onsdag, april 11, 2012

Sista stoppet den 11 april 1912

Den 11 april 1912 kl 11.00 samlades folk på den myllrande kajen i den irländska Queenstown, nuvarande Cóbh, och började spana­ ut mot havet. Inte bara de passagerare som skulle resa med det gigantiska fartyget Titanic, utan även vanliga nyfikna hade samlats för att se lyxkryssaren, det största fartyg som hittills hade byggts, lägga till vid stadens yttersta­ förtöjningsplats. Så dök Titanic upp och fick på grund av sin storlek lägga till 1,5 km från land. Klockan visade då 11.30 Så när jätteskeppet var ordentligt förtöjt fraktades både postsäckar från hela Irland och passagerarna ut till Titanic i mind­re båtar.













Titanic ankommer Queenstown den 11 april 1912.


Ett par timmar senare var ståhejet i hamnen över. 123 förväntansfulla passagerare hade kommit ombord på det stora skeppet. De såg fram emot både sjöresan och Amerika. Tre av de nytillkomna hade sina platser i första klass, sju i andra klass och resten stuvade in sig i tredje klass längst ned i Titanic. Klockan 13.30 den 11 april 1912 stävade Titanic ut från Queenstown på öppet hav mot slutdestinationen New York med 1322 passagerare och 885 besättningsmän. Sammanlagt befinner sig 2207 personer ombord på Titanic.














Titanic lämnar Queenstown.


En del resenärer på Titanic slapp segla döden till mötes. Bland dem en fotograf som lämnade skeppet i Queens­town med sina fotografier av livet ombord i behåll, samt en präst vid namn Brown. Brown hade gått ombord i Southampton, Titanics jungfruhamn i England, dagen innan för att fortsätta­ över Atlanten. Men i Queenstown kallades han i land av en biskop och tvingades motvilligt lämna skeppet. Han tog med sig sina anteckningar från den korta resan med Titanic. Även en 24 årig eldare smiter från fartyget i Queenstown vilket förmodligen räddade hans liv.













Sista kända bilden av Titanic när hon seglar ut mot det öppna hav som kallas Atlanten och mot sin tilltänkta slutdestination New York.


Källa: tidningen Världens historia nr9/2006 s. 74-75

Inga kommentarer: