Som mest har orten haft ca 600 invånare (1950-talet). I dag har samhället ca 240 invånare. Målerås tillhör Kalmar län, men endast ett hundratal meter utanför samhället går gränsen mellan Kalmar och Kronobergs län.
Målerås är känt för sin speciella anda, och den sammanhållning som befolkningen visat prov på i svåra stunder. Så har t.ex. lokalbefolkningen lyckats rädda, och driva vidare, både industrier och serviceinrättningar genom kollektiva insatser och okonventionella lösningar.
Den vackra byggnaden är ett vandrarhem i Målerås och var tidigare ett järnvägshotell. Jag visste inte när jag var där i dag men har fått reda på i efterhand att huset ni ser skymta till höger om vandrarhemmet var glaskungen Eric Åfors födelsehem. Här bodde hans far Ernst Johansson som i 1900-talets början ägde ett sågverk i Målerås. 1916 köpte han Åfors Glasbruk. Sonen Eric fick blev så småningom verkställande direktör och tillslut ägare. Härifrån byggde han upp ett litet glasimperium. Eric Åfors kom att kallas Glaskungen i Glasriket; Han köpte in fler bruk: Boda, Johansfors och Kosta glasbruk!
Glasbruket i Målerås grundades 1890. fast det var ca 400 meter från den nurvarnade hyttan som byggdes 1917, detta en kort tid efter att järnvägen letat sig igenom vildmarken i nordöstra Kronoberg som Målerås då tillhörde . Då tillverkades munblåsta fönsterglas. Idag är inriktningen en helt annan. MATS JONASSON MÅLERÅS står för högkvalitativ kristall.
Ett 70 tons skönhet. Ett ånglok som står precis där järnvägen mellan Kalmar- Nässjö gick. Målerås station och lastkaj byggdes 1876 i samband med att Nybro- Sävsjöström (Uppvidinge kommun) stod färdig. Den förlängdes till Nässjö 1914. Sträckan Nybro- Kalmar fanns redan 1874. Då 1876 fanns inget här mer än stationen och lastkajen. Glasbruken grundades ju 1890 mycket tack vare skogen runt omkring men även järnvägen. Orten Målerås byggdes ut mer och mer med bostäder, affärer,hantverk mm. 1899 förlängdes spåret mellan Lessebo- Kosta till Målerås som därmed blev en järnvägsknut. Då byggdes en ny station kallad Södra så Målerås kunde ståta med två stationer under 30 år. Den gamla fick heta Norra Station. Kostabanan, den södra, lades ner 1931. Den norra fortlevde länge ända fram till 1986 då sträckan Nybro- Nässjö lades ner. Målerås som bildades tack vare järnvägen blev vid denna tid utan järnvägstrafik. Men tack vare glasbruket kunde orten ändå överleva.
Cafét och hembageriet i Målerås. Fantastisk vacker inuti. Väl värt ett besök
Ännu en vacker bild på ångloket från 30-40-talet. Det måste ha varit en imponerande sinnesintryck för människorna här när "monstet" dundrade in till stationen. Arne Karlsson från Målerås skriver: "Det kan ha varit på sommaren 1937 jag fick följa med pappa till Målerås station en söndagsmorgon för att hämta tidningen som anlände med morgontåget från Sävsjöström. Denna sommarmorgon hade en skara människor samlats, någon skulle resa med tåget, men de flesta hade väl bara sökt sig till stationen för att få en pratsund och för att hämta tidningen. Jag minns hur imponerad jag blev av det stora svarta ångloket, som saktade in i höjd med godsmagasinet med gnissel och väsande från luftbromsarna. Lokeldarna var snabbt ute och företog kontroll av lokets vevstakslager, samt gav dessa en slurk olja med hjälp en långpips försedd oljekanna. Lokeldaren slog ett slag mot drivhjulen för att kontrollera hjulringarna därefter äntrade han åter loket. Ljudet av injektorns sörplande när ångpannan tog in vatten för ny kraft att fortsätta resan närmast till Gullaskruv. Lukten av stenkolsrök var också intryck man sätter i samband med ånglok"Mer om Arne Karlssons artikel om järnvägen och mer om Målerås kan läsas här http://www.maleras.nu/
Efter Målerås åkte jag vidare till dagens mål nämlingen Aboda Klint. Då har vi förflyttat oss till Högsby kommun. Naturreservatet Aboda klint söder om Högsby är ett berg som reser sig 50 meter över omgivningen och som stupar lodrätt ned i sjön Kleven.
På klintens topp har man en fantastisk utsikt. Här är syns sjön Kleven.
Skog och åter skog. Men med ett uppifrån perspektiv märker man att småland också är sjörikt
Aboda klint är en skidanläggning under vintern. Här inspekterar Tornado en av två branter. Skidbackarna är 200 respektive 400 meter långa med en fallhöjd på 56 respektive 30 meter.Här finns motionsspår med 2,5 och 5 km längd. Utmed båda spåren finns rastplatser med bänkar och grillplatser. Badplats med brygga och grillplats. Här finns även vindskydd för vandringsledens övernattare. Äventyrsbanan som finns inom området måste förbokas
På toppen har man byggt ett 24 meter högt utsiktstorn och därifrån blir utsikten vidunderlig. Under dagar med klart väder är det möjligt att med blotta ögat se ön Blå jungfrun i Kalmarsund. Men hur mycket jag än tittade åt öster så såg jag inget.
Däremot kunde jag se Cafét och restaurangen även om det såg ganska så liten ut.
För mer information om Aboda Klint och deras anläggningar: http://www.abodaklint.com/
3 kommentarer:
Du glömde att nämna konditoriets världsberömda (nåja) kokosbollar som man aldrig kan få för många av, speciellt de med den giftgröna färgen som kommer sig av att de är smaksatta med päron. Farligt goda!
Kul med litet historia från våra trakter. Finns månne Åfors ballong och raketsällskap kvar? Jag hade en kompis som jobbade som formgivare på Kosta-Boda och då flög man varmluftsballong över skogarna. Vilket gjorde den engelske ballongtillverkaren en smula fundersam vid ballongleveransen. så mycket skog hade han aldrig sett. Var skulle de landa? Deras ballong var om inte den allra första så åtminstone en av de absolut första. Om glasformgivarnas bravader i det småländska lufthavet går många historier, den ena säkert sannare än den andra. Ett exempel:
Några formgivare var uppe och flög med sin ballong när det var rätt låga moln. Plötsligt såg de framför sig en bonde som var och hämtade hem sina kor till dagens mjölkning. De såg också att han hade en käpp som han slog på korna med. Alltså öppnade de gasolkranen och kom upp i molnen och när de var precis ovanför bonden så skrek de: Gud ser dig bonde!
När hör vi av dig?
Aboda klint är väl värt ett besök, liksom framförallt det i trä byggda utkikstornet. Men, det jag inte gillar, och tydligen inte du heller eftersom du undvikit att få med den på bild, är den förbannade mobiltelefonmasten precis bredvid utkikstornet. Den borde sprängas bort med det snaraste.
Jodå, det går faktiskt att skymta Blå Jungfrun i horisonten vid klart och icke disigt väder. Det är en makalös utsikt från tornet!
Nej jag tror att Åfors Ballong och raketsällskap är en numera vilande förening. Det var faktiskt Bertil Vallien som var med i den sällskapet. :-) Mer kan du läsa om deras fantastiska verksamhet här:
http://www.bertilvallien.se/ballong.htm
Skicka en kommentar