I går hade vi besök av Lars Ohly som besökte Samhall och var inbjuden av IF Metall klubben, Samhall och Vänsterpartiet. Besöket uppskattades av de anställda som sa att detta besök kanske inte räddar deras jobb men att de är fungerar som en upplysning om vad Samhalls ledning håller på med. Det som en av de anställda sa att människor kommer att vara arbetshandikappade i framtiden också. Där har han en poäng. Alla kan hamna där i dag om oturen är framme. Något som jag reflekterade över är att Samhalls ledning missat ett viktigt begrepp som Samhall ska stå för, nämligen rehabilitering. En av de anställda berättade att under hans år på Samhall har detta begrepp aldrig använts och det väldigt förvånande. Det är ju viktigt att man arbetsprövar och får hjälp med Rehab av företaget så att man eventuellt kan komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden igen.
Det är meningen att de anställda ska efter nedläggningen ut i bemanningsjobb på olika företag och det är enligt mig och de anställda osäkra jobb. Det har inte samma trygghet som när man är på samhall. Samhall ska ju vara till för dem som av olika anledningar inte kan arbeta på den ordinarie arbetsmarknaden. Det kan vara handikapp av olika slag som hindrar, det kan vara människor som har blivit utslitna mm. Då är samhall till för att dessa människor ska ha en meningsfull sysselsättning där man känner att man gör nytta och får riktig lön. Det kan de givetvis även få i Bemanningsjobb. Men vad händer vid en lågkonjunktur och företaget måste spara. Vilka är det då som ryker först? Jo troligtvis dessa människor som företaget hyr in och vad händer då med dem?
För mig som vänsterpartist är jag stolt att vår partiledare Lars Ohly svarade på Mikaels mail och dessutom ville besöka oss i Emmaboda för att bilda sig en uppfattning av situationen. Det hedrar honom och det uppskattas från de anställda att någon rikspolitiker lyssnar på dem. För de är det de vill. Att någon lyssnar på vad de har att säga och inte bli bortviftade. Men varför har inte de andra svarat? Mailet har ju skickats till andra rikspolitiker med som socialdemokraternas partiledare Göran Persson, arbetsmarknadsminister Sven- Otto Littorin (m) och statsminister Fredrik Reinfeldt (m). Men tystnaden från dessa har varit påtaglig. Jag har funderat på detta mycket och kommer till den hemska slutsatsen att dessa som inte svarat inte tar Samhalls anställda på allvar och att de inte tycker de är mödan värt att lägga energi på detta. Jag hoppas verkligen jag har fel men jag kan inte se det på annat sätt när man inte ens bemödar sig med att svara på ett mail.
Ett positivare intryck från gårdagen är facklubbens kämpaglöd. De brinner av ilska och frustration men de brinner också av ett engagemang och kamratanda bland de anställda. De tar verkligen hand om varandra. Av denna kris som de genomgår har man en enighet som är ett föredöme för oss andra fackliga företrädare att ta lärdom av. Det är tillsammans vi blir starka och då är vi inte lätta att tas med för dem som vill förändra och lägga ner. Facklubben på Samhall har verkligen gjort allt och lite till för att rädda företaget och ledningen har inte haft de lätt i sin nedläggningsiver. De har verkligen belyst företaget på olika sätt för att få oss andra som inte jobbar där att förstå vad som händer. Det innebär att de anställda fått stöd från olika håll. Till skillnad från rikspolitikerna som inte ens har svarat har de anställda fått stöd av Emmaboda kommun, från övriga delen av den lokala fackföreningen IF Metall, Emmaboda arbetarekommun och från oss vänsterpartiet i Emmaboda och andra lokala föreningar. Så de ska känna att de inte står ensamma i sin kamp och att de har stöd och solidaritet från oss andra. I ett samhälle som mer och mer blir kallt och egoistiskt är det mer än någonsin viktigt att vi känner solidaritet och gemenskap med varandra och vi tillsammans står eniga mot dem som vill sätta en kil och splittra arbetarrörelsen.
Här nedan kommer de artiklar från Lars Ohly som idag är publicerade i Östra Småland och Barometern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar