Dimman lättade på Öland

I dag har jag under större delen av dagen varit och besökt den vackra och underbara Öland. Under mina snart 38 år har man besökt ön många många gånger men man slutar aldrig att tröttna på Öland. Här finns allt man kan tänka sig för att väcka intresse. Naturen är ljuvlig, historien är alltid närvarande, härliga sandstränder när det är säsong för det, uteliv och nöjen mm. Öland har något för alla.

I dag styrde jag kosan söderut till den södra udden som så här års vimlar av fåglar och fågelskådare. Men det höll på att bli ett smärre misslyckande då jag kom ner. Det låg en tät dimma och sikten var inte speciellt stor. Visst var det lite dimmigt på resan ner men inte så tjock som vid udden. Det riktig ångade från alla vattensamlingar som fanns runt om i området. Men när jag nästan var beredd att ge upp så försvann dimman nästan på en gång som genom ett trollslag. Plötsligt var det som var på väg att bli ett fiasko en stor succé. Ni få se själva.









På väg ner mot södra udden stannade vi till i Vickleby och där och på en del andra ställen var dikena fulla av dessa vackra blommor som jag inte vet vad de heter. Tror inte att det är Blåsippor. Men säkert kan någon av mina botaniska vänner hjälpa mig med namnet som ni brukar. ;)














Så här ser det ut strax utanför Vickleby










Och så här såg det ut när jag kom fram till Södra Udden. Dimman låg så tät att man inte ens kunde skönja Långe Jan. Man ser lite grann av fyren i mitten av bilden. Inte så kul om man är ute efter bra bilder.










Vid sydspetsen såg det inte roligare ut. Fåglar hördes men inte kunde man se dem. Efter en halvtimmes strosande och lite missmod i sinnet ska jag erkänna beslöt jag för att åka hem.




Men som genom ett trollslag försvann dimman. Bilden innan togs 14.19 och denna togs 14.56. Jag var på väg hem och när dimman försvann stannade jag bilen och tog en promenad med Tornado på den vindpinande landskapet som är vid udden. Det ser man på dessa träd som är förvridna av vindens påverkan.






Det var en stor glädje att vända bilen och köra tillbaka mot udden igen. Jag hann ca tre kilometer innan jag vände så jag hann inte så långt som tur var. På vägen tillbaka så fotograferade jag dessa grågäss som gick och betade och pratade med varandra på sitt speciella sätt.
Nu kunde man se en vacker fyr med en blå himmel som bakgrund.
Den byggdes 1785 och intressant är varför Långe Jan har fått sitt namn. Sedan mitten av 1200-talet hade det funnits ett gammalt kapell på udden och härifrån tog man den sten som behövdes till byggandet av fyren. S:t Johannes kapell blev inmurat i tornet och det var därför som ortsbefolkningen kallade fyren ”Långe Jan”. I dag finns ett stort stenkors som markerar var kapellet låg en gång i tiden











Jag tror aldrig att jag har fotograferat säl nångång tidigare så detta är premiär. Det låg ca 10 stycken på stenar ute i Östersjön. Jag tror att det är Knubbsäl som jag fångat på bild.


Knubbsälen lever nära kusterna i stora delar av norra halvklotets hav. I Sverige är den vanligast på västkusten där det fanns ca 10 000 djur 2005. I södra Östersjön fanns knappt 900 djur 2006 varav ca 500 levde isolerat i Kalmarsund och skiljer sig genetiskt från övriga knubbsälar. Om ni ser på den största av stenarna så ligger en säl där tillsammans med en fiskmås och njuter av vårvädret













En tofsvipa lyfter samtidigt som en knubbsäl ligger på en sten och vilar.













Det här är en kul bild där en fåfängd kaja försöker väcka fågelskådarens uppmärksamhet














Tyvärr förekommer även död bland allt liv på udden som på vilket annat ställe som helst på jorden.