Två av Kent Anderssons dikter

Dramatiken och skådespelaren Kent Andersson var också en framstående poet. Arbetargrabben som föddes i Rambergsstaden i Göteborg, son till en skomakare och yngst av sju syskon. Hopträngda bodde familjen i en enrummare på 32 kvadrat. Som underhållare var Kent en som verkligen kunde trollbinda sin publik. Han stod där på scenen med den oförlikneliga lyskraft som bara omger de riktig stora. Sådana stunder var det inte minst de formsäkra dikterna som gjorde honom folkkär. Han var en tidlös iakttagare som skrev en fantastisk rytmisk vers och han hade en mental taktmätare inne i huvudet. Kent var en charmerade person med fracken och halmhatten utbytta mot arbetarkeps och sliten kavaj. Han fick sin publik att skratta eller gråta. Hans diktning sprängde över alla livets olika vedermödor, från glädje till sorg och han glömde aldrig att han var av arbetarklass och många av hans dikter kännetecknas av en röd framtonig som med finess, humor och tankeväckare ljöd uppåt maktens och borgerlighetens boningar.

Jag har valt två dikter som är tidlösa. Den första heter ”Tro inte på sagorna” och i detta fall är det alliansens sagor jag tänker på som de predikade inför valet förra året som tyvärr många lockades av.

Tro inte på sagorna man läst för att söva dig
den farligt falska trygghet dom ger
är alltför lätt att beröva dig

Fäst dig inte vid leendet hos den som står över dig
leendet slocknar som stjärnfall den dag
när han inte längre behöver dig

Lita inte på löfterna man ger för att snärja dig
löften blir till vapen som vändes mot dig den dag
då du inte längre kan värja dig

Tro inte på sagorna man har läst för att söva dig
ödsligt ska dom eka dom tomma orden
den dag då dom inte längre kan snärja dig.

Den andra dikten är lång och handlar om Brödupproret 1917 då hungern drev många att tänja på gränserna i en tid då krig och fattigdom drabbade världen. Den heter ”Balladen om Brödupproret”

Minns 1917 barn, den kalla hungerns år
Jag ser det än framför mig hur vi frusna kvinnor står
i långa hungerköer vid krämarn´s stängda bod
i slitna, svarta kappor och med änglars tålamod
Och när vi stått där i timmar, då kommer krämar´n ut
och säger "Här finns ingen mat, mitt lager det är slut.

Det finns inget mörker min dotter,
mörker är stulet ljus
Stjäl krämar´n ljuset från dig
så bryt dig in i hans hus

Vi visste att i lagren fanns mat åt våra små
Potatis, fläsk och mjöl och gryn, vart skulle det då gå
Det skulle gå till Tyskland, fast vi här hemma svalt
det hade Sveriges drottning så viseligen befallt
Där skulle andras hunger ge sjudubbelt profit
så sätt ej mer till krämare och drottningar din lit.

Det finns inget mörker.....

Men lördagen den 5 maj då brast vårt tålamod
Vi samlades vid järntorget och gick från bod till bod
längs gatorna i Haga och slog sönder fönstrens glas
och stoppade i kappans fickor allt som kunde tas.
Så tog vi hämd på krämarna och dess ockerpris.
Men krämarna tog också hämd- i form utav polis.

Det finns inget mörker....

Sen gick vi över Skanstorget mot Asklunds bageri
Polisen ropa´ halt, men gick vi på i raseri.
Vi bröt oss in i bagerit och tog vad vi kom åt
av kakor och av limpor ännu varma på sin plåt
Och när vi såg att det inte ens en brödsmula fanns kvar
så sprang vi mot Husargatan för allt var vad benen bar.

Det finns inget mörker....

Där sprang jag med sex stora, varma limpor i min famn.
Jag sprang som i ett rus och i en glädje utan namn.
Polisen gick till anfall och jag såg hur kvinnor föll,
men själv slet jag mig hemåt med de gåvor som jag höll
Jag kände slag och piskrapp från polisen på hans häst
men höll mig upprätt och kom hem- och då, då blev det fest.

Det finns ingen mörker min dotter,
mörker är stulet ljus
Stjäl krämar´n ljuset från dig
så bryt dig in i hans hus.