söndag, oktober 19, 2008

Prestigekampen inom Oppositionen måste få ett slut

Vänsterpartiets partistyrelse var eniga i partiets förhållningssätt gentemot det uppkomna läget i oppositionens läger. Partistyrelsen beslutade att inte ställa några ultimata krav för att delta i ett trepartisamarbete inför valet 2010 och i detta inkluderar även den ekonomiska tvisten som har varit på tapeten.

Detta har varit vänsterpartiets linje hela tiden att man kan diskutera allt bara politiken går åt vänster. I ett samarbete ska man inte ställa några krav innan förhandlingarna påbörjas. Däremot kan de under samtalets gång komma till en brytpunkt om man inte kan komma överens om politiken utseende, men där är vi inte än.

Maria Wetterstrand (mp) däremot hon ställer krav och det är att vänsterpartiet inte ska vara med. Hon börjar nästan anta oppositionens svar på Centerledaren Maud Olofsson som fräser när hon inte gillar politikens riktning. Till Aftonbladet säger hon att Vänsterpartiets beslut i helgen inte är något nytt och att det är för sent för att komma med i det påbörjade samarbetet mellan miljöpartiet och socialdemokraterna Det kanske det inte är eftersom detta har varit vår hållning hela tiden. Till Sveriges radio säger Ohly om Wetterstrands åsikt:

– För att det är en dålig hållning, dels utifrån det ansvar som jag tycker att vi inom oppositionen ska ta för att samla hela oppositionen till ett slagkraftigt alternativ till högerregeringen, dels utifrån att jag har förstått att man egentligen inte har påbörjat något arbete och att det därför inte finns några skäl för att påstå att det skulle vara för sent att få till stånd ett jämlikt och jämbördigt samarbete.

Problemet är att våra två partiers hållning gentemot varandra är frostiga och iskalla. Vi har en politik som skiljer oss åt en hel del, det är vi båda helt klara med. Men vi har aldrig sagt att vi inte vill ha med Miljöpartiet i en kommande regeringunderlag medan de Gröna har haft en blå och kylig hållning gentemot det röda och varma Vänsterpartiet. Det har varit deras linje hela tiden att hålla oss utanför regeringsdiskussionerna. Vi får väl se hur detta ska lösas framöver. Medan vi träter vidare kan alliansregeringen vinna nya poänger på splittringen på vänstersidan.

Att man har olika åsikter i politiken är en sak och det kan man hantera med diskussioner tycker jag utan att för den skull signalera oenighet. Men detta sandlådenivån som nu sker där vi knappt ens pratar med varandra är som att ge Alliansregeringen en för tidig julklapp att gotta sig åt och tro mig kamrater att de gör de med smakfull glädje.

Detta måste lösas snabbt och jag hoppas att samtalen mellan Lars Ohly och Mona Sahlin (s) i veckan mynnar ut till något bra. Men jag undrar också hur Mona Sahlin ska reda ut denna härva. Det är inte lätt för henne att få en lösning på denna situation och att "medla" mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet och samtidigt få en slagkraftig regeringsalternativ gentemot sittande högerregering. Positionerna är låsta och personkemin inte det bästa. Det har också blivit prestige i detta mellan partierna. Men hon har faktiskt har satt sig själv i ett hörn i och med att hon gick i fällan när hon endast hade med miljöpartiet som samarbetspartner. Det sista är nog tyvärr inte sagt i denna fråga än.

Läs mer:
Sveriges Radio
Aftonbladet

Inga kommentarer: