Valsamtal hos Bosniska föreningen

I går anordnades ett valsamtal hos bosniska föreningen här i Emmaboda. De var jag som representerade Vänsterpartiet, Socialdemokraterna hade två faktiskt, Désirée Liljevall och Nasim Malik båda från Kalmar Jessica Lundgren (mp) Torsås, Sverker Thoren (fp) Västervik, Sven-Åke Svensson (kd) Vissefjärda, Eva Bengtsson Skogsberg (m) och Christer Jonsson (c) båda från Emmaboda.

Det blev lite antiklimax när bara två bosnier dök upp. Det fanns visserligen fler människor i lokalen men alla var de partifolk. Lise Kroer, Hugo Grönlund och Mikael Nilsson satt för oss som åhörare och det var sammanlagt ungefär 15 personer som satt i lokalen. Efter en liten diskussion om hur vi skulle göra, köra eller avblåsa samtalen så beslöt vi att alla partier under fem minuter skulle säga sitt och sen att vi skulle avsluta det hela. Det tyckte jag var en bra ordning och vi drog våra anförande. Jag kortade ner mitt anförande som jag publicerade i lördags på min blogg och hade med ungefär hälften av det tilltänkta, den senare delen. Tyngdpunkten på mitt anförande handlade om integrationen men jag hade också lite om varför man ska rösta på Vänsterpartiet och det är vår syn på rättvisa, att vi kämpar för full sysselsättning utan att försämra för arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionärerna.

Två saker som jag noterade under besöket hos Bosnierna. Dels när vi skulle sitta ner så var jag först på plats men när alla debattörer hade hittat sin plats så satt vi i vänsterblocket (v) (s) och (mp) på en sida och alliansens partier bredvid varandra. Gränsen gick knivskarp mellan mig och Sverker Thoren som kallade sig socialliberal så de var kanske en logisk gräns trots allt. För övrigt en trevlig man denne Sverker. Den andra saken jag noterade var hur alliansens företrädare ruskade på huvudet när jag pratade om varför man ska rösta på vänstern och de var väl talet om rättvisa och att vi inte ”slår” på de utsatta de inte tyckte om. Men det ger mig bara mer energi och kraft att agitera vidare för vår politik när jag vet att det tränger in i alliansens innersta tankeverksamhet. Vi står på olika sidor så de vore märkligare om de gillade vad jag pratade om. Det är inte för de man arbetar politiskt utan för de utsatta i samhället. Vi är deras röst i riksdagen, Landstinget och i kommunen. Vi är dessutom ett parti för alla de som vill ha ett samhälle byggd på respekt för andra, för minskade klyftor och för alla människors lika värde och för ett harmoniskt samhälle. Då bryr man sig inte åt när alliansen skakar på huvudet. Tyckte jag fick fram de jag ville säga och fick en del beröm och det är ju aldrig fel även det inte är ett självändamål. Trevligt när människor tycker om det man gör och de tror jag alla tycker. Man får ett kvitto på att de man gör är bra och värdefullt, det stärker ens självförtroende och de är alltid bra. Men det är minst lika viktigt att ge beröm som att ta emot. Alla partier skötte sig bra när de gäller integrationen, det är när de gäller politiken vi skiljer oss åt. Där vill jag ge ett extra beröm till mina kamrater på socialdemokratiska sidan som även har en politik om att alla ska med. Miljöpartiets Jessica Lundgren pratade varmt om att möten mellan människor bejakar integrationen precis som vi i vänsterpartiet tycker.

På uppmaning av Désirée Liljevall har jag nu skickat in mitt anförande med några ändringar som insändare till Barometern och Östran. Vi får hoppas att de tar in de i tidningen.