Miljöpartiet har sin extrakongress i dag i Göteborg där man b la ska fastställa att man ska avskaffa sitt utträdesparagraf till EU. Vad som är oroande är att partiets ledning inte är främmande att samarbete med ett borgerligt parti. Till Svenska dagbladet säger de båda språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand:
– Vi hoppas naturligtvis på en majoritet för s och mp efter nästa val. Lyckas inte det är ett samarbete med vänsterpartiet det alternativ som ligger närmast till hands för att skapa en majoritet i riksdagen. Men det kan komma till situationer där det alternativet inte räcker eller inte fungerar, säger Maria Wetterstrand.
– I så fall kan samarbetet mellan s och mp vara en bra grund för en blocköverskridande lösning, säger Wetterstrand, som ser tanken på att bjuda in folkpartiet i en framtida trepartikoalition som ”intressant”.
Man nämner att det finns flera tänkbara parlamentariska lägen där de kan vara att föredra en blocköverskridande koalition med fp i stället för en röd-grön allians med v. Ett sådant är om Sverigedemokraterna kommer över 4% spärren och in i riksdagen efter nästa val. Enligt Peter Eriksson kan dagens blockpolitik i så fall behöva brytas:
– Vi går till val med ett tvåpartialternativ. Kommer Sverigedemokraterna in finns det än starkare skäl för en blocköverskridande lösning med folkpartiet, säger han.
Är det verkligen det socialdemokratiska väljare vill ha. En ny regering med risk för att ett borgerlig parti ska ingå? Att vänsterpolitiken i en sådan regering kommer att vara obefintlig är ingen vågad gissning. Inte ens om Sverigedemokraterna kommer in är det skäl nog för att samarbeta med ett borgerligt parti i regeringställning. Att hitta samförstånd mellan blocken i sakfrågor är en sak och det har jag inget emot om det gagnar rättvisan men att bilda regering med ett borgerligt parti är för mig uteslutet.
För miljöpartiet finns ingen tvekan. Man har hela tiden velat ensamma med Socialdemokraterna bilda en regering. Redan den 9 oktober 2007 sedan skrev jag denna artikel.
Socialdemokraterna gick i fällan i och med presskonferensen den 8 oktober i år då de två partierna presenterade sin regeringssamverkan utan Vänsterpartiet. Vi varnade för att denna splittring skulle gynna höger regeringen och de har man nu sett i de debatter som har varit denna vecka att vi har tappat initiativet tack vare Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrands tabbe. Detta är som att ge Alliansregeringen en för tidig julklapp som de har gottat sig åt och som tyvärr kan leda i värsta fall att de vinner valet 2010.
Men Miljöpartiet är ett mittenparti som har som strategi att inte driva de politiska frågorna mot vänster. Därför är kanske deras öppning mot Folkpartiet inte så konstigt. Men när de säger att de skiljer sig mycket mellan miljöpartiet och vänsterpartiet så är det ljusår som skiljer Miljöpartiets politik gentemot Folkpartiet. Men i dessa dagar är väl miljöpartiet beredd att ge upp allt för att sitta med i en regering så de kanske hittar varandra tillslut.
Nej i dessa dagar då alla tävlar om att vara så lika varandra som möjligt och dra partierna mot mitten, då borgerliga väljare säger att man ska rösta på alliansen istället för en enskild parti, då stora alliansbyggande i Sverige går mot två partisystem är det viktigare än någonsin att vi har ett starkt vänsterparti som vågar och vill vara annorlunda. Men det ska inte vara för ändamålets skull att vara annorlunda utan det ska vara för att vi tror på vår politik och för att stärka rättvisan och demokratin i vårt land. Det är de vi ska kämpa för nu och i framtiden.
Läs mer på: svenska dagbladet
1 kommentar:
Man kanske kan säga att MP håller på att landa? I ett klassamhälle med ett höger- och ett vänsterläger har de försökt sväva i luften med en tredje linje, men nu tar gravitationen ut sin rätt och de dras ner till marken. Det går inte att föra politik utanför klasserna i längden. Fascisterna under förkrigstiden påstod att de stod ovanför klasskampen och var emot den, men vi vet var de landade. Förhoppningsvis spricker MP och de olika grupperna går dit de hör hemma. Den tiden när partiet kunde spela en visionär roll är i alla fall över. Man får läsa Birger Schlaugs blogg och tänka på gamla tider när det var mera fart!
Skicka en kommentar