Victor Jara

Det finns många som gör konster och krumsprång för
de som har makten
Och det finns många som fjäskar för smulor ifrån
dom härskandes bord
Men du valde din väg, du sjöng för de många
Och du struntade i dom mäktigas löften och dom
härskandes hot
Ja, Victor Jara, du gav ord åt de fängslades längtan till frihet
och åt de plågades tro på en framtid där bara folken
har makt
Och du gav styrka och mod åt de förtrampades drömmar
Men åt de rika och få sjöng du ditt förakt.

Men om framtiden är som ett träd som vi har planterat
i jorden
och i fall friheten är som den sprödaste, sköraste ros
måste vi väpna oss väl för att försvara de svaga
Vi måste värna det mot dom som vill krossa det
som spirar och gror
Dom förtvivlade säger att döden är lika för alla
Men det är väl sannare att säja att man kan dö
på samma sätt som man har levt
Och att dö för förtjänst, det väger lätt som en fjäder
Men att dö för sitt folk, det väger tungt som en sten

Victor Jara, dina sånger ska eka i gruvornas gångar
och som fullmogna frukter ska de skördas ifrån
plantagerans träd
Som vajande säd ska dom bölja över fälten.
Och som fiskar i vattnet ska de fastna i fiskarnas nät
Ja, Victor Jara, Victor Jara, dina sånger ska inte bli glömda
Från gitarr till gittar ska de spridas över stad och land
Dom ska vagga oss till sömns, när våra nätter blir långa.
Dom ska marschera med oss när dagen är här

Text: Mikael Wiehe