Suttarekulla kvarn

Suttarekulla kvarn var en av de största i Algutsboda socken under 1800-talets andra hälft. Byggnaden låg från början vid ett annat vattenfall, ett stycke norrut uppåt Lyckebyån men den flyttades hit på sin nuvarande plats i Broakulla 1840. Kvarnen betjänade många byar och man beräknar att 373 tunnor spannmål maldes årligen vid mitten av 1800-talet. I en tunna rymdes 146 liter. Kvarnen hade då två par kvarnstenar som senare utökades till tre par, samt valsverk och havrekross. På 1900-talet tillkom också sågrörelsen. Kvarnen och sågen hölls igång till 1962, då det längre inte var lönsamt med denna sorters smådrift.

Kvarnkammaren var förr en viktig mötesplats eftersom nyheter fömedlades och affärer gjordes upp medan man väntade på sitt mjöl. Denna låg inne i kvarnbyggnaden och hade en liten eldstad. Räcket invid kvarnen var till för att binda hästarna medan man uträttade sitt ärende inne i kvarnen.

I romanen Rid i natt av Vilhelm Moberg spelar Suttarekulla kvarn en roll. Bonden Svedje var tvungen att lämna sin gård och fly till skogs sedan han skadat en av fogdens drängar. I skogen bor han med en annan fredslös, kallad Bläsemåla tjuv. Trots att Svedje för sin heders skull inte ville delta i några stölder så blev han övertalad att göra en stöldräd mot kvarnen för att stjäla mjöl. Eftersom den hårde fogden tagit gårdar i beslag tyckte inte Bläsemålatjuven att det var frågan om stöld att hämta mjöl från kvarnen, utan man tog det som egentligen var sitt eget.

Källa: Häftet: Johansfors- En liten guide