Det är inte mycket en syster kan göra
man räcker de arma en hjälpande hand
man tvättar ett sår eller spolar ett öra
man spjälkar ett finger och lägger förband
Man säger två varma vänliga ord
till en trött gammal kropp som ska lämna vård jord
Man håller i handen och läser på skärmen
att själen mår bra av den mänskliga värmen.
För det är väl ändå innerligt väl
att det alltid finns hopp för den fattiges själ
Men är det inte något mer den fattige behöver
Det undrar jag, det undrar jag, det undrar jag ofta över.
Att världen är kluven i olika halvor
är något jag plågsamt har lärt mig att se
Men vad hjälper lindor och vad hjälper salvor
och vad hjälper plåster och fetvadd mot de
Vad hjälper ett piller när någon blivit vräkt
en utsliten arbetslös, när han blir läkt
När han ligger ensam och bortglömd på salen
och Landstinget avskedat vårdpersonalen?
Så skickar vi en blomma till tröst
och så slocknar vårt gnagande samvetets röst
Men är det inte något mer den fattige behöver
Det undrar jag, undrar jag, det undrar jag ofta över
Dikt av Kent Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar