fredag, november 03, 2006

Belöna kommuner som minskar löneskilllnader

Kommuner och landsting har ett särskilt ansvar att avskaffa löneskillnaderna. I vår budgetmotion har vi därför avsatt ett statsbidrag som premierar kommuner och landsting som minskar löneskillnader mellan kvinnor och män, skriver vänsterpartiets Ulla Andersson och Josefin Brink.

Regeringens budget innehåller inga konkreta satsningar för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Däremot en rad försämringar av a-kassan, arbetsrätten och i familjepolitiken som kommer att slå extra hårt mot kvinnliga löntagare. Vänsterpartiet frågade därför arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i förra veckan om han har några förslag på hur regeringen ska bekämpa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Han svarade att regeringens möjligheter att göra något är mycket begränsade, eftersom det är parterna som sätter lönerna.För att råda bot på denna häpnadsväckande handlingsförlamning presenterar vänsterpartiet här en rad åtgärder som regeringen skulle kunna vidta om den haft ett genuint intresse av att avskaffa lönediskrimineringen. Samtliga finns med i den alternativa budget som vänsterpartiet presenterar för 2007 - de är alltså fullt genomförbara.Vänsterpartiet har utarbetat ett helt nytt förslag på ett löneutjämningssystem för kommunsektorn, finansierat av statsbidrag. De könsrelaterade löneskillnaderna är störst i privat sektor. Men vi menar att kommuner och landsting har ett särskilt ansvar, som arbetsgivare med demokratisk förankring, att avskaffa löneskillnaderna.

Jämställdhetsindex

I vår budgetmotion har vi därför avsatt 10 miljarder kronor under fyra år för ett statsbidrag som ska premiera kommuner och landsting som minskar löneskillnader mellan kvinnor och män. Modellen baseras på ett jämställdhetsindex, där den genomsnittliga löneskillnaden i kommunsektorn utgör balanspunkten. De kommuner som har mindre skillnader än genomsnittet får ett högre bidrag, medan de som har större löneskillnader får ett lägre.Systemet lämnar stor frihet för kommuner och landsting att välja metod för att förbättra sitt jämställdhetsindex och på så sätt få rätt till ett högre bidrag kommande år. Förändringar i nivåerna på det utbetalade statsbidraget kommer också att ge en översiktsbild av kommunsektorns arbete mot könsrelaterade löneskillnader över tid.

Ökad kvalitet

Vänsterpartiets satsning på 200 000 nya jobb i offentlig sektor är en satsning på ökad kvalitet i välfärden. Men det är också en jämställdhetssatsning. Underbemanning och stress har lett till höga sjukskrivningstal i de kvinnodominerade yrkena inom omsorgen, sjukvården och skolan. Bristen på personal och platser inom till exempel äldreomsorgen har också lett till att allt fler kvinnor tvingas vårda anhöriga utan ersättning. Många tvingas på grund av detta gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta.En offentlig välfärd med tillräcklig bemanning är en förutsättning för kvinnors möjligheter till arbete på rimliga villkor. Den ökade konkurrens om kvinnors arbetskraft en sådan här investering skulle leda till skulle dessutom skapa möjligheter för kvinnor att öka sina löneanspråk också i den privata sektorn.All statistik visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män tar fart i samband med barnafödande. Kvinnor tar i dag ut över 80 procent av föräldraledigheten, och under frånvaron halkar de efter i löneutveckling. Möjligheter till vidareutbildning och befordring går också kvinnor förbi under småbarnsåren. Män med små barn ökar tvärtom sin arbetstid och sin lön.Det ojämna uttaget av föräldraförsäkring leder dessutom till diskriminering av kvinnor generellt - kvinnor i fertil ålder ses som "högriskprojekt" för arbetsgivare, eftersom de kan antas vara borta från jobbet under långa perioder med barn, medan män förväntas arbeta vidare som om inget hänt även då de fått barn.En individualiserad föräldraförsäkring skulle fördela "riskerna" för föräldraskap jämnt mellan kvinnor och män i arbetsgivarnas ögon. Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen skulle dessutom ge barnen bättre kontakt med båda sina föräldrar, och lägga grunden till en fortsatt jämn fördelning av hushållsarbetet.

Deltidsarbetslösa

Minst 250 000 personer är i dag deltidsarbetslösa - det vill säga de vill jobba heltid, men erbjuds bara deltid av sin arbetsgivare. En klar majoritet av dessa, minst 170 000, är kvinnor, de flesta i LO-yrken.Det finns ingen rationell förklaring till att just kvinnors arbete ska organiseras med deltidsarbete, när det på manligt dominerade arbetsplatser är självklart att det är heltidsarbete som gäller. Förutom att deltidsarbete ger lägre inkomst, har deltidsanställda också sämre löneutveckling och sämre möjligheter att utvecklas i sitt arbete. Heltid bör därför vara en lagstadgad rättighet, och deltid en möjlighet som kan förhandlas mellan parterna om vissa villkor är uppfyllda.Detta är reformer som är fullt genomförbara och som skulle ge effekt på de kvinnodominerade fackens möjligheter att kräva högre löner och bättre arbetsvillkor. I brist på satsningar för att utjämna löneskillnaderna försöker regeringen göra gällande att "sänkt skatt på låga och normala inkomster ger många lågavlönade kvinnor i offentlig sektor mer pengar att röra sig med".

Enkel matematik

Det är ett desperat försök att blanda bort korten. Det är ju skillnaden mellan kvinnors och mäns löner och inkomster som är problemet, inte den generella nivån på inkomsterna efter skatt. Lite enkel matematik visar att regeringens skattesänkningar totalt sett leder till större inkomstskillnader mellan män och kvinnor, eftersom de störs-ta skattesänkningarna går till de högst avlönade. Dessutom finansieras skattesänkningarna med neddragningar i a-kassan och socialförsäkringarna, vilket drabbar lågavlönade, deltidsarbetande kvinnor ext-ra hårt.Det går att göra något åt de könsrelaterade löneskillnaderna. Hemligheten är att se hur förhållanden på och utanför arbetsmarknaden samverkar för att upprätthålla dem, och vilka förändringar som är strategiskt viktiga för att bryta mönstret.Regeringen tycks dessvärre helt sakna sådana ambitioner.

Ulla Anderssonriksdagsledamot, finansutskottet (v)
Josefin Brinkriksdagsledamot, arbetsmarknadsutskottet (v)

Inga kommentarer: