fredag, oktober 12, 2007

Ett år efter bilolyckan

I dag är det ett år sedan jag råkade ut för den otäcka trafikolyckan då jag blev påkörd på min högra sida mitt i en korsning i Emmaboda där jag kom på en huvudled och han som körde den andra bilen hade väjningsplikt. Det är precis samma korsning som det i dag diskuteras om de ska bli en rondell eller inte. På bliden nedan ser man korsingen. Den andra bilen kom uppifrån bilden sett och skulle rakt fram. Jag kom från högra sidan och skulle även jag rakt fram. Kolissionen skedde mitt i korsningen.



















Som tur var så blev jag inte skadad alls i olyckan mer än att en tandflisa på ena framtanden lossnade och smärtor i sidan. Hur det gick för den andra killen vet jag inte i dag. Han överlevde han också men hade nacksmärtor någon vecka senare när vi träffades hemma hos mig för att göra upp om försäkringen. I dag har jag alls ingen kontakt med honom.

Så här med ett ettårs perspektiv på händelsen så kan jag konstatera att jag hade en sagolik tur som kom undan helskinnad från olyckan. Det fanns ett antal om som kunde ha hänt och hade någon av dessa om blivit verkligt så hade det slutat olyckligt. Sen gick allt det andra som kom efter smidigt och utan några som helst bekymmer. Jag tänker på undersökningen och vistelsen på sjukhuset i Kalmar och sen kontakten med försäkringsbolaget. Även kontakten med den unge killen som var orsaken till olyckan gick utan problem. Han skyllde inte i från sig utan tog ansvar för olyckan.

Det enda som är synd är att jag saknar min bil även om den bilen jag har nu är jättebra. Jag hade en blå Suzuki Swift av 2000 års model som tyvärr blev skrot efter olyckan.

Men bilar kan man ersätta, det som inte går att ersätta är föräldrarna, brorsan, alla vänner och andra som hörde av sig efteråt och undrade hur det är och hur olyckan gick till. Man förstår inte riktigt hur viktigt denna mänskliga kontakt och empatin är efter en traumatisk upplevelse förrän man själv är drabbad. Jag vill till er säga att jag har inte glömt det stöd ni gav mig för ett år sedan. Inget guld i världen kan värderas högre än ert vänskap.

2 kommentarer:

tomasrj sa...

Så det var i den korsningen olyckan skedde. Jag önskar en rondell eller åtminstone något som gör att man tydligt ser att det är väjningsplikt. Som utsocknes är det lätt att missa väjningsplikten, vet inte vad det beror på, men det är otydligt.

Skönt att du inte fick några bestående men av olyckan.

Nicke Grozdanovski sa...

Ett medborgarförslag om en rondell i den korsningen är på remis. Jag tror att den är för liten för en rondell, men skulle de lösa det så är rondell den absolut säkraste korsningstypen.

Att man missar att man har väjningsplikt kan bero på att om man kommer från 120:an och svänger in upp mot viadukten så skylltas det att det är en huvudled men ingen skylt sen att huvudled upphör och det skapar förrvirring tror jag.