Dagen efter

Så här dagen efter trafikolyckan som hände i går då jag blev påkörd av en annan bil på min passagerarsida är man glad över att de gick så bra som de gick. Smällen som inträffade kl. 20.35 var kraftig och hade jag haft någon bredvid mig på passagerarsätet vågar jag inte tänka på hur de hade gått. Förmodligen hade uppkommit svåra skador eller dödsfall hos den personen. Själv så trodde jag att jag inte skulle finnas kvar längre precis efter smällen. Jag hade fått en törn på min högra sida vid revbenen. Blodet rann från skrubbsår i ansiktet och från nästippen och man var orolig för inre skador också. Efter att blivit omhändertagen av räddningstjänsten på plats så gick de med ilfart in till lasarettet i Kalmar. Det var första gången i mitt liv som man åkt ambulans till sjukhus. Under resan in undersöktes man av en väldigt duktig ambulanspersonal och efterhand kände man mer o mer att de mesta var okej i kroppen. Jag hade fortfarande väldigt ont i sidan och på några andra ställen på kroppen. En tandflisa hade lossnat från en av de övre framtänderna. Men i övrigt var de bra. Trots det fick man ligga med stödkrage och fastspänd på båren hela resan in. Det kändes rätt så obehagligt men man förstår att de var nödvändigt.

Väl inne i Kalmar akutmottagning så fördes man in i första undersökningsrummet. Det var en del personal där inne som fråga mig hur jag mådde och hur de hade gått till. De tog blodtrycket, blodprov mm innan man fördes in till röntgen. Där fördes man in i en trumma och blev undersökt med röntgen för att kolla ev. inre skador. Det var första gången man låg på en sån. Alla ur personalen var väldigt mjuka och kompetenta och de ingav förtroende. De visste vad de gjorde och den vetskapen gjorde att man trots smärtorna kunde slappna av. När den röntgen var över fördes man tillbaka till undersökningsrummet och där fick man ligga och vänta på resultatet av röntgen. Under den väntan kom mina föräldrar på besök och det kändes väldigt bra. Deras stöd och närvaro var betydelsefullt. Även min bror hade hört av sig och jag fick genom mina föräldrar veta att fler personer var oroliga och skickade hälsningar till mig. Det kändes också bra och de gav mig stöd i den situation man var i

Resultatet visade att inga skador hade uppkommit men de ville ändå att jag skulle ligga över natten för observation. Detta var andra gången i livet jag fick sova på sjukhus. Första gången var 1980 då jag var åtta år och operarade bort mandlarna. Jag hade helst velat åka hem, men de var bara å gilla läget med övernattning. Efter de åkte mina föräldrar hem och jag kramade om de och sa att de inte skulle vara oroliga. Sen var det ytterligare väntan på att få ett rum att sova i. Under den tiden kom han som var orsaken till hela olyckan in och hälsade på. Det var strongt gjort av han och jag fick hans nummer att höra av mig inför försäkringsfrågan. Efter de fick han åka hem medan jag fick stanna kvar. Klockan två i natt låg jag äntligen på rummet och hade fått dropp inkopplad i handen. Tre gånger under natten togs ytterligare blodtryck innan klockan blev halv åtta. Det gick bra och sova fast man inte sov djupt, lite värk hade man kvar. Funderingarna på olyckan kom på morgonen innan doktorn kom in och gjorde morgonronden klockan halv åtta. Allt var okej tyckte han och jag kunde få äta frukost.

Frukosten var god och de kändes bra att få mat och dryck i sig. Efter en del väntade så kunde jag äntligen få lämna lasarettet vid 10 tiden. Jag vill tacka personalen som tog hand om mig där inne. Buss till centralstation och sen tåg hem till Emmaboda som jag anlände 1140. Där tog mina föräldrar emot mig och det var en positiv överraskning. På min begäran åkte vi till Falck i Emmaboda som hade bärgat bilarna för att titta på hur de såg ut. Min bil var helt intryckt på passagerarsidan och de är ett under att man inte blev mer skadad än så här. Ibland har man änglavakt. Sen åkte vi till hyreshuset där jag bor, där jag klev av och tackade mina underbara goa föräldrar och bror som verkligen bryr sig om en. Vill också tacka alla mina vänner som har hört av sig eller som tänker på mig. Ni betyder mycket för mig. Alla partikamrater som på ett eller annat sätt hört av sig, arbetskamrater, teatergruppen som skickar blommor, grannar och andra vänner som har jag och älskar och mina älskade föräldrar och broder.

Utan er är livet meningslöst.