Torpet Ekbacken. Gunilla Thelander spanar ut över trädgården. Kanske för att se vad Rune har för sig.
Gunilla och Lasse, två otroligt varma och trevliga personer som bjuder på sig själva och har mycket att berätta om. Båda allvarliga och galna historier. Jag hade väldigt trevligt i deras sällskap under dagen som gick alldeles för fort innan det var dags för hemfärd
Biodlarmuseét i Älghult, huset är byggd på 1850-talet
På museét finns en stor, idyllisk
gammaldags trädgård med bärbuskar och fruktträd. En porlande bäck avgränsar tomten och en vattenpump finns tillgängligt
På museét kan man följa biodlingens historia från 1500-talet och framåt. Fantastiska entusiaster berättade om bisamhällenas uppbyggnad och hur de tillverkar honung. Via en genomskinlig glaskupa kan man följa binas aktiviteter på nära håll. Kupan har ett plaströr som leder ut i trädgården så att bina kan flyga ut och in.
Sådana här "udda" museér är väldigt intressante att besöka och jag rekommenderar alla att besöka dessa museum när ni får tillfälle. Det finns säkert ett antal även där du bor. Det har ingen större betydelse vad museét visar och skildrar, jag lovar att man blir mer eller mindre intresserad ändå även om det inte är inom den enskildes intresseområde. Jag är inte speciellt intresserad eller rättare sagt jag är okunnig om biodling men jag lovar att jag lärde mig en hel del om denna verksamhet och näring. Att lyssna på de som brinner för sitt intresse och som kan förmedla det till sin publik är alltid intressant och spännande och ett ypperligt tillfälla att fylla på kunskapsbanken. För en sak vet vi, kunskap blir aldrig för tungt hur mycket man än fyller "banken" med uppslag.
Efter biodlarmuseét åkte vi vidare till Leif Hauge Hantverksglas i Kulltorp som ligger 11 km öster om Älghult. Hos Leif Hauges glashytta finns ingen smältugn eller glasmassa utan här tillverkas bruks- och konstglas av redan färdiga flaskor och burkar. Kretslopps- och miljötänkandet började tidigt hos Leif Hauge. Det är 15 år sedan han började återvinna glasprodukter i sin hytta. Här finns fantastiska vackra dricksglas, vaser och skålar utvinna av gamla flaskor och burkar. Han är förutom en glaskonstnär med vackra produkter även kommunpolitiker i Uppvidinge kommun för Vänsterpartiet och ställer även upp i valet i höst.
Leif har arbetat på Älghults glasbruk i 10 år, varav 6 som uppblåsare. Efter 1 år som glaslärare vid Danmarks Designskola i Köpenhamn blev han arbetslös 1991 - det skulle bli starten till något nytt. Januari 1994 startade han sin firma och ett år senare kom lagen om om företagens skyldighet att ta ansvar för sitt glasemballage. Hans gamla dröm om att starta en egen studioglashytta samtidigt som han alltid arbetat för kretsloppssamhället och där är ju nya återvinningstekniker av engångsemballage särskilt viktiga. Så möttes två "strävanden" och bildade en affärsidé, att omforma glasflaskor och burkar. Efter två års experimenterande och verkstadsbygge "tände" Heinz på hans kannor och karaffer gjorda av deras 1-kg Ketchup-flaska. De beställde 300 st karaffer som företagspresenter och kundreklam. Sen var allt igång till det som är i dag. I april 2008 fick Hauges Hantverksglas Uppvidinge Kommuns miljöpris 2007. Detta ges ut av Miljö- och Byggnadsnämnden.
Leif Hauge har även haft projekt utanför Sveriges gränser där SIDA projektet i Namibia i sydöst Afrika är det mest fantastiska. Idén är att sprida hans miljövänliga återvinningsteknik så att det blir ett värde i gamla flaskor som ligger överallt, samt att ge ungdomar utbildning som leder till arbete. Han var i Namibia med sin fru i en månad och satte upp två verkstäder för flaskomformning, en på konstskolan i huvudstaden Windhock och en på en yrkesskola i norra Namibia (Ondengwa). De hade kurser där i en månad, på hösten 2006 var sex av de duktigaste eleverna här i Sverige på extrakurs i två veckor. Allt fungerar bra, de gör nya ugnar och utbildar nya elever som startar egna glashyttor. I början av seklet hade han 10 dagars mässutställning i Grenada, Spanien samtidigt som han arbetade med sin mobila ugn. Efter mässutställningen blev det en veckas kurs i en liten bergsby. Kurser ger han även för boende i Sverige i ny miljövänlig glasåtervinning.
På övervåningen på glashyttan finns ett galleri där man kan se fantastisk vackra glas men även tavlor
På hyllorna nere i hyttan har Hauge massa fina vaser, dricksglas, skålar, kannor mm.
Som ni ser har gamla spritflaskor används till att göra dessa vackra kannor.
Leif Hauge i samspråk med Lasse och Gunilla. Jag köpte två fina höga dricksglas med Pepsiemblemet på.
Bor man som Lasse och Gunilla på landet har man naturen in på knutarna. Det händer att olika djur kommer och hälsar på men ingen är så regelbunden besökare som fasanen Rune som kommer varje dag och hälsar på.
Gårdagen var inget undantag. Plötsligt på kvällskvisten dök han upp, den omtalade Rune på tomten. Där går han flera gånger om dagen och äter frön och annat gott som den hittar.
Visst är han vacker Rune. På tomten har Lasse och Gunilla även följt en familj av Större Hackspett som har sitt bo i ett hål i ett av trädet. Det har blivit rena dokusåpan, det är nog den mest dokumenterade hackspettsfamiljen i Småland.
På väg hem från Ålatorp tog jag denna vackra bild av solen som är på väg ner över Sjön Alstern. Jag vill slutligen tacka Lasse och Gunilla för den goda maten, besöksmålen och framför allt för att jag fick komma och hälsa på er. Hoppas vi ses snart igen. :-)
Vill ni veta mer om Biodlarmuseét klicka:http://www.uppvidinge-biodlarforening.com/BiodlarMuseum.htm
och om Leif Hauges studioglashytta: http://www.glasweb.se/hauge/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar