Årets första blogginlägg är sista delen av 2006 år årskrönika. Det handlar om mig personligen om mina tankar och händelse som hände förra året. Det handlade mycket för min del om valarbete och teater under året. Men jag ska börja skriva lite om mitt jobb.
Jag arbetar som omsorgsbiträde i ett natteam i Emmaboda kommun. Vi hjälper äldre som bor hemma på nätterna och vi är fyra personer som jobbar varje natt. Vi utgår från ett korttidsboende som heter Tallbacken och vi får aldrig lämna den obemannad så i praktiken är vi tre personer som ska täcka upp nästan hela Emmaboda kommun nattetid. Det innebär att vi är tvungna att köra själva till omsorgstagarna och, detta utan att gå närmare in på det, har skapat en del slitningar under förra året. Det har tagit mycket av energin och arbetsglädjen av oss alla. Det är något som inte får fortgå länge till. Det är en stor uppgift för mig som fackombud på jobbet att lösa under detta år. Men de är inte lätt och jag vet inte hur det ska gå till för närvarande. Självklart måste vi alla hjälpas åt att lösa detta, jag klarar det inte själv. Men det är jag som ska initiativ till detta arbete under 2007. Annars så trivs jag på jobbet. Det passar mig att jobba natt och kunna få sova på morgonen. Jag är en nattuggla som inte tycker om att stiga upp alltför tidigt för att gå och jobba. Jag har inga planer att sluta på mitt arbete utan är fast besluten att göra något åt detta problem vi har.
Om valet skrev jag ju i Årskrönika del 1. Men de går inte att undvika att inte nämna något om valet även i en personlig årskrönika som detta är. Valet tog mycket av min fritid under senare delen av året. I stort sett varje dag fram till valdagen den 17 september ägnades åt valrörelsen. Stod man inte på torget här i Emmaboda så var man någon annanstans och bedrev valrörelse. Ibland undrade man om det var värt allt jobb, speciellt sen vi förlorade väljare. Men min socialistiska övertygelse gör att de värt varandra minut att kämpa för rättvisa och solidaritet. Trots valförlusten på riksplanet fick vi mycket stöd av allmänheten och det sporrade mig personligen att arbeta ännu hårdare i valet. Det tre största enskilda händelserna i valet var de två gångerna jag höll egna skrivna tal på torget.
– Den 19 augusti höll jag ett tal som handlade om mångfalden och kampen mot rasismen.
– Den 26 augusti talade jag om allmänt om vikten att rösta på vänsterpartiet.
Den sista enskilda händelsen var min tänkta debatt med övriga riksdagspartierna hos Bosniska föreningen här i Emmaboda. Den blev inställd pga för få åhörare. Men jag fick läsa upp mitt inledningsanförande. Den mottogs positivt av de få som var där. Socialdemokraternas Désirée Liljevall sa att jag skulle skicka in den till lokalpressen vilket jag också gjorde, men jag tror tyvärr inte att den kom med.
Resultatet av valet blev en förlust på riksplanen och procentuell förlust i kommunvalet. Men målsättningen att bryta socialdemokraternas majoritetsstyre lyckade vi med och nu mera så styr vi tillsammans med (s) de kommande fyra åren. För egen del så hamnade jag i kommunfullmäktige som ordinarie ledamot och dessutom i Bildningsnämnden även där som ordinarie ledamot. Kommunfullmäktige har redan haft två sammanträden medan vi denna månad har vårt första sammanträde i Bildningsnämnden. Ser fram emot detta politiska arbete där jag tror att vi i vänsterpartiet kommer få ett stort inflytande under mandatperioden.
Under 2006 närmare bestämt i mars började jag blogga och skapade denna blogg. Det har inneburit en stor möjlighet för mig att skriva av mig och skapa en egen plattform på nätet. Bloggen har blivit ungefär som jag har tänkt mig. Jag skriver om det politiska arbetet, om Hammarby och andra sportevenemang som intresserar mig och även personliga händelser och andra händelser som jag tycker är intressanta. Det är skönt att skriva av sig och veta att några läser den. Jag hade som målsättning att skriva här på bloggen varje dag och det tycker jag har gjort även om de inte alltid har blivit varje dag. Men i gengäld så har de ibland varit mer än en artikel under samma dag och då har det jämnat ut sig. Det är viktigt för mig att uppdatera ofta så att bloggen lever och läsarna får något nytt. Jag kommer att fortsätta under 2007 att uppdatera bloggen på samma sätt som 2006.
”I skenet från en glasugn” var en stor händelse som jag fick vara med i under hösten i fjol. Vi började sista helgen i september med denna teaterpjäs och höll på nästan dagligen fram till sista föreställningen den 26 november. Det gav mig så mycket personligen att få vara med i detta projekt. Det gav mig ännu mer självförtroende, det gav mig möjlighet att få bukt med min rädsla att tala inför grupp, det gav mig nya vänner och framför allt gav det mig en sådan glädje och tillfredställelse. Det var imponerande att få vara uppleva denna kraft och energi som vi skådespelare förmedlade till varandra och till publiken under föreställningen. Jag ska erkänna att jag inte visste riktigt vad jag gav mig in på när jag tackade ja. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att de skulle ta så mycket tid som de faktiskt gjorde och visst var de jobbigt men jag ångrade inte en sekund att jag hoppade på detta och det gjorde nog inte de andra heller för det var ingen som hoppade av efter de vi startade i slutet av september. Själva förställningarna blev en formidabel succé. Vi hade två extra föreställningar utöver våra ordinarie åtta föreställningar under november månad Alla tio föreställningarna var slutsålda och hade vi fortsatt med flera föreställningar är jag övertygad att vi hade kunnat fylla ytterligare minst tre förställningar. Sådant tryck var det efter biljetter. Att möta publik som skådespelare var en häftig upplevelse. Det man har övat och tränat innan fick vi ut till publiken som verkligen gillade de det såg. Vi fick jättebra recensioner i olika medier och det kändes overklig med all beröm som vi fick. Personligen så tyckte jag att känslorna i kroppen innan, under och efter agerandet inför publik var bland de häftigaste jag har varit med om. Vilken kick man fick av detta och den kicken saknar man lite i dag även om den politiska kicken är häftig så är de inte samma sak riktigt.
Sammanfattningsvis var 2006 ett bra år för mig. Det mesta gick min väg men de man också minns var att de hela kunde ha slutat den 12 oktober då jag var med om den hemska trafikolyckan då jag blev påkörd på sidan av en bil i en korsning här i Emmaboda som inte stannade för väjningsplikten. Jag var inte nära döden pga olyckan men hade jag haft en passagerare med mig så hade slutat illa för den eftersom bilen blev träffad på passagerarsidan och blev helt intryckt. Eller om bilen kommit från andra sidan och träffat mig så hade jag inte suttit och skrivit detta idag. I dag några månader senare så har jag inga men efter olyckan varken fysisk eller psykiskt men visst tänker man på det ibland och är tacksam för det man har och värdesätter livet mer. Livet är underbart
Med detta vill jag önksa alla en god fortsättning på den året som nyss börjat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar