Arbetstidsfrågan väckte från början starka känslor. Att programkommissionen valt att under avsnittet strategiska huvudlinjer omformulera sex timmars arbetsdag till "normalarbetstiden ska kortas", tolkades av många som att vänsterpartiet nu lämnar en av sina viktigaste hjärtefrågor och att det sänder ut fel signaler till partiets väljarbas.
Det tillbakavisades dock kraftfullt från både programkommission och partistyrelseledamöter, som menade att arbetstidsfrågan är en del i ett större förändringsarbete som gjorts i vänsterpartiet kring arbetsmarknadspolitiken, med en ny inställning till facklig-politisk samverkan, och en öppenhet gentemot facket som inte alltid varit fallet under gångna år.
Lars Ohly sa i sitt inledningstal att först när tre andra reformer är på plats, kan frågan om sex timmars arbetsdag återigen lyftas. Det rör sig om krav på rätten till fasta jobb, rätt till heltid och delad föräldraförsäkring.
Lena Olsson, partistyrelsen:
- Visst är det en hjärtefråga för många i vänstern, men kravet står kvar i partiprogrammet, skillnaden är att strategin för att uppnå målet har preciserats; vi måste skapa förutsättningar, ta bort hindren på vägen för att just kunna uppnå sex timmars arbetsdag.
Lisa Rasmussen från programkommissionen ställde frågan från talarstolen:
- Vad behövs? Jo, ett första steg på vägen mot sex timmars arbetsdag, och i det steget måste vi ha facket med oss. Vi måste lösa deltidsfrågan, vi måste lösa visstidsfrågan innan vi går vidare, innan vi kan gå vidare mot sex timmars arbetsdag.
Den fyra timmar långa debatten resulterade i att vänsterpartiets kongressombud röstade för en medelväg där man behåller meningen "Normalarbetstiden ska kortas" men med tillägget "Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är målet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar