Den 30 december i fjol avrättades Iraks förre president Saddam Hussein i Irak, dömd för brott mot mänslikgheten. Man är kluven till detta. Inte att Saddam Hussein är död, för de var en grym diktator med mycket blod på sina händer. Den positiva reaktionen av hans avrättning i Irak har jag full förståelse för. Det är många som har lidit under hans regim och det är lätt att sitta här i trygga norden och ha synpunkter på dödstraffet eller inte.
Men jag tycker ändå inte dödstraff är något man ska tillämpa som ett straff. Det är en barbarisk handling när en stat tar sig rätten till att avrätta människor.
Hur ser det ut i världen och hur har det sett ut i Sverige. Enligt Amnesty International avrättades 2 148 personer under 2005, 94 procent av dem i något av fyra länder: 1 700 i Kina, 94 i Iran, 60 i USA och 86 i Saudiarabien. 74 länder har kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och har genomfört avrättningar de senaste 10 åren, 25 länder har kvar straffet men har inte verkställt det på minst 10 år, 11 länder har kvar dödsstraff bara för vissa speciella brott (i allmänhet brott i krigstid). Antalet avrättningar minskar dock totalt sätt i världen.
I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921, och 1973 utvidgades förbudet till att även gälla i krigstid. År 1975 förbjöds dödstraffet i grundlagen. Den sista avrättningen skedde den 23 november 1910 då Johan Alfred Andersson-Ander avrättades på Långholmen, Stockholm med giljotin, detta efter att han den femte januari 1910 i samband med rån strax bortanför det nuvarande Utrikesdepartementet i Stockholm mördat Victoria Hellsten. Han var den enda som har blivit avrättad med giljotin i Sverige. Avrättningar var förr ett folknöje, något som är ofattbart idag. 1879 avskaffades detta ”folknöje” och samtliga avrättningar sedan dess skedde i avskildhet. Den sista kvinna som avrättades var Anna Månsdotter som även kallas för Yngsjömörderskan, Hon dömdes till döden för att hon och sonen Per mördade Pers hustru Hanna Johansdotter på ett brutalt sätt i Yngsjö, Skåne 1889. Båda dömdes till döden men sonens straff omvandlades till livstids straffarbete. Hon avrättades genom halshuggning i den 7 augusti 1890.
Dödstraff är inget som ett civiliserat samhälle ska döma brottslingar till. Det avskräcker inte brottslingar att begå brott det visar många undersökningar som har gjorts i bl a. USA. Dödsstraffet tillämpas godtyckligt i alla länder där det finns kvar. Ofta är det de som har svårast att försvara sig som löper störst risk att dömas till döden och kanske sedan avrättas.
En avrättning är slutgiltig och går inte att upphäva. Många människor döms till döden och avrättas runt om i världen efter rättegångar som inte uppfyller internationella regler för en rättvis rättegång. I några länder förekommer det att avrättningar verkställs inom några timmar efter domen. Det innebär att risken för att oskyldiga avrättas är väldigt stor.
För en brottsling som har mördat är det ett värre straff att få leva med minnena från dådet som man har varit medverkande i under resten av livet. Livstidsstraff är ett straff som lämpar sig för t ex. människor som har tagit livet av andra. Antalet livstidsdomar i Sverige har ökat och i slutet av 2006 satt cirka 150 livstidsdömda fångar i fängelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar