söndag, mars 28, 2010

Sturkö och Tjurkö

Blekinge är Sveriges minsta landskap men bjuder en magnifik natur där kustremsan är den dominerande landskapstypen. Karlskronas skärgård är Sveriges sydligaste och bjuder på många olika typer av öar. Som en skyddande barriär ligger öarna utanför staden med sitt marina världsarv. Här finns öar som har alltifrån en till 1500 invånare, öar med och utan landförbindelse I dag besökte jag två av de större öarna nämligen Sturkö och Tjurkö som ligger sydöst om Karlskrona.















Stena Lines färja Finnarrow har lämnat hamnen i Karlskrona på väg mot Gdynia, Polen.













En hane och hona av Vigg guppar fram över Östersjöns vatten som i dag var ganska så blåsigt.












Möcklöbron förbinder Möcklö med fastlandet. Möcklö är som namnet avslöjar en ö som man passerar på väg mot Sturkö och Tjurkö















Två skrattmåsar som njuter av den blåsiga vinden.















Öland??? Nej denna väderkvarn finns på Sturkö












Vid Sturkö är Östersjön fortfarande isbelagd även om det snart smälter bort. En del av Karlskrona syns på andra sidan fjärden.















En kråka som kraxar om vårens ankomst till Sturkö på sitt speciella sätt.














Båtarna är fortfarande uppdragna på land. Men snart kommer de att glida över haven















Bron som förbinder Sturkö med Tjurkö





Kungsholms fort ligger på en liten ö vid Tjurkö. Kungsholms fort är en militär befästning i som idag tillhör den svenska flottan. Kungsholms fort är idag världens äldsta kontinuerligt befästa militäranläggning, då den har varit bemannad ända sedan 1600-talet. Mellan år 1902 och år 2000 användes fortet som utbildningsplats åt delar av Karlskrona kustartilleriregemente (KA2).













I dag var det full aktivitet på Tjurkö och Kungsholms fort. Denna båt trafikerade fortet och Tjurkö många gånger.











Men det var inga turister som var där i dag utan svensk militär som har en del av sin utbildning här. De var ca 100-talet soldater som befanns sig på hamnplanen i Tjurkö













Det var bäst och vända och köra hemåt innan man blev tagen för en spion med kamera och allt. Men på vägen hem fick jag ta en bild på dessa vackra sothöns.

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Min farfarsfar kom från Blekinge, född i Femmeryd i Jämjö 1847. Hans far kom från Torp på Senoren, Ramdala socken, född 1809 om jag minns rätt. Har namn i några släktgrenar ända tillbaka till dansktiden, och alla finns i Ramdala och Jämjö. Men det utesluter inte att det kan finnas anknytningar till andra socknar, som Sturkö. De pratade väldigt egna dialekter därnere. Undrar om man hade förstått vad farfars farfar sade om man fått tillfälle att prata med honom?

Tur att du skrev det där om sommartid igår, för jag utbrast "visst ja, det hade jag glömt" när jag läste din bloggpost. Tack för det.