De borgerliga har det tufft i Almedalen

Samtidigt som vi rödgröna levererar den ena uppgörelsen efter den andra hittills under Almedalsveckan brottas högerregeringen med bekymmer. I går fick Maud Olofsson dementera sin avgång samtidigt som hon givetvis allt detta på de rödgröna partierna, men än tuffare har det varit i dag när Solveig Ternström hoppar av partiet och går över till den rödgröna sidan. Kritiken mot sina forna partikamrater är massiv efter den historiska kärnkraftsomröstningen som den 17 juni tog ställning till regeringens energiproposition och med två rösters övervikt fick alliansen majoritet för upphävande av förbudet av att bygga nya kärnkraft. Solveig var en av två Centerpartister som röstade emot beslutet. I ett brev skickat till Centerpartiet skriver b la:

"I februari 2009 kom emellertid det blixtsnabba chockbeskedet från Centerledaren och näringsministern Maud Olofsson och miljöminister Andreas Carlgren om att förbudet mot att uppföra nya kärnreaktorer skulle upphävas och tio nya kärnreaktorer skulle få tillåtelse att byggas. Alla i riksdagsgruppen blev tagna på sängen, beslutet var fattat utan någon demokratisk behandling eller diskussion bland riksdagsledamöterna, och utan hänsyn till valmanifestet och regeringsdeklarationen 2006."

Som om inte detta skulle vara nog så skriver Centern i Ånge i dagens Aftonbladet att man samarbetar inte med Maud Olofsson och partiet på det nationella planet. Tage Påhlsson, kommunpolitiker och tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet säger:

”Avsikten med denna ovanliga form av lokalpolitik är att i möjligaste mån försöka hålla centerpartister av den gamla trofasta sorten kvar i rörelsen”

Den uppror mot den nyliberala centerparit som vi ser på riksplan oftast benämnt Stureplanscentern har alltså börjat. Hur det kommer att sluta vet vi inte men Maud Olofsson har fått stora problem så här inför valet. Med partiets dåliga opinionssiffror så förstår jag om partiledningen med berättigat är nervösa. För snart är centern förmodligen ett minne blott.

Samtidigt avgår Arbetsmarknadsministern Sven- Otto Littorin (m) med omedelbar verkan. I hans fall anges personliga skäl eftersom han just nu befinner sig i en svår vårdnadstvist och orkar förmodligen inte med sitt politiska arbete. Dessutom vill han skydda sina tre barn och det är inget att säga om detta. Moderater är också människor, tro det eller ej. Det är stort bekymmer som även drabbat Lars Ohly när man blandar in barnen i fadern eller moderns politiska roll. De har rätt att vara fredade av journalisternas påträngande frågor eller livsval.

Sven Otto Littorin är en symbol för regeringens arbetsmarknadspolitik i sin roll som ansvarig minister. Snabbt sänkte han A-kassan och andra ersättningar och höjde en del avgifter. Arbetslinjen skulle gälla, punkt slut. Med den konsekvensen att många sjuka som mist sin ersättning tvingades ut på den öppna marknaden där jobben har varit få de senaste åren. Han är väl den minister som fått flest interpellationer ställda till sig av oppositionen. Hösten 2008 firade han 200 interpellationsjubileum med tårta. Även om jag inte har något överens för Sven-Ottos högerpolitik har jag ändå tyckt att han varit en av de moderater som varit intressanta att lyssna på. Debatterna med oppositionen har varit givande och hårda. Men jag tror ändå att respekten mellan debattörena varit stor.

Den som tar över blir migrationsministern Tobias Billström. Ni vet han som blev uppdagad med att inte betalat in TV-licensen under 10 års tid och detta av ideologiska skäl och när två kvinnliga tilltänkta ministrar fick avgå pga detta tog Billström en liten paus och kom tillbaka som inget hade hänt.

Ska man ta övriga partier kan man nämna Folkpartiledaren Jan Björklund tal i går där han försökte damma av någon form av äldrepolitik som (FP) ska gå till val på. Detta fick Socialminister Maria Larsson (kd) att reagera genom att säga att deras politik håller på att genomföras men mellan raderna kunde man förstå att Maria Larsson var förbaskad på Jan Björklund eftersom han snor Kristdemokraternas "paradfråga". Man kan se många sprickor i den orange Alliansfasaden. Vi bara väntar på när den ska rämna.

Allt detta har hänt medans vi i Rödgröna levererat vår gemensamma skolpolitik och vår gemensamma Sjukvårdspoltik. Högerpartierna har det inte lätt för närvarande och det blir inte lättare i fortsättningen heller.