torsdag, februari 02, 2012

Åfors Glasbruk 1876-2012

Tjugo personer får sluta på Åfors glasbruk. Tjugo får behålla sina jobb och tio flyttas till Kosta glasbruk. Hyttan släcks den 31 augusti, och konstnären Bertil Vallien kan komma att sluta inom Orrefors Kosta-Boda. Det beskedet kom i går till de anställda i bruket som strax innan jul fick beskedet om varslet. Sedan dess har förhandlingar med facket ägt rum och i går kom alltså slutresultatet av förhandlingarna. Tyvärr har facket inte fått gehör för sin linje utan företagsledningen har kört sin linje fullt ut. Deras mål har ju att släcka glasproduktionen och flytta den till Kosta samtidigt som man vill behålla glasmåleriet i Åfors. Där kommer de 20 anställda som får behålla sina jobb i Åfors att jobba vidare i höst.

En epok som startade i Åfors 1876 går alltså i graven den 31 augusti 2012. Åfors Glasbruk anlades 1876 och då fanns här en kvarn som drevs med ett vattenhjul. Samma vattenhjul fick nu driva sten- och degelkross som behövdes vid hyttan samt en spånhyvel. Den första hyttan låg på samma plats som den nuvarande, och var som alla hyttor vid den tiden byggd i trä. Den brann redan efter ett år, 1877, men byggdes upp igen. Därefter har flera om- och tillbyggnader gjorts. Lokalerna är idag exempel på ett sådant glasbruk där olika funktioner byggts till och in, så att resultatet är ett stort komplex med olika nivåer och olika byggnadskroppar.

Under de år som alla ugnar eldades med ved var stora ytor utanför hyttan vedupplag. Hela P-platsen intill caféet var vedupplag, och mitt emot gamla brukshandeln finns vedskjulet kvar än idag. Det första el-kylröret kom till Åfors, från Motala verkstad, 1950. I glasugnarna övergick man till oljeeldning i mitten av 1960-talet.

Det var Ernst Johansson som köpte Åfors glasbruk 1916. Sonen Eric fick dock bli verkställande direktör. Härifrån byggde han upp ett litet glasimperium. Eric Åfors kom att kallas Glaskungen i Glasriket; Han köpte in fler bruk: Boda, Johansfors och Kosta glasbruk! Kvartetten döptes till Åfors-gruppen. Namnet levde kvar ett tag, och än idag kan man i sliperiet se trälådor med glas med detta namn på sidan. Senare fick man byta namn eftersom Åfors var för svårt för utländska kunder att förstå och uttala. För att inte tala om hur lika Åfors och Orrefors låter på småländska! Då tillkom i stället namnet Kosta-Boda. Direktör Eric Åfors var den som anställde Erik Rosén till Boda. Rosén anställde i sin tur den unge Erik Höglund, direkt från Konstfack i Stockholm 1952. Rosén och Höglund fick Boda att blomstra på 1950- och 1960-talen. 1958 överlät direktör Eric Åfors ledarskapet vid Åfors glasbruk till Erik Rosén. Rosén blev senare vd för hela Kosta-Boda AB och jobbade ifrån Kosta.

De första åren hade man ingen särskild formgivare; chefen eller hyttmästarna bestämde vad man skulle tillverka och hur det skulle se ut. 1922 anställdes Fritz Dahl från Johansfors. Han fick jobba både som hyttmästare, formgivare och därtill leda arbetet i fabriken! Han startade ett måleri på platsen mellan åarna där det fanns vattenkraft. Han letade upp en duktig glasmålare som han kände till från sin tid i Johansfors; Karl Zenkert. Han hade hunnit flytta till Österrike, men värvades och kom till Åfors. Under 1920-talet var det stor efterfrågan både på målat glas och slipat kristallglas. Ett antal duktiga glasslipare från andra glasbruk värvades också.

