Säg minns ni oss som luffade i långa vägars grus,
de frusna undanskaffande från arbete och hus
Vi drevs från fält och skogar, från järnbruk och fabrik
från ladugård och plogar, från hem och barnaskrik
Vi drog oss fram längs vägarna i nöd och bitter gråt
och stal från storgodsägarna den brödkant vi kom åt
Vi satt i statarstugorna i lampans bleka sken
där folket slog mot flugorna och dog av TBC:n
Nu dyker spöken upp igen från arbetslösa dar
Hur är det med dig själv min vän, har du din trygghet kvar
Har du biljetten i din hand? Står du på rätt perrong
när kapitalet byter land och tåget går igång?
När tiderna blir tuffare går ingen längre trygg
snart blir vi alla luffare med knyten på vår rygg
Vi drar längs motorvägarna i trettitalets spår
och tackar aktieägarna för friheten vi får
Text: Kent Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar