Regeringens sätt att hantera arbetslöshetsförsäkringen är förhastat, slarvigt och nonchalant mot löntagarna. Även om man givetvis har formell rätt att genomföra förändringar av den här storleken måste det ske enligt demokratiska principer och efter genomtänkt och noggrann konsekvensanalys. Av just den anledningen finns regler om hur man ska gå till väga för att få genomarbetade och väl genomlysta beslutsförslag, skriver Lars Ohly, Marianne Berg och Josefin Brink på DN debatt idag.
Fredrik Reinfeldts regering har nu på ett uppseendeväckande sätt valt att runda lagen, när man inte gett remissinstanserna mer än en vecka på sig att analysera och kommentera de faktiska konsekvenserna av a-kasseförändringen. Vi anser att det är ett respektlöst sätt att gå tillväga och vill därför att beredningen av förslaget granskas. Enligt vår bedömning är det tveksamt om det alls går att göra på det här sättet, enligt de bestämmelser som finns i regeringsformen och grundlagen. På måndag lämnar vi därför in en anmälan till konstitutionsutskottet för att få saken prövad.
I dag finansieras a-kassan till stor del solidariskt via statsbidrag och skatter. Det är bra, eftersom arbetslöshet i huvudsak beror på sådant som den arbetslöse inte kan påverka: till exempel strukturomvandling, internationella konjunktursvängningar och regeringars ekonomiska politik. Nu vill regeringen att egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen ska öka med 10 miljarder kronor. Staten ska därmed avsäga sig ett stort ekonomiskt ansvar och skjuta över kostnaden på löntagarna.
Motivet bakom regeringens agerande tycks vara att hitta snabb finansiering för sina stora skattesänkningar. Därför ska förändringarna börja gälla redan vid årsskiftet, trots att a-kassorna själva säger att det är svårt eller omöjligt att ens hinna bygga om datasystem och annan administration i tid. För varje dag som går och det fortfarande är oklart hur regeringen tänkt sig att systemet ska fungera blir det svårare att begripa hur de nya reglerna ska kunna träda i kraft om två månader. Den snäva tidsplanen kan leda till att kassorna tvingas betala in avgifter enligt den nya modellen till staten, innan man hunnit utarbeta system för att ta in motsvarande pengar från sina medlemmar. Det handlar om mycket stora summor och vore ett hårt slag mot kassorna.
De stora förlorarna i regeringens förslag är lågavlönade, deltidsarbetslösa och människor med otrygga jobb - grupper med mycket hög andel kvinnor. De får vara med och betala höjda avgifter, samtidigt som deras ersättning försämras allra mest. Detsamma gäller för de många människor som har oregelbundna arbetstider till följd av att de saknar trygg anställning.
Det är en grupp som dessutom riskerar att drabbas hårt när regeringen höjer kraven för att vara berättigad till a-kassa från 70 till 80 arbetstimmar i månaden. I vissa branscher är över hälften av löntagarna deltidsanställda och många rings in på timmar, så risken är stor att många kommer att falla emellan stolarna och då bara få ett garantibelopp på 320 kronor om dagen. Vi ser också att de mest utsatta på arbetsmarknaden riskerar lägre ersättning från a-kassan eftersom beräkningen kommer att göras på de senaste tolv månaderna i stället för det senaste halvåret som med dagens regler.
Regeringens omställning slår hårdast mot kvinnor, det erkänner de själva. Samtidigt används löntagarnas 10 miljarder kronor för att finansiera skattesänkningar som framförallt gynnar manliga höginkomsttagare. Trygghetssystemen urholkas, välbeställda män gynnas på kvinnors och låginkomsttagares bekostnad och facket försvagas. Det är klassisk högerpolitik.
Att högeralliansen inleder sitt regeringsinnehav med att angripa redan utsatta grupper är väl inte i sig överraskande. Men att de så ogenerat vill genomföra omfattande förändringar utan att vare sig ta tid att utarbeta ett hållbart och rättssäkert system eller att förankra det hos berörda instanser är provocerande. De leker med löntagarnas pengar på ett sätt som saknar motstycke. Till sitt försvar försöker de säga att förändringarna bara är provisoriska, men det gör knappast saken bättre.
Vänsterpartiet begär, i enlighet med vad de tre fackliga centralorganisationerna krävt, att regeringen tillsätter en utredning som får tid på sig att genomlysa förslagets konsekvenser. Myndigheter, fackliga organisationer, a-kassorna och i slutänden riksdagens ledamöter måste få en reell möjlighet att ta ställning till ett genomarbetat förslag.
Lars Ohly, partiledare
Marianne Berg, konstitutionsutskottet
Josefin Brink, arbetsmarknadsutskottet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar