Med de fattigaste pensionärernas plånböcker som insats

Partierna bakom pensionsöverenskommelsen sitter i hemliga överläggningar om förändringar i pensionssystemet. Insatsen i kohandeln är återigen de fattigaste pensionärernas plånböcker.

Det förslag som nu senast diskuterats mellan socialdemokraterna och den borgerliga regeringen har handlat om att höja den tidigast möjliga pensionsåldern från 61 till 63 år. Förslaget är tänkt att finansiera åteställandet av de försämringar av förtidspensionärernas ålderspension som regeringen nyligen drivit igenom. För att förtidspensionärerna ska slippa sämre ålderspenion ska alltså fler slita ut sig i arbetslivet.

De stora förlorarna i dagens pensionssystem är LO-arbetare och kvinnor som grupp. Pensionssystemet ska uppmuntra människor att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Problemet är bara att människor med låga löner, tunga arbetsuppgifter och med stor andel dubbelarbete sällan orkar arbeta ens till 65 år. Bara tio procent av LO-arbetarna orkar fram till pensionsåldern och den genomsittliga pensionsåldern inom denna grupp är cirka 60 år. En höjd pensionsålder är ett direkt slag mot kvinnor och låginkomsttagare. För kvinnor som utför mer obetalt arbete än män, har lägre lön än män och som oftare arbetar deltid än män blir pensionen ett dråpslag - lönediskrimineringen förföljer dem ända in i pensionen.

Det är inte särskilt förvånande att de borgerliga partierna försvarar ett pensionssystem som till sin konstruktion ökar klass- och könsorättvisor eftersom det tjänar deras intressen att riva ner välfärdssystemen. Då är det mer upprörande att socialdemokraterna håller fast vid ett pensionssystem som ökar orättvisorna. Istället för att vårda hemliga överenskommelser med den borgerliga regeringen borde socialdemokraterna delta i kampen för starka, rättvisa och solidariska välfärdssystem.

Lasse Ohly