Under gårdagens partiledardebatt i riksdagen hände något märkligt som jag inte upplevt innan. Efter Folkpartiledaren Jan Björklund anförande så begärde Lars Ohly replik och frågade vad feminismen tagit vägen i folkpartiet.
"De skattesänkningar ni har gjort gynnar män samtidigt som välfärden försämras. De flesta pensionärer som går på garantipension är kvinnor. De förlorar mest på regeringens politik och får betala högre skatt än de som jobbar. De flesta sjukskrivna är kvinnor. De drabbas av sämre ersättningsnivåer och försämrade villkor.
Har ni något emot kvinnor? Varför straffbeskattar ni kvinnor, för att använda Maud Olofssons retorik? Låt mig ge några siffror på vad er politik har lett till. Mellan 2006 och 2008 ökade gapet mellan kvinnors och mäns genomsnittsinkomster med 4 procentenheter. Det innebär en ökad inkomstskillnad på 1 000 kronor per månad mellan gruppen kvinnor och gruppen män. 58 procent av regeringens samlade reformer som påverkar individers inkomster tillfaller män som grupp trots att män utgör mindre än 50 procent i samhället. Topp-tio-procenten, det vill säga de allra rikaste med de högsta inkomsterna, har gynnats mest av regeringens politik. Där är två av tre män.
Siffrorna talar ett ganska tydligt språk. Regeringen har tagit ett stort steg bakåt när det gäller både jämställdhet och jämlikhet. I stället har ni kommit med vårdnadsbidrag och bonus till män som tar det ansvar som kvinnor alltid har tagit utan bonus, skatteavdrag för hushållsnära tjänster och nedskärningar av vår gemensamma välfärd. Nej, Jan Björklund, jag förstår att du undvek feminismen i ditt tal."
Detta bemötte Jan Björklund med:
"Herr talman! Jag tror att det var samma replik som Lars Ohly hade på mitt anförande i debatten i juni. Det var nämligen precis samma frågor jag fick. Ett tips är att skriva något nytt till nästa gång åtminstone."
Det var inte samma replik men med samma fråga och frågor Herr Björklund har man rätt att ställa även om det inte passar folkpartiledaren.
Debatten i Juni hade Lars Ohly följande replik:
"Herr talman! Beskrivningarna av regeringens politik skiljer sig ganska mycket åt. Det kanske beror på vilken roll vi har i politiken.
Några saker kanske vi kan vara överens om. Den här regeringen har sänkt taken i sjukförsäkringen. Det kan vi vara överens om. Den här regeringen har infört ett vårdnadsbidrag som inte kan beskrivas som något annat än en kvinnofälla. Man ska få betalt för att inte arbeta.
Det är framför allt lågavlönade kvinnor och kvinnor långt från arbetsmarknaden som kommer att utnyttja det.
Den här regeringen har sänkt skatter. Det kan vi vara överens om. Mer än 60 procent av de skattesänkningarna har enligt riksdagens utredningstjänst gått till män, bara knappt 40 procent till kvinnor.
Rätten till heltid som det fanns ett lagförslag om när den här regeringen tillträdde har man kastat i papperskorgen. Man vill över huvud taget inte diskutera något liknande i fortsättningen.
Man har försämrat möjligheten för kvinnor att stämpla upp till heltid om man är deltidsarbetslös. Det gäller även för män, men det är mest kvinnor som är deltidsarbetslösa, och det är kvinnor som förvägras rätten till heltid.
Man har förändrat sjukskrivningsreglerna, vilket gör att långtidssjuka får sämre ersättning, och vissa sjukdomar ifrågasätts mer än andra. Efter tolv månader har man inte längre en garanterad förlängd sjukförsäkring, utan man får ansöka om det. Kvinnligt dominerade sjukdomar kommer att behandlas på ett sätt som gör att det blir svårare att få sjukförsäkring längre än tolv månader, och otryggheten ökar.
Kvinnors löner har inte ökat. När kvinnor i Vårdförbundet – ett kvinnligt dominerat förbund – går ut i konflikt för att höja lönerna sägs inte ett ord om ifall det är rättvist, rättmätigt eller om det över huvud taget är ett problem att kvinnor i vårdyrken tjänar så oerhört lite jämfört med manligt dominerade akademikeryrken.
På många sätt kan man säga att den här regeringen i alla fall har stått för en mycket konsekvent politik, en politik som driver tillbaka kvinnorna till hemmen och som försämrar deras rättigheter.
Min fråga är: Bengt Westerberg sade att han var feminist, vad är du, Jan Björklund?"
Frågan är berättigad för under Bengt Westerbergs (1983–1995) tid var folkpartiet ett slags borgerligt vänster som slogs för sociala frågor i högerregeringen. 1993 överfördes jämställdhetsfrågor till socialdepartementet och Westerberg utsågs till "Hederskvinna" av Kvinnor Kan-mässan i Östersund. Tror knappast Jan Björklund är kandidat till något sådant pris.
Men framför allt ska Jan Björklund akta sig för att anklaga andra för att skriva om sina anförande eller repliker. Han är väldigt duktig på det själv.
"Lars Ohly som finansminister. Smaka på den!”
Jan Björklund i riksdagen den 11 juni.
"Lars Ohly som finansminister. Smaka på den!”
Jan Björklund i Almedalen den 6 juli.
"När jag var liten grabb satte min mamma upp en sparbössa på köksbordet...”
Jan Björklund i riksdagen den 11 juni.
"När jag var liten grabb satte min mamma upp en sparbössa på köksbordet...”
Jan Björklund i Almedalen den 6 juli.
"Det finns två saker som Mona Sahlin är rädd för. Det ena är att gå till val 2010 utan en politisk allians med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det andra är att gå till val 2010 med en politisk allians med vänsterpartiet och miljöpartiet.”
Jan Björklund i riksdagen 11 juni
"Det finns två saker som Mona Sahlin är rädd för. Det ena är att gå till val 2010 utan en politisk allians med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det andra är att gå till val 2010 med en politisk allians med vänsterpartiet och miljöpartiet.”
Jan Björklund i Almedalen den 11 juli.
Att anklaga andra för att använda samma anförande eller replik när man själv är kantad av sådana är inte speciellt trovärdigt och faller tillbaka på en själv. Det borde Jan Björklund veta efter alla dessa år i politiken.
Alla politiker använder olika mantra. Jag vet inte hur många gånger jag hört Maud Olofsson använda ordet Skattechock, Sänkta skatter kommer jämt från höger regeringen som lösning på alla problem, Utanförskap och Bidragsamhället är också ord som återkommer. Lika så Höjd A-kassa och Orättvisor är ord som återkommer från den vänstra sidan. Inget konstigt med det och inget att bli upprörd över. Det handlar tjuvenes och sist om vilken politik man företräder. Det borde inte uppröra någon, inte ens Jan Björklund eller någon annan.
Expressen- Jan Björklund till attack på Lars Ohly
Protokoll från Partiledardebatten 11 juni
Protokoll från Partiledardebatten 15 oktober
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar