De är inte vanligt men ibland dyker det upp rapporter och artiklar om olika situationer där människor antingen blivit uthängda och utskällda eller inte vågar stå för sina åsikter av olika anledningar. Det kan vara rädsla att få replisalier från t ex chef, politiker eller andra personer i maktposition. Nu senast har det dykt upp i Emmaboda kommun där en medborgare blivit uppringd efter en kritisk artikel av en politiker i maktposition där hon princip har fått munkavle av politikern att gå ut i pressen igen. Dessutom läser man att visa anställda inom äldreomsorgen är rädda för sina chefer och inte vågar uttala sig. Så här får det inte gå till.
Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly sa en gång att man måste ha högt till tak och långt till dörren. Ett levande demokrati och samhälle kräver att yttrandefriheten är 100%. Hur ska annars samhället gå framåt. Man stöper och blöter olika frågor och sen fattar man ett beslut. Inte alltid man kan få som man vill men man måste ändå respektera fattade beslut. Samtidigt som man måste få lov att säga sitt även om beslutet är fattad och man inte delar den. Att ändra sig är även det ett bevis på ett levande samhälle. Inte alltid som ett beslut som man fattat blir rätt utan att man så fall har rätt att ändra sig.
I Emmaboda fallet med bildningsnämnds ordförande som gjort fel hade detta lätt kunnat undvikas genom att han bett om ursäkt eller förklarat vad som gjort honom så upprörd. Även om han blivit det ska det ju inte gå ut över en medborgare.
Sen måste jag säga att jag blir lite ledsen när man drar alla politiker över en kamm pga dessa händelser. De har funnits vissa tendenser till detta i massmedia i dag. Man lägger ner oerhört många ideella timmar på att göra Emmaboda kommun bättre och ändå värnar man om demokratin och yttrandefriheten. Därför vill jag inte stå ansvarig för en enskilds politikers felbedömning utan det måste han själv ansvara för.
Jag vill inte ha ett samhälle där människor pga rädsla inte kan stå för sina åsikter. Att förbli anonym är i sig en rättighet men det ska inte vara det som dominerar samhällsdebatten. Man ska vara lojal gentemot sin arbetsplats heter det och det kan vara riktigt. Men man måste för att få en bättre arbetsplats ha möjlighet att ha synpunkter både positiva och negativa. Man ska inte behöva känna någon oro för att det ska få konsekvenser. Man har meddelanderätt och yttrandefrihet och denna rätt och frihet har vi inte fått som skänk från ovan. Det är något som arbetarrörelsen kämpa till sig genom de tidigare årens fackliga kamp och det ska vi vara rädda om.
Slutligen hoppas jag att denna historia får ett slut så att vi återigen kan koncentrera oss på det som vi har fått väljarnas förtroende för att göra och det vi är bra på. Nämligen bedriva konstruktiv politik för Emmaboda kommuns bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar