En höstlik augustidag

Det är trots allt fortfarande augusti även om det inte känns så i luften. Det är verkligen höstkänslor man har och att vi istället för augusti är en månad framåt och i slutet september. Det är den relativt kyliga luften som skapar den känslan. Men det hindrar ändå inte att man kan ta en skogspromenad för att se vad som händer i skog och mark så här års. Precis det jag gjorde denna dag i slutet av augusti och det blev dessa bilder från skogen strax utanför Emmaboda. Jag fortsatte vandra Bielkeleden med destination rastplatsen vid Grimmamålasjön.










Vid Rasslebygd finns en alternativ startplats för leden. Härifrån är det om man går till vänster 4,5 km till den medeltida gården vid Rostockaholme och går man till höger är det 1,5 km till samma plats.
















Blommande ljung













Skogen är verkligen trolsk här. Tornado älskar skogspromenader. Här finns mycket att upptäcka för honom.
















Skogens röda guld, Lingon















Lava bildar vackra mönster på stenarna.

Sjöbrånen. Här låg förr ett torp som sedan länge är borta. Kvar finns bara denna stenkälle ruin, syrenbuske, ett äppelträd och ett spisröse.1830 nämns torpet för första gången. På senare delen av 1800-talet bodde här Peter Johansson med familj. Han var kommunens förste arbertsförmedlare. Den torra sommaren 1914 utbröt en våldsam skogsbrand här och Peter och hans familj fick fly för livet ut mot Grimmasmålasjön. Som genom ett under klarade sig torpet undan lågornas rov och han kunde återvända hit där han slutligen dog några år senare.













Gul Fingersvamp som är en god matsvamp. Dock kan den förväxlas med den lömska fingersvampen som är giftig.










Stora granitblock är vanliga i dessa trakter. Med lite barnslig fantasi kan man se ett trollhuvud i den närmaste stenblocket där mossan bildar hår och nedanför kan man se två ögon som tittar ut i naturen














Slutmålet för denna vandring som är ca 3 km tur och retur är Grimmasmåla sjön















Bielkeleden går runt denna sjö och är sammanlagt 5.5 km lång









En av de tre rastplatsernas om finns längs med leden. Man kan undra hur man lyckats släpa denna bänk hit för terängen runt omkring är kuperad och medelsvårt att vandra. Har man burit den hit är det en prestation i sig.







På vägen tillbaka till Rasslebygd fick jag höra ett sorgset läte. Jag tittade upp och fick se denna fågel. En vacker spillkråka som sitter på en trädtopp. Spillkråka är trots namnet ingen kråkfågel utan tillhör hackspettarna. Arten är fridlyst så det är häftigt att få en sådan här vacker Spillkråka på bild.















Blåbär tillhör naturens smakrika upplevelser.