söndag, september 21, 2008

Jag vill ha en egen måne

Naturen är inte bara det som jorden har skapat på sin yta utan även rymden är en del av det. Himlavalvet ändras i takt med årstidernas gång som i sin tur beror på att jorden snurrar sin årliga bana runt solen. Den mest välskända av rymdens alla objekt är utan tvekan vår egen måne som dyker upp när man minst anar det på vår himmel.

Månen är en relativ stor himlakropp i jämförelse med Jorden med en diameter på 3 474 km, vilket är ungefär en tredjedel av jordens diameter. Jämför man med de andra månarna som snurrar runt solsystemets olika planeter så är de väldigt små i jämförelse med respektive moderplanet. Det tar lite mindre än en månad (27,3 dagar) för månen att snurra ett varv runt jorden. Under detta varv så genomgår den de olika faserna. Allt från den tunna månskäran som dyker upp i skymningen i väster eller i gryningen i öster till den praktfulla fullmånen som lyser upp hela natthimlen. Intressant med fullmånen är att den befinner sig i motsats till solen. När det är december så lyser solen lågt i söder och den är inte uppe många timmar. Fullmånen däremot går upp på samma plats där solen befinner sig vid juni och är uppe hela den långa midvinternatten Solen och månen skiftar plats när det är juni då är det i stället solen som är uppe länge och dagarna är som längst. Fullmånen befinner sig lågt i söder och är inte uppe många timmar.

Just nu befinner sig månen nästan vid den tredje kvarteret som inträffar i morgon den 22 september. Det innebär från fullmåne till halvmåne. Men för blotta ögat kan man inte se någon större skillnad om det bara handlar om en dag.

Bilderna på halvmånen togs i natt ca 00.40 med min systemkamera. Närmare så här kommer jag inte månens yta. Men det blir ändå hyfsade bilder tycker jag. Man ser detaljerna och kratrarna på månytan. Med teleskop hade man givetvis kommit ännu närmare men detta duger gott nog om man inte äger ett sådant.








6 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Många herrar brukar med åren, pga håravfall, få "en egen måne" (ursäkta skämtlynnet så här efter söndagsmiddagen!).

Behöver man inte linsfilter och grejor för att få riktigt bra månbilder med kameror? Eller var det förr i tiden, innan elektroniken slog ut filmrullen? Svårigheten med astrofotografering är ju att himlen är svart och objekten lysande, och det kan vara svårt för kamerastackaren att veta vad den skall gå efter.

Nicke Grozdanovski sa...

Skämtlynne är alltid välkomet oavsett tidpunkt på dygnet och ditt skämt Björn håller hög klass :-)

Jag är inte så hemma när det gäller astrofotografering. Det går säkert att göra månbilderna klarare men jag vet bara inte riktigt hur. Men tar gärna emot tips, för man vill lära sig att fota så bra som möjligt.

Björn Nilsson sa...

Om man har en digitalkamera kanske det går att ändra från automatisk till manuell inställning. Kan det tänkas fungera att strypa ljusinflödet och skärpa kontrasterna en del, se till att fokus ligger på månen, kanske använda stativ för att få bort skakningar och så knäppa av, och sedan kanske fortsätta i något bildbehandlingsprogram för att lyfta fram detaljerna som annars försvinner i det skarpa ljuset?

Nicke Grozdanovski sa...

De två nedersta bilderna på månen är tagna med manuell inställning dock utan stativ. Man ser om man jämför med de två översta bilderna att dels månen har en mer behaglig färg och framtoning och att detaljerna på månytan framträder tydligare. Ett Stativ skulle göra bilden ännu skarpare men en sådan äger jag inte ännu.

Jag återkommer med fler månbilder och väntar nu på en praktfull fullmåne eller en mystisk månskära lågt vid horisonten :-) Månen är ett vackert objekt och man förstår att den utgjort många mytomspunna legender för forntidsfolken och även för vår tids människor. :-)

Björn Nilsson sa...

Ja, de nedre bilderna är närmare målet. Kanske atmosfäriska förhållanden som lugnar ner ljusreflexerna från månen kan hjälpa till att ta fram kontrasterna också. Och som stativ räcker ju ett fickstativ som man kan dra fast vid ett staket, en stolpe eller vad som helst.

För många år sedan kördes science fictionserien "Månbas Alfa" på TV. Det var kanske före din tid. Hus som helst så försvann månen av någon anledning ut i rymden. Var det inte kärnavfall som exploderade och skicade iväg den? Det måste ha orsakat frågetecken på jorden. Inte nog med att månen försvann, alla som går efter månkalendern måste ha blivit förvirrade och tidvattnet måste ha upphört.

Nicke Grozdanovski sa...

Det är det som är fantastiskt med månen att plötsligt finns den där på kvällshimlen och skulle den försvinna från vår närhet så skulle mycket kastas omkull även på vår jord. :-)