Åfors/ Eriksmåla- Två orter uppe i Emmaboda kommuns norra del

lEriksmåla är en gammal ort, hur gammal vet jag inte men förmodligen ända tillbaka till medeltiden. Måla i ortnamn förekommer i ett ganska avgränsat område i Sverige närmare bestämt i Småland, Blekinge och Östergötland. Betydelsen är sannolikt "avgränsat, uppmätt jordstycke". Många -måla-namn börjar med ett personnamn. Men vem Erik var i namnet Eriksmåla vet jag inte men det är nånting att forska i. Någon borde veta.

När det gäller Åfors är det lättare att ta reda på var namnet kommer i från. Tidigare fanns byn Ålgärdehult här men när glasbruket startade 1876 så byttes namnet till Åfors. Å kan antingen vara från Ålgärdehult eller från Lyckebyån som rinner förbi här och vid forsen byggdes den första trähyttan därav namnet Åfors.

Åfors, Eriksmåla är två orter som är sammanvuxna och ligger i norra delen av Emmaboda kommun ca 15 km från Emmaboda. Åfors är uppbyggt kring glasbruket med samma namn. På orten finns även ett Folkets hus med Fritidsgårdsverksamhet och aktiv teaterförening, ett café finns sommartid, keramikförsäljning och goda badmöjligheter. Åfors har en utpräglad vacker bruksmiljö som bara den är en sevärdhet. Eriksmåla är mest känt för marknadsplatsen som är kulturminnesskyddad och som Vilhelm Moberg omtalade i några av sina böcker. Här annordnas fortfarande marknad två gånger om året som traditionen säger. Det är alltid andra lördagen i juni och första lördagen i september. Här finns förskola, bibliotek, en bensinstation och en studiohytta alldeles bredvid marknadsplatsen. Eriksmåla har alltid varit en knutpunkt genom historien och här har funnits gästgiveri. I dag korsar riksvägarna 25 och 28 med varandra i en rondell.

Samtliga kort utom på disponentvillan är tagna i söndags den 6 juni.







Mjölkboden ligger mycket vackert vid dammen. Eftersom brukspatronen ägde även jordbruket fick de glasarbetare som ville köpa mjölk hämta mjölkpoletter på kontoret. Poletten visade olika nummer som betydde hur många liter man skulle köpa. På kontoret bokfördes mjölkköpen och sedan drogs den av på lönen.




Lyckebyån som är och har varit så viktig för Åfors och andra ställens utveckling. Det var här man fick energi och drivkraften till de olika bruken. Lyckebyåns färd mot Östersjön startar i skogslandskapet norr om Kosta och följer en sprickdal genom den ca 1800 miljoner år gamla berggrunden. Färden som är ungefär 10 mil lång är ömsom strömmande, ömsom lugnflytande och passerar omväxlande skogs- och jordbruksmarker.











Här faller vattnet från Kårahultasjön ner till Åforsdammen. Till vänster fast inte synlig i bild finns både disponentvillan och Mjölkboden.
Disponentvillan. Av någon anledning tog jag inte någon bild från disponentvillan i söndags när jag var på besök i Åfors. Jag hade ingen bild sparad från rätt årstid så det får bli en tillfällig bild från i höstas närmare bestämt den 27 oktober. Men det är inte årstiden jag skriver om utan om orten så då kanske det inte spelar någon större roll när bilden är tagen. Disponentvillan viktig i om man ska skriva om Åfors. Här bodde nämligen brukspatronerna förr. Villan byggdes på 1880-talet och här inrättades glasbrukets kontor där arbetarna fick hämta sina lönekuvert. Ursprungligen var det en gul trävilla med veranda. Den nuvarande utseendet fick huset på 1950-talet. Numera är huset privatägd som synes på bilden där det lyser varmt vid fönstren









Fina Stugan. Ett av de äldsta husen i Åfors. Den finns mittemot Disponentvillan och huset byggdes på 1880-talet. Har bodde ursprungligen 4 familjer med varsitt 2 rum och kök Numera är Fina stugan en utställning och gallerihall. Här visas Ulrica Hydman och Bertil Vallien konstverk.









Den Östra glasbrukslängan tonar majestätiskt upp i bakgrunden. Annars ser man två skulpturer av Ulrika Hydman Vallien. En totempåle som syns vid träden och en ko som tittar mot bruket. De finns i parken utanför Fina Stugan.






Glasbruksvägen följer längst med glasbruket. Åfors Glasbruk anlades 1876 och då fanns här en kvarn som drevs med ett vattenhjul. Samma vattenhjul fick nu driva sten- och degelkross som behövdes vid hyttan samt en spånhyvel. Redan efter 1 år brann den första hyttan ner. Men snabbt byggdes en ny hytta upp. Under de år som alla ugnar eldades med ved var stora ytor utanför hyttan vedupplag. Hela P-platsen intill caféet, som finns till höger mitt på bilden bakom träden var vedupplag, och mitt emot gamla brukshandeln, som är det röda huset längst bort, finns vedskjulet kvar än idag. Det första el-kylröret kom till Åfors, från Motala verkstad, 1950. I glasugnarna övergick man till oljeeldning i mitten av 1960-talet.

Nu har vi flyttat oss till Eriksmåla och Marknadsplatsen. Här har bedrivits marknadsverksamhet i några hundra år. Längst bort på bilden syns de välbevarande gamla marknadsbodarna. Runt omkring var det förr liv och rörelse. Ing-Lill Karlsson som föddes 1920 växte upp i ett kombinerat affärs- och bostadshus utefter den gamla vägen, den så kallade Kungsvägen, mittför marknadsslätten i Eriksmåla. I dag heter vägen Marknadsvägen. Föräldrarna Maja och Ivar Nilsson drev en lanthandel tillsammans med caferörelse och rumsuthyrning. Fyrvägskorsningen i Eriksmåla var en betydande knutpunkt för bygden redan på den tiden. Största begivenheten var dock marknadsdagarna, de årligen återkommande vår- och höstmarknaderna. Om barndomens marknadsminnen berättar Ing-Lill:
"Den stora marknadsplatsen, jämn och hård som ett golv, fylldes tidigt på morgonen av folk, knallar och försäljare med sina salustånd som hade varit i gång sedan gryningen. Från sitt hem kunde Ing-Lill följa skådespelet hela dagen. Spågummor och trollkarlar, vissångare och positivhalare blandades med kringresande musikanter spelande marknadens speciella melodi, Eriksmåla marknadsvals. I den nilssonska handelsboden och cafeet, som låg centralt mittemot marknadsslätten, trängdes folk från morgon till kväll." Marknadsplatsen var även samlingspunkt för armén och Konga Kompaniet när de skulle öva. Kanske även i början på 1700-talet då det nordiska kriget pågick mellan Sverige och Danmark, Ryssland, Polen då många karoliner begav sig mot Karlskrona för vidare färd ut i kriget.



När jag var liten så var den numera röda byggnaden en Möbelaffär. Senare blev det ett jakt och fiske museum innan det slutligen blev en restaurang som tyvärr nu är nedlagt. Här är en samlingspunkt för turister som söker information om glasriket, Emmaboda kommun och andra sevärdheter, boende eller matställen. Här börjar också utvandrarnas väg kallas Mobergslingan och barnen kan leka vid Lekbacken. Ett bra ställe om man vill ta en paus från bilkörandet.















En mängd flaggor kan man se längst med väg 25.















En flock med Dovhjortar i Åfors.