En förvirrad partileding

För två dagar lät de så här från Mona Sahlin när hon tillsammans med Miljöpartiet presenterade äktenskapet mellan de två partierna:

- Dörren är nu stängd för vänsterpartiet, även om de skulle ändra sig nu och gå med på budgettak och överskottsmål.

I går sa Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog att Mona Sahlin har ett mandat från partiet att fortsätta arbetet för ett samarbete med både (mp) och vänsterpartiet. Men Mona Sahlin sa att det som har sagts i presskonferens i onsdags är det som gäller.

I dag är det nya besked och det är att nu har Sahlin återigen öppnat dörren vänsterut. Men fortfarande försöker hon vilseleda väljarna genom att påstå att

- Om dörren uppfattades som att vi aldrig velat ha med vänsterpartiet, så var det fel. Jag har uppfattat det som om de har sagt nej och inte ville gå in genom den där dörren.

Det var det som var det tydligaste budskapet i onsdagens pressträff tillsammans med miljöpartiet. Man kunde inte uppfatta det på ett annat sätt än att dörren definitivt var stängd och inte skulle öppnas förrän 2020.

Det är en minst sagt förrvirad partiledare som Socialdemokraterna har. Varför allt detta ståhej under dessa två dagar med att enbart sikta på en Socialdemokratisk och miljöpartistisk valsamverkan. Hade hon helt bortsett i från de socialdemokratiska väljarna och gräsrötterna? Hade hon helt bortsett från fackföreningsrörelsens reaktion? Sen att skylla på att vi i vänsterpartiet har sagt Nej och inte vill gå igenom den där berömda vänsterdörren tycker jag också är märkligt. Vi har varit tydliga med att inte ställa några ultimatum. Vi är beredda att diskutera allt. Men för oss är det helt avgörande att vi kan komma överens om en politik för ökad rättvisa, bättre välfärd och klimatinvesteringar och att bedriva en vänsterpolitik i vårt land både nu under den borgeliga mandatperioden och sen efter valsegern 2010.

Men dagens kovändning från Mona Sahlin ställer fortfarande en rad med frågor

- Hur ska man samverka när man får olika budskap varje dag?

- Finns tilliten mellan partierna kvar?

- Är rävspelet mellan partierna äntligen slut?

- Kommer Miljöpartiet som kategoriskt velat utesluta oss acceptera en trepartisammarbete?

- Kommer vi tillsammans eller var för sig bedriva en konstruktiv oppositionspolitik?

- Hur kommer vi i vänsterpartiet ställa oss till detta efter de senaste dagarnas olika turer?

- Kan vi reparera det sår som oppositionen lidit av och lämna det bakom oss och visa en enad front mot alliansen för en valseger 2010?

Vi i vänsterpartiet brukar av våra motståndare anklagas för att vara toppstyrda och oseriösa och oansvariga. Men vi har sett att alla andra partier också isåfall kan anklagas att vara det. Vi har sett det största partiet i riksdagen agera otroligt märkligt de senaste dagarna. Toppstyrningen har visat sig genom att partiordförande Mona Sahlin inte haft vare sig kongressen, partistyrelsen eller verkställande utskottet med sig inför den i all hast inkallade presskonferensen tillsammans med Miljöpartiet. Det har varit en massiv intern kritik mot henne
i partiet och nu har hon säkert motvilligt krupit till korset och öppnat dörren för vänsterpartiet igen. Hon har agerat oansvarigt gentemot sitt parti och dess medlemmar.

Hur ska vi i vänsterpartiet ställa oss till detta. Jag är inte så jättesäker på att jag vill att vi ska hoppa på tåget igen. Men samtidigt kan vi inte heller sitta och tjura på perrongen heller. Det är lite blandade känslor som sprider sig i min kropp. Men en sak är säkert. Att vi i vänsterpartiet har gått stärkta ur denna oppositionella kris som uppstått. Vi har inte bugat och bockat för att vara med i maktens korridorer utan vi har sagt vårt och att vi tycker det är fel att inte ha med oss i samarbetet. Vi har inte krupit för någon. Därför känns det väldigt skönt att konstatera att det är Socialdemokraterna som bugar och bockar mot oss istället med svansen mellan benen och bjuder in oss igen. Sen tycker jag det är väldigt bra och positivt att vi har bra stöd i den socialdemokratiska gräsrotsnivån och bland fackföringensrörelsen. Det har verkligen visats sig de har två dagarna. Hoppas att vi tillsammans kan föra en rättvis solidarisk välfärdspolitik för framtiden.

Det sista är väl inte varken sagt eller skrivit i denna fråga är jag rädd för så vi får väl se och avvakta hur det kommer att sluta.