Under 30-talet anställdes en handfull formgivare och konstnärer som var verksamma vid bruket. Engelsmannen Ernst Gordon anställdes som formgivare vid Åfors glasbruk 1954. Han kom då från Kosta glasbruk. Han formgav mycket i färgat glas; serviser, kannor, skålar mm men också graverade, slipade och blästrade kristallglas. Ernst Gordon har ritat den gipsrelief som pryder entréhallen i Åfors Folkets hus.

1961 anställdes Bertil Vallien, och 1972 började Ulrika Hydman-Vallien arbeta som frilans på Åfors. De har sedan blivit världsberömda glasformgivare, men är ändå Åfors trogna, och verkar här än idag.

Potatisgatan fick sitt namn under 1940-talet när många av glasbrukets glasslipare bodde här. Sliparna hade dåligt betalt. Eftersom potatis och sill var billig mat på den tiden så var det ofta den maten som stod på middagsborden hos sliparfamiljerna. Från början hette gatan ”Sill och Potatisgatan” men blev sedan bara ”Potatisgatan”. Många av husen byggdes i början av 1920-talet av timmer. På 1930-talet reverterades alla hus. Detta innebar varmare bostäder men också en mer enhetlig karaktäristisk sammanhållande brukskaraktär. De som bodde på Potatisgatan under 1920-talet hade yrken som mjölnare, jordbrukare, glasblåsare, glasslipare och glasetsare. En etsare var även urmakare. I varje hus rymdes flera lägenheter: På Potatisgatan fanns 16 lägenheter som var bebodda av ungefär 60-65 personer. Väl hälften av invånarna var barn. Här fanns inget vatten, inget avlopp eller värmeledning. Lägenheterna värmdes upp med vedeldning. Barnen fick hjälpa till med att hämta långved vid glasbruket med cykel. Bruket stod för fri vedbrand när man var anställd.

När glasbruket började bygga moderna bostäder 1939 tyckte man att dessa var så lyxiga att hela det området, längs bruksgatan upp mot Eriksmåla samhälle, döptes i folkmun till Hollywood. Dessa hus hade nämligen centralvärme, badrum och rinnande vatten och avlopp. De byggdes i funkisstil, som tvåfamiljshus med 3 rum och kök, med källare som rymde moderna tvättstugor och förvaringsutrymmen. Eftersom det var samma ägare byggdes ett antal liknande hus också i Kosta, av byggmästare Erik ”Byggar´n” Karlsson. Du kör genom ”Hollywood” när du lämnar Åfors. Idag är funkisstilen omgjord eftersom husen blivit privatägda, tilläggsisolerats och klätts in med träpanel i olika färger

Namnet Åfors antogs då glasbruket anlades 1876. Fastigheten och gården hette Ålgärdehult. Man får anta att glasbrukets grundare tyckte att namnet var för långt, men ändå använde Å:et från Ålgärdehult när de bildade det nya namnet Åfors vid forsen i Lyckebyån. På 1920-talet antog glasbrukets ägare Eric Johansson det nya efternamnet Åfors, vilket finns kvar än i släkten. Tack vare brukets närvaro tillsammans med de anställdas insatser fick Åfors både en brandstation och ett Folkets hus

Åforsgruppen gick ur familjen Åfors ägo i slutet av 1970-talet då koncernen köptes av Upsala-Ekeby. Åfors har inte funnits som eget varumärke sedan 1960-talet. Orrefors Kosta-Boda köptes 2005 av New Wave group. Denna historia tar slut den 31 augusti 2012. Vad som händer efter det med bruket är ingen som vet i dag. Jag mycket ledsen över beskedet att Åfors ugnar släcks i augusti. Jag lider med alla som mister sina jobb och jag lider för att Åfors mister sin identitet. Emmaboda kommun sista glasbruk är snart släckt alltså.

Samtidigt är jag glad att den samhörighet som finns och kommer att finnas mellan de som bor i Åfors och vi andra som har vårt ursprung där eller på andra sätt har Åfors i våra hjärtan. Det betyder mycket för ortens framtid i denna mörka tid.



Källa om Åfors historia: Åfors - en liten guide!

Inga kommentarer: