesökt med berusade och andra som hade fått olika skador. Våra gula jackor och vår roll som nattvandrare verkade vara uppskattande bland ungdomarna. De vet varför vi var där, inte för att snoka utan för att vara en hjälpande hand ifall problem eller skador skulle uppstå. Det var många som kom fram till oss och hejade och sa att vi gör ett bra jobb.

Under hela kvällen och halva natten hade jag bara två saker som jag fick göra. Dels hittade jag en ung man sittande med nedböjd huvud på marken och såg ut som om han hade tuppat av. Jag satte mig på huk bredvid honom och började prata och fråga hur det var med honom. Han kvicknade till och sa att han var lite över berusad men efter ca en minut så reste han sig på sina ben och gick iväg för egen maskin till synes något så när pigg. Den andra var också berusad och han hade varit sittande hos sjukvårdarna men började kvickna till mer och jag fick i uppdrag tillsammans med en kollega att leda honom hem till sitt tält. Det tog en liten stund innan vi fick honom att resa sig upp och med vingliga ben började vi gå en runda så han kunde kvickna till mera. Metoden lyckades och denna man var en talför och trevlig yngling som gav oss många positiva ord och tillsammans skojade vi friskt och skrattade. Efter vandringen runt festivalområdet så gick vi åter tillbaka och han var så pass pigg att han talade om och hittade var han bodde på festivalområdet och med hjälp av en snabb identifiering från hans vänner så tackade jag för mig och gav han en kram och lämnade "Den förlorade sonen" tillbaka till hans kamrater.

Efter några ytterligare varv runt området där vi kunde konstatera att festivalbesökarna skötte sig bra tackade jag för mig och begav mig hemåt vid kvart över två på natten. Det var intressant att se hur nattvandrarna arbetar och vad viktiga de är för att ge stöd och hjälp för behövande ungdomar. Lördagkvällen och natten blev för mig en erfarenhet rikare som jag inte skulle vilja vara utan